Asyllagstiftningen ska anpassas efter den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten
Status: Tidöpartierna tillsatte under 2023 den så kallade Miniminivåutredningen, som syftar till att så långt som rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter till miniminivån enligt EU-rätten. Utredningen ska också ta ställning till hur möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa utlänningar samt under vilka förutsättningar som permanenta uppehållstillstånd kan ändras.
Den 9 april 2025 redovisades ett delbetänkande av Miniminivåutredningen. När det gäller anpassning av det svenska regelverket till EU:s rättsliga miniminivå presenterades flera förslag, såsom utökade möjligheter att avvisa asylansökningar samt minskad tillgång till rättslig rådgivning och offentligt biträde under asylprocessen. Utredningen föreslår även att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska tas bort för vissa grupper, bl.a. flyktingar, alternativt skyddsbehövande och s.k. kvotflyktingar.
Den 26 september 2025 redovisade Miniminivåutredningen sitt slutbetänkande, där man föreslår en särskild lag om återkallelse av permanenta uppehållstillstånd. Lagen ska omfatta bland annat flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar, personer med tillstånd enligt gymnasielagen, samt deras anhöriga. Huvudregeln är att permanenta uppehållstillstånd ska återkallas och i stället ersättas med tidsbegränsade tillstånd, om förutsättningar för detta finns. Två undantag föreslås: dels för personer som inom viss tid ansöker om svenskt medborgarskap och inte har fått avslag, dels för fall där synnerliga skäl talar emot återkallelse och det med hänsyn till utlänningens förväntade vandel inte heller råder tveksamhet om att personen bör ha ett permanent uppehållstillstånd.
I maj 2024 röstades EU:s nya asyl- och migrationspakt igenom av EU-parlamentet. Pakten består av 10 nya regler som kommer att börja tillämpas 2026.
Kommentar: Syftet med EU:s skydd av mänskliga rättigheter är att säkerställa att medlemsländerna respekterar och främjar de grundläggande rättigheterna som fastställs i EU-stadgan, Europakonventionen och andra relevanta internationella instrument. Att tolka mänskliga rättigheter som enbart en miniminivå kan skapa en risk för att medlemsländerna endast strävar efter att undvika att bryta mot lagstiftningen, i stället för att aktivt främja och skydda mänskliga rättigheter. Om lagstiftningen läggs på en miniminivå ökar också risken för att tillämpningen leder till felaktiga inskränkningar i enskilda fall, med allvarliga konsekvenser för individen.
EU:s miniminivå har också i flera avseenden sänkts genom antagandet av EU:s nya asyl- och migrationspakt. Pakten har nämligen fastställt en ny, avsevärt lägre, standard gällande regler för asyl och migration. Civil Rights Defenders ser en risk för att pakten kommer leda till en ökad användning av förvar för både vuxna och barn, snabba asylprocesser som inskränker rätten till en individuell asylprövning samt rättsosäkra asylförfaranden som begränsar rätten till rättvis rättegång. För en djupare analys, läs vår granskning av EU:s asyl- och migrationspakt.
Förslagen om utmönstring samt återkallelse av permanenta uppehållstillstånd innebär mycket långtgående ingrepp i människors liv och riktar sig mot personer som redan har bedömts vara i behov av internationellt skydd: flyktingar, alternativt skyddsbehövande och kvotflyktingar. Att bara bevilja tillfälliga tillstånd går mot grundtanken i FN:s flyktingkonvention, som syftar till att erbjuda långsiktiga och hållbara lösningar för människor på flykt.
Tillfälliga tillstånd skapar en osäker tillvaro som påverkar bostad, arbete, studier och familjeliv. Det försvårar integrationen och underminerar rättsstatens principer om stabilitet och förutsebarhet. Särskilt när det gäller återkallelse av redan beviljade permanenta uppehållstillstånd aktualiseras förvaltningsrättsliga principer, såsom att gynnande beslut inte bör ändras till den enskildes nackdel.
Förslaget kan även få negativa konsekvenser för barns rättigheter, familjesammanhållning och hälsa, samt leda till ökad administrativ belastning för myndigheter. Sammantaget riskerar det att försvåra etablering och skapa långvarig otrygghet för stora grupper, utan att bidra till ökad rättssäkerhet.
Senast uppdaterad: 2025-10-06
