Kvalificering till välfärden och sänkt etableringsersättning

Status: Under mandatperioden har flera förändringar genomförts av regelverken för välfärdsförmåner och ekonomiska ersättningar för personer som kommer till Sverige. Syftet har varit att stärka incitamenten till arbete och egen försörjning samt att minska risken för att svenska bidrag och förmåner fungerar som så kallade tilldragningsfaktorer för migration.

Som en del av detta tillsatte Tidöregeringen 2023 en utredning med uppdrag att se över kvalificeringen till socialförsäkringen och ekonomiskt bistånd. Detta resulterade i nya regler som innebär att personer som bosätter sig i Sverige från och med den 1 januari 2027 måste kvalificera sig för vissa bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner. Kvalificeringen kan ske antingen genom en längre tids bosättning i Sverige eller genom bosättning i kombination med arbete som uppfyller vissa krav på varaktighet och inkomst. Vidare omfattas numera endast personer som vistas lagligen i Sverige av den bosättningsbaserade socialförsäkringen.

Till skillnad från vad utredningen föreslog omfattar reformen inte ekonomiskt bistånd. Regeringen valde inte heller att gå vidare med förslaget att låta personer som redan var bosatta i Sverige omfattas av de nya reglerna. Kvalificeringskraven gäller därför endast personer som bosätter sig i Sverige från och med den 1 januari 2027.

Ändringar har även gjorts i ersättningarna till nyanlända som deltar i Arbetsförmedlingens etableringsprogram. Från den 1 september 2026 har etableringstillägget och bostadsersättningen slopats, samtidigt som ett nytt barntillägg har införts och etableringsersättningen förändrats.

Kommentar: Sverige är folkrättsligt förpliktigad att upprätthålla en viss nivå på individens boende och levnadsstandard, exempelvis genom art. 25 UDHR och art. 11 ICESCR som fastslår rätten till en tillfredställande levnadsstandard. Detta inkluderar tillgång till bostad, mat, kläder och andra grundläggande behov.

De nya kvalificeringskraven riskerar att leda till negativa konsekvenser för personer som redan befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. Förmåner som barnbidrag, bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd kan vara avgörande för en skälig levnadsstandard. När tillgången till dessa förmåner villkoras genom längre bosättningstid eller arbete riskerar människor att få svårare att tillgodose sina grundläggande behov och etablera sig i samhället.

Reformerna väcker också frågor om likabehandling. Genom att i högre grad koppla tillgången till sociala rättigheter till bosättningstid, arbete och migrationsstatus riskerar skillnaderna mellan olika grupper att öka. En sådan ordning kan skapa utanförskap och förstärka föreställningen att vissa människor är mindre berättigade till samhällets skyddsnät än andra. Det riskerar att befästa en hierarki baserad på ursprung och nationalitet, vilket går emot principen om alla människors lika värde och rättigheter och kan bidra till att förstärka rasistiska strukturer i samhället.

Barnkonventionen slår fast att social trygghet är en grundläggande rättighet för alla barn. Redan i dag når hundratusentals barn inte upp till rätten till en skälig levnadsnivå. Att föräldrar måste kvalificera sig till centrala socialförsäkringsförmåner för att kunna täcka grundläggande levnadsomkostnader som mat, boende och kläder innebär att många barn riskerar att förnekas en materiellt anständig tillvaro. Detta kan i sin tur få negativa konsekvenser för barns hälsa, skolprestationer och framtidstro. När barnbidraget infördes var en central utgångspunkt att det skulle vara ett generellt stöd till alla barn, oavsett föräldrarnas situation. Det har varit viktigt för att motverka stigmatisering och utanförskap. Kvalificeringskrav som utestänger vissa barn från sådana förmåner riskerar därför att undergräva denna princip och förstärka ojämlikheten mellan barn.

Senast uppdaterad: 2026-10-12