Kenya: Är den demokratiska båten på väg att sjunka?
Den 8 augusti gick över 15 miljoner kenyaner till valurnorna för att rösta i det andra allmänna valet sedan landets nya konstitution antogs år 2010.[1] Nu, två veckor efter att resultatet offentliggjordes, är det fortfarande oklart huruvida detta kommer att leda till att Kenyas demokratiska kultur fördjupas eller till att allmänhetens redan starka misstro mot statliga institutioner rörs upp ytterligare. I Kenya är valkontroverser inte ovanliga. Frågan är om, och i så fall hur, detta valet skiljer sig från det förra. Bland annat har chefen för EU:s valobservatörsuppdrag kommenterat att ”valet ägde rum i en djupt polariserad atmosfär” och att många fall av oegentligheter togs upp inför domstol. Vidare kommenterade hon att ”den oberoende val- och gränskommissionen (IEBC), rättsväsendet och andra institutioner utsattes för attacker från kandidater vilket synliggör en grundläggande brist på förtroende”.[2]
Utomstående observatörer som till exempel Afrikanska Unionen, Carter Centre och Europeiska Unionen (EU) menade dock ändå att valet genomförts under fredliga omständigheter och att resultatet är att betrakta som trovärdigt. I stark kontrast till detta har Kura Yangu Sauti Yangu, en framstående paraplyorganisation inom Kenyas civilsamhälle, fastslagit att valet inte kan anses ha klarat testet vad gäller att vara “fritt, rättvist, verifierbart och trovärdigt”.[3] I sina preliminära observationer ifrågasatte organisationen de officiella siffrorna knutna till valet. Vidare visar mordet på en av valprocessens nyckelpersoner bara några dagar innan röstdagen, och avregistreringen av två av landets ledande människorättsorganisationer direkt efter valet, på den oroliga situationen som rådde i landet i samband med att kenyanerna gick till val.
Trots att prognoserna antydde att det skulle bli en jämn stafett visade det officiella slutresultatet att den sittande presidenten Uhuru Kenyatta, som representerar koalitionen Jubilee Party of Kenya, hade vunnit en förhållandevis bekväm seger.[4] Enligt IEBC röstade 54.17% av befolkningen på Uhuru medan den huvudsakliga oppositionskandidaten Raila Odinga från National Super Alliance (NASA) endast fick 44.94% av rösterna.[5] Odinga och partiet NASA har ännu inte accepterat valresultatet från IEBC.
Efter valet bröt dagslånga sammandrabbningar mellan polis och demonstranter ut i några av landets län, bland annat i Kisumu. När den valda guvernören i länet, professor Anyang’ Nyong’o, deltog i en gudstjänst för dem som mist livet i sammandrabbningarna speglade hans vädjan till åhörarna ”att återuppta arbetet och sluta provocera polisen” tydligt situationen som präglat länet dagarna innan. Vidare betonade han för åhörarna att demokratin är och kommer att vara det som gäller i Kenya genom att poängtera att ”den demokratiska båten sjunker inte, den flyter och kaptenerna finns på plats. Låt oss fortsätta som vanligt”.[6] Frågan är bara om den demokratiska båten på allvar flyter eller sjunker i Kenya? Detta är en fråga som tydligt splittrar såväl de båda presidentkandidaterna som interna och utomstående observatörer.
Den 18 augusti lämnade Odinga och hans koalition in en ansökan till landets högsta domstol om att utmana valresultatet. Domstolens slutgiltiga dom väntas falla den 1 september men oavsett vad den innebär är det svårt att anta att den kommer att begrava de politiska och sociala följderna av valet för gott.[7]
Det finns flera svagheter och oklarheter kring valprocessen i sin helhet. Mordet på Christopher Msando, som var huvudansvarig för IEBC:s integrerade valstyrningssystem (KIEMS), bara dagar innan röstdagen kastar en mörk skugga över hela valprocessen och har öppnat upp för en mängd frågor.[8] Det har även rapporterats om ett stort antal oegentligheter i samband med valet och kommissionen mottog över 200 rättsfall. Vidare har civilsamhällesorganisationer dokumenterat hur såväl observatörer som röstberättigade medborgare felbehandlats, och polis och säkerhetsstyrkor har anklagats för grova brott som bland annat utomrättsliga avrättningar. Polisens svar på kritiken är att det grova våldet bara riktats mot kriminella förövare som gjort sig skyldiga till brott som till exempel stöld.
Redan innan röstdagen rapporterades det om våldsamma sammandrabbningar, godtyckliga gripanden och andra oegentligheter kopplade till valet. Så snart obekräftade uppgifter om valresultatet och presidentomröstningen började spridas lät sig protesterna och demonstrationerna inte vänta. Ledare från båda sidor uppmanade befolkningen att lösa meningsskiljaktigheter på fredligt vis men trots upprepade uppmaningar bröt konfliktfyllda protester ut i vissa delar av landet. Den sammanlagda omfattningen av skadorna från våldet efter valet har ännu inte kunnat fastställas men människorättsorganisationer har rapporterat om dödsfall i samband med konflikterna.
Konflikten mellan olika grupper, såväl politiska som etniska, späddes på ytterligare genom den kraftiga spridningen av falska nyheter. På sociala medier spreds fabricerade opinionsresultat, lokaltidningars förstasidor med falska rubriker, samt fabricerade nyhetsinslag som påstods komma från CNN och BBC som en löpeld.[9] Nio av tio kenyaner svarade i en undersökning att de stött på falska nyheter under valkampanjen,[10] någonting som fick Facebook att introducera ett verktyg för kenyanska användare som skulle underlätta för dem att identifiera sådana nyheter.[11]
Civilsamhälle och människorättsförsvarare
Runt om i landet inrättades observatörer från såväl lokala som internationella grupper. Bland de internationella grupperna fanns Afrikanska Unionen, EU, Carter Center och The Commonwealth Groups. Det var dock tydligt att de närmre 40.000 valstationerna som placerats ut av nationella observatörsgrupper nådde mycket längre i sin bevakning, både vad gäller antal stationer och räckvidd. Detta trots att internationella observatörer getts en oproportionerlig bevakning i media. Den nationella bevakningen observerade, dokumenterade och rapporterade även valgenomförandet på flera nivåer.
Att staten gör allt kraftigare intrång i medborgerliga utrymmen är någonting som sedan länge kritiserats av landets civilsamhälle. Få blev därför överraskade när det meddelades att att två av landets mest framstående människorättsorganisationer blivit så kallat ”avregistrerade” fyra dagar efter valet. Avregistreringen av de två organisationerna, Kenya Human Rights Commission (KHRC) och Africa Centre for Open Governance (AfriCOG), gjordes mot bakgrund av påstådd skatteflykt, innehav av olagliga bankkonton och olaglig anställning av utlänningar.[12] KHRC har tagit starkt avstånd från påståendet och lokala röster menar att man riktat in sig på organisationen på grund av deras plan att ”bestrida valresultatet i domstol”. Det har också framkommit att ett liknande beslut mot KHRC lyftes i domstol 2016.[13] Vidare har det visat sig att AfriCOG är registrerat som ett aktiebolag vilket innebär att Kenyas NGO Coordination Board inte har mandat att vare sig registrera eller avregistrera organisationen.
Civil Rights Defenders och tre andra människorättsorganisationer gick tidigare i augusti ut med ett gemensamt uttalande där vi fördömde denna skrämseltaktik riktad mot lokala civilsamhällesorganisationer.[14]
Vidare blev två nationella valobservatörer från Kenyas valobservatorsgrupp godtyckligt gripna och anklagade för olagligt innehåll av valblanketter i samband med valet. Valobservatörerna, som greps i Usain Gishu County, släpptes senare.[15]
Rädslan för människorättskränkningar och det oroliga säkerhetsläget tvingade lokala civilsamhällesorganisationer till unika förberedelser inför valet. Bland annat skapade människorättsorganisationen National Coalition of Human Rights Defenders-Kenya (NCHRD-K) ett system för att under valets gång möjliggöra dokumentation och rapportering av människorättskränkningar. Redan under primärvalen kunde organisationen observera en konsekvent trend av hot mot oberoende valkontrollanter och människorättsförsvarare.
Civil Rights Defenders partnerorganisation Gay and Lesbians Coalition of Kenya (GALCK) uppmanade sina medlemmar att avvakta med uppkommande aktiviteter samt tillfälligt stänga sina lokaler i sju dagar i anslutning till valet. Anledningen var med hänsyn till deras säkerhet, detta trots att de tidigare genomgått valberedskapsträning. GALCK rapporterade även att flera personer i deras nätverk tagit emot direkta hot i form av skriftliga meddelanden om fysiskt och sexuellt våld på grund av deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Det är inte första gången som Kenya präglas av ett spänt valklimat och många planerade i år att stanna hemma dagarna kring röstdagen då de räknade med oroligheter i samband med valet.[16] Vidare fortsätter människorättsförsvarare och journalister att utsättas för hot, trakasserier och begränsningar i arbetet också nu efter valet. Våldet efter valet är ännu ett problem som kommer att fortsätta påverka situationen i landet.
Enligt Committee to Protect Journalists (CPJ) har den lokala media som bevakade valkampanjen och våldet efteråt utsatts för påtryckningar och restriktioner från säkerhetsstyrkor.
Helt avgörande för att valresultatet ska kunna betraktas som trovärdigt och rättvist är att eftervalsprocessen präglas av transparens. Situationen kräver att ledarna visar att de är politiskt mogna att skapa en trovärdig framtidsvision för Kenya.
Kanske är det för tidigt och cyniskt att säga att den demokratiska båten har sjunkit i Kenya. Inte minst när en jämför med landets grannar. Samtidigt är det minst lika missledande att göra antagandet att båten är säkrad och trygg och att det bara är att fortsätta som vanligt. Kenya har fortfarande mycket att oroa sig över vad gäller den demokratiska situationen. Vi har sett många transitländer falla tillbaka i gamla mönster med enmans- eller enpartistyre. Och nog ringer det redan några varningssignaler i Kenya.
[1] Independent Electoral and Boundaries Commission
[2] European Union Election Observation Mission
[5] Independent Electoral and Boundaries Commission
[6] Daily Nation, 13 augusti 2017
[9] Daily Nation, 6 augusti 2017
[12] Daily Nation, 14 augusti 2017
[13] Daily Nation, 16 augusti 2017
[14] Civil Rights Defenders, 18 augusti 2017
[15] National Coalition of Human Rights Defenders-Kenya, 11 augusti 2017
[16] Business Day, 8 augusti 2017
