Nya möjligheter att ta tillgångar utan fällande dom

Status: Regeringen föreslog i maj 2024 att det ska införas en ny förverkandeform, självständigt förverkande, som gör det möjligt för staten att ta tillgångar som misstänks ha brottsligt ursprung “från kriminella”, oavsett om det kan bevisas att någon har begått ett brott. Riksdagen röstade ja till förslaget och den nya förverkandelagstiftningen trädde i kraft den 8 november 2024. 

Lagändringen innebär att det numera är möjligt att förverka egendom som inte står i rimlig proportion till en persons lagliga förvärvskällor. Det innebär att en person som till exempel har stora mängder kontanter, stora tillgångar på banken eller lyxartiklar ska bli av med dem om han eller hon inte har inkomster som står i proportion till egendomen och inte heller kan förklara varifrån egendomen kommer. För att säkerställa ett sådant förverkande kan tvångsmedel användas. Ett självständigt förverkande ska prövas av domstol.  

Kommentar: För att en utredning om självständigt förverkande ska få inledas måste det finnas anledning att anta att viss egendom kommer från brottslig verksamhet. Tröskeln för när en utredning ska få inledas är alltså låg och det finns inget krav på en konkret brottsmisstanke. Enligt lagen ska förverkande få ske om det är klart mera sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Det ska inte behöva bevisas att någon har begått ett visst konkret brott, utan förverkansformen ska bygga på en mer generell bedömning utifrån de omständigheter under vilka egendomen påträffades, personens egendoms- och inkomstförhållanden och omständigheterna i övrigt i det enskilda fallet.   

Till skillnad från de förverkandeformer som fanns tidigare är självständigt förverkande alltså inte knutet till något konkret brott, utan förverkandeformen tar sin utgångspunkt i viss egendom, i detta fall egendom som härrör från brottslig verksamhet. Detta i kombination med ett så pass vitt begrepp som “brottslig verksamhet” riskerar att medföra oförutsägbarhet i rättstillämpningen.  

Den nya förverkandeformen riskerar att innebära betydande integritetsintrång för enskilda, inklusive för barn, och det går inte att bortse från risken att förverkandeformen kan komma att tillämpas på ett diskriminerande sätt. Enskilda som inte är misstänkta för brott skulle enligt lagen kunna bli föremål för en utredning som i mångt och mycket får bedrivas på samma sätt som en förundersökning om brott. Lagen har betydande rättssäkerhetsbrister och framstår inte som proportionerlig, i synnerhet inte i förhållande till barn. 

Senast uppdaterad: 2024-11-15