”Jag har redan begravt vänner” – Ukraina ett år efter invasionen

– När jag var liten i Jalta på Krymhalvön fanns det en plats där äldre damer och herrar dansade varje lördag. Jag pratade nyligen med en vän och vi sa ‘en dag när vi är 70 år kommer vi att dansa där’. Jag tror fortfarande att det kommer hända.

Mariia Sulialina, 26, arbetar med att dokumentera krigsbrott mot barn. Hon drömmer om dagen då hon kan åka tillbaka till Krym och se den ukrainska flaggan vaja i vinden.

Ett år har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Trots kriget har många ukrainska människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer valt att stanna kvar i landet. Mariias organisation Almenda fokuserar på hur kriget påverkar barn och dokumenterar krigsbrott mot barn.

– Jag har, precis som många andra ukrainare, redan begravt vänner och jag har begravt några av mina kollegor. Vi vet inte vem som står näst på tur.

Därför är det viktigt för oss att vinna och visa att alla dessa förluster var för Ukrainas frihet och framtid, säger Mariia.

Krigsbrott mot barn

Sedan invasionen har 438 barn dödats. Så många som två av tre ukrainska barn har antingen lämnat landet eller är internflyktingar och enligt en rapport från Almenda från slutet av november 2022 hade minst 386 ukrainska barn från de ockuperade områdena olagligen adopterats av ryssar.

– Det är jätteviktigt att ansvar utkrävs för alla förluster och för alla dödade barn. Det är också viktigt att vi dokumenterar det som sker i Ukraina just nu.

Mariia och hennes kollegor arbetar för att skapa rättvisa och upprättelse för alla brott som begås. Hon vill se en annan framtid för de barn som växer upp i Ukraina.

– Jag är fortfarande ung, jag har inga barn, men jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp under kriget och studera i källaren, gömma sig från beskjutningarna och förlora sina vänner.

”Om vi förlorar har vi inget land”

Mariia var tvungen att lämna Jalta och Krym för att kunna fortsätta sitt arbete. Hon drömmer om dagen hon kan åka tillbaka.

– Om vi förlorar kommer det inte att finnas något land, det kommer inte att finnas något hem. Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans och jag kan inte tänka mig att leva under ockupationen.

Hon kommer att fortsätta att arbeta tillsammans med sin organisation för att se till att rättvisa skipas för alla de grymheter som har ägt rum det senaste året.

– Jag kämpar för frihet och jag kämpar för vår existens. Och för möjligheten att vara ukrainare.

Stödet från omvärlden är viktigt enligt Mariia.

– Det betyder att vi inte är ensamma i den här kampen. Det betyder att vi har vänner över hela världen.

Stöd vårt arbete

De brott som begås under kriget måste dokumenteras så att de ansvariga kan ställas till svars. Civil Rights Defenders stödjer människorättsförsvarare i Ukraina som, liksom Mariia Sulialina, står upp för rättvisa och demokrati.

Swisha 100 kr till 900 12 98 eller läs mer här:

Ge en gåva direkt här: