Varför behövs det tredje tilläggsprotokollet i Sverige?

Det finns åtskilliga konkreta fall i Sverige där barnet inte kommer till tals eller deras situation inte tas på allvar och rättigheter kränks. Systemet idag är mycket bristfälligt då det saknas en enskild instans i Sverige dit barnet kan vända sig och utkräva sina rättigheter. De system som finns är inte heltäckande eller anpassade för barnet. Det råder en bristande samverkan mellan myndigheter och vid myndighetsbeslut beaktas ofta de vuxnas intressen och/eller ekonomin, istället för ”barnets bästa”.

Barnet får olika mycket stöd, inte utifrån individens situation, utan snarare beroende på juridisk status (uppehållstillstånd eller ej), i vilken kommun barnet bor i eller befinner sig i. Barnet kan inte lämna in klagomål kring rättighetskränkningar själva, utan måste ha sin vårdnadshavares godkännande.

På några platser i landet finns det fristående organisationer som kan stödja barnet i att driva egna ärenden, men de är mycket begränsade i antal och kan inte tillgodose varje barns behov.

Det är stor skillnad för ett barn på att ha rätt och få rätt. Mot bakgrund av dessa problem behövs det tredje tilläggsprotokollet.

Källa: Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, en individuell klagomekanism för barn – Nätverket för Barnkonventionen, Bris, Rädda barnen, Ecpat, Barnrättsbyrån, Synskadades riksförbund, Unicef.