Staden ersätter misär med ännu mer misär
Debatten om boplatsen Sorgenfri och Malmö stads agerande fortsätter, nu senast på Expressen Debatt där staden bland annat bemöter kritik från Civil Rights Defenders.
Kommuner står många gånger inför en svår uppgift när utsatta EU-medborgare slår sig ner utan tillstånd och olika intressen står mot varandra. Civil Rights Defenders har tidigare pekat på de krav som kan ställas på Malmö stad och andra kommuner ur ett människorättsperspektiv att värna de boendes rättigheter både före och i samband med avhysningen.
I sin debattartikel förklarar Malmö stad att rivningen var motiverad av de allvarliga sanitära bristerna i lägret och lägrets miljöpåverkan. Det är riktigt att lägret utgjorde ett undermåligt och ovärdigt boende. Civil Rights Defenders har aldrig påstått att ett sådant boende är önskvärt eller att just gruppen romer skulle förtjäna att bo på detta sätt. Tvärtom är det allmännas ansvar för just de grupper som är socialt utsatta särskilt stort, vilket också Europadomstolen understrukit.
Det är anmärkningsvärt att staden inte agerat tidigare för att säkerställa de boendes välmående. Det blir också märkligt när Malmö stad å ena sidan hävdar att den utfört avhysningen för att värna de boendes rätt att inte leva i misär och, å andra sidan, förpassar dem till hemlöshet. Även FN:s specialrapportör för minoritetsfrågor har uttryckt oro för situationen och stadens agerande.
Malmö stad menar att dess skyldigheter är begränsade eftersom boendena i Sorgenfri inte var att betrakta som hem. Europadomstolen har dock slagit fast att definitionen av hem ska vara vidsträckt. För att en plats ska räknas som ett hem är det viktiga personens inställning till platsen och avsikt att bo där, snarare än boendets laglighet eller längd. Stadens ansvar sträcker sig därför längre än att erbjuda akut stöd och rättighetsivrandet haltar när staden ersätter misär med – ännu mer misär.
Precis som Malmö stad påpekar är situationen där inte unik och ett samlat grepp behöver tas för att komma till rätta med situationen på nationell nivå eftersom enstaka kommuner inte kan förväntas lösa situationen på egen hand. Men detta grepp måste vara rättighetsbaserat. Det måste också vara grundat i den folkrättsligt vedertagna sanningen att rättighetsskyddet gäller alla personer inom en stats gränser, oavsett medborgarskap och legal status.
Malmö stad frågar retoriskt var Civil Rights Defenders befann sig när människorna bodde i de usla förhållandena i lägret. Svaret är att vi å ena sidan arbetade för romers rättigheter såväl i Sverige som i andra länder i Europa. Å andra sidan gjorde vi en analys av Sveriges ansvar för utsatta EU-medborgare i vårt land enligt nationell rätt, EU-rätt och bindande människorättsnormer. Avhysningar är bara en av de frågor vi fördjupar oss i. Ambitionen är att med ett konstruktivt och rättighetsbaserat synsätt vägleda stat, landsting och kommuner så att deras agerande gentemot utsatta EU-medborgarnas står i linje med Sveriges åtaganden. Vår rapport presenteras i december. Vi ser fram emot en konstruktiv dialog med Malmö stad, regeringen och landets kommuner om dess slutsatser.
Robert Hårdh
Executive Director, Civil Rights Defenders
Läs även våra andra artiklar om Sorgenfri:
