Förlängd preskriptionstid och strängare återreseförbud
Status: På initiativ av Tidöpartierna skärptes under mandatperioden reglerna om preskription av avlägsnandebeslut och om återreseförbud. De nya reglerna trädde i kraft den 1 april 2025 och innebär bland annat att ett beslut om avvisning eller utvisning som huvudregel gäller i fem år från det att personen lämnat landet. Tidigare var preskriptionstiden fyra år och började löpa när beslutet fick laga kraft, oavsett om personen hade lämnat Sverige eller inte.
Förändringen innebär att en person som vill ansöka om uppehållstillstånd på nytt efter att ett avlägsnandebeslut preskriberats inte längre kan räkna in tiden som tillbringats i Sverige efter beslutet. Preskriptionstiden börjar i stället gälla först när personen faktiskt har lämnat EU-ländernas territorium och Schengenområdet.
Om ett avlägsnandebeslut har förenats med ett återreseförbud ska beslutet dessutom som huvudregel inte preskriberas förrän återreseförbudet har löpt ut. Samtidigt har möjligheterna att besluta om längre återreseförbud än tidigare utökats, bland annat när det gäller personer som inte lämnar landet inom tidsfristen för frivillig avresa.
Kommentar: Reglerna om preskription infördes för att skydda asylsökande från att under väldigt lång tid behöva leva under hot om utvisning på grund av ett beslut som inte har kunnat verkställas.1 I många fall kan personer med utvisningsbeslut nämligen inte återvända på grund av att landet som de ska utvisas till inte tar emot dem – oavsett vad personen själv gör för att försöka följa utvisningsbeslutet. En stor grupp av sådana människor är statslösa personer som saknar medborgarskap. Att preskriptionstiden inträder först efter att utlänningen lämnat landet innebär att man allvarligt försvårar för denna grupp att legalisera sin vistelse.
I och med de nya reglerna kan de som fått ett avlägsnandebeslut endast legalisera sin vistelse i Sverige genom en prövning av så kallade verkställighetshinder. Det riskerar att leda till flera rättssäkerhetsbrister, bland annat eftersom beviskravet är mycket högt ställt och besluten bara i vissa fall går att överklaga. De nya reglerna riskerar därför att leda till att människor som egentligen har rätt till skydd i Sverige utvisas samt bidra till att fler under lång tid tvingas leva i papperslöshet. Särskilt barn och statslösa riskerar att lida svåra humanitära konvenser på grund av förslaget.
Europadomstolen har i ett fall menat att det strider mot rätten till privatliv att en statslös person hade vistats i Ungern i 15 år utan att kunna legalisera sin vistelse.2 Även EU-domstolen har förtydligat att medlemsstater inte bör fatta beslut som inte går att verkställa eftersom sådana beslut skulle strida mot barnets bästa.3
För en fördjupad kommentar, se vårt remissvar.
1 Prop. 1975/76:18, s. 121.
2 Sudita Keita mot Ungern, https://hudoc.echr.coe.int/eng?i=002-12816.
3 TQ v. Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (C-441/19)
Senast uppdaterad: 2026-10-12
