De försökte tysta honom. Istället blev han deras röst.

Omgiven av sex män ute efter att döda honom trodde Peter Komora att hans sista stund var kommen. Han försökte övertyga dem om att skona hans liv, och medan de diskuterade stod Peter kvar i mitten och väntade. Till slut bestämde de sig för att låta honom gå. Omröstningen om de skulle döda honom eller inte slutade i oavgjort – tre för, tre emot.

Peter Komora arbetar som människorättsförsvarare och kämpar för att skydda miljön i sin hemregion vid Kenyas kust. Området exploateras hårt av saltutvinningsföretag som tvingar bort invånarna, förorenar vattnet och gräver sönder mark som tillhört lokalbefolkningen i generationer.

En dag blev Peter omringad av sex män. De arbetade som lastbilsförare och fruktade att Peters arbete skulle kosta dem potentiella jobb. Peter arbetade då med att med att få ett saltutvinningsföretag att genomföra en miljökonsekvensanalys innan de påbörjade sin verksamhet i området.

– Just där och då blev allt blankt. Jag glömde allt jag visste om säkerhetsstrategier, berättar Peter.

Han försökte förklara för männen att han inte ville stoppa företaget från att utvinna salt. Han ville bara att de skulle göra det på rätt sätt.

”Just där och då blev allt blankt. Jag glömde allt jag visste om säkerhetsstrategier.”

Tre av männen ville trots det fortfarande döda honom, men gruppen lät honom gå. Senare samma natt bröt några av dem sig in i hans hem för att leta efter honom igen. Peter, som förutsett faran, hade dock redan skickat sin fru och sina två barn till släktingar och själv tagit skydd hos en vän. Huset var tomt.

Peter stannade i en närliggande by i tre veckor medan en dialog inleddes mellan honom, polisen, saltföretaget och förarna. Medlingen ledde till att Peter kunde flytta hem från sitt tillfälliga skydd, och att företaget gick med på att genomföra miljökonsekvensanalysen.

Vad hände med männen som försökte döda Peter?

En dag dök en grupp män upp på Peters kontor. Den här gången sökte de hans hjälp. Ett problem hade uppstått: arbetarna fick varken tillgång till färskt vatten eller skyddsutrustning.

– De kom till mitt kontor och sa att de blivit hänvisade till mig av en man som kallades ’Zinta’, berättar Peter.

Männen förklarade att de hade hört att Peter var någon som kunde hålla folk ansvariga och kanske få företaget att uppfylla deras krav. Mannen som hänvisat dem, Zinta, var en av förarna som tidigare fått i uppdrag att döda Peter.

Den här gången anordnade Peter ett samtalsforum där både företaget och arbetarna kunde mötas och ge sina perspektiv. Och det fungerade.

– Vi fick till en förändring. Det hjälpte till att bygga förtroende mellan mig och resten av samhället. Och även med mina tidigare angripare, säger Peter.

Peter har Civil Rights Defenders säkerhetslarm

Sedan 2016 är Peter en del av Civil Rights Defenders säkerhetslarmsystem, Natalia project. Med ett knapptryck kan han larma om hjälp vid nödsituationer, som den ovan. Detta stöd har fått honom att känna sig tryggare.

– Jag har inte själv behövt trycka på larmknappen, men jag har svarat på ett alarm, berättar Peter.

– En av mina kollegor hade problem med ett av saltföretagen eftersom han ville återta sin mark. Säkerhetsvakter från företaget kom hem till honom för att misshandla honom. Han tryckte på säkerhetslarmet. Det gick så snabbt; det tog mig mindre än tjugo minuter att åka dit. När jag kom dit hade redan många vsarat på larmet och samlats hos honom. Där var trettio personer med honom, mot tre säkerhetsvakter.

– Natalia-projektet är en oerhört viktig resurs för människorättsförsvarare, säger Peter Komora.