Intervju: Osman Kavala om sina 2000 dagar i fängelse

Osman Kavala, filantrop och en av de mest inflytelserika aktivisterna i Turkiet, har nu varit fängslad i över 2000 dagar. Dömd till livstids fängelse. Trots fördömanden från det internationella samfundet avvisar turkiska myndigheter kraven på att släppa Osman Kavala. Vi fick den sällsynta möjligheten att prata med honom – om hans orubbliga motståndskraft, ambitioner och vision för framtiden för mänskliga rättigheter i Turkiet.

Osman Kavala arresterades den 1 november 2017 anklagad för ”försök att störta den konstitutionella ordningen med våld”. Under 2022 dömdes han av den turkiska domstolen till livstids fängelse utan möjlighet till frigivning. Osman Kavala har inte haft möjlighet till en rättvis rättegång och har frihetsberövats på grund av politiska skäl.

Trots en dom i Europadomstolen som fastställde att det inte fanns tillräckligt med bevis för att stödja anklagelserna mot Kavala, hålls han fortfarande i ett högsäkerhetsfängelse i Marmara i Istanbul.

Det har gått mer än 2000 dagar sedan du fängslades. Hur har du lyckats hålla modet uppe under all denna tid?

Jag har inte känt mig ensam eller isolerad. De stöttande meddelandena jag har fått från mina vänner i Turkiet och utomlands, samt från unga människor jag aldrig har träffat, har varit ett stort moraliskt stöd för mig. Dessutom att tänka på alla de övergrepp och kränkningar som drabbar andra, inklusive alla de som för närvarande är fängslade i Turkiet, hjälper mig också att inte bli alltför fixerad vid sin egen utsatthet.

Att läsa minnen från överlevande i fångenskap under andra världskriget, som aldrig förlorade hoppet, har också hjälpt till.

Hur har det internationella samfundet reagerat på ditt fall, och känner du att tillräckligt görs för att påverka att du ska friges?

Internationella människorättsorganisationer och Europaparlamentet har protesterat mot mitt olagliga frihetsberövande och krävt min frigivning, i enlighet med beslutet från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Turkiets regering har emellertid hävdat att utländska makter organiserar en serie attacker för att störta regeringen. Som en följd av detta har regeringen valt att inte foga sig efter Europadomstolens beslut och avfärdat kraven från västvärlden som handlingar mot landets nationella intressen och suveränitet. Det som har varit svårt för mig att förstå är Europarådets passiva ställning efter livstidsdomen och det andra beslutet från Europadomstolen, som fastställde att den turkiska regeringen bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna genom att inte följa domstolens ursprungliga beslut. Vad vi ser är en underminering av den bindande kraften i Europadomstolens beslut och trovärdigheten i de argument som turkiska demokraterna använder i försvar för rättsstatsprincipen, när de varnar för att bristande efterlevnad av Europadomstolens beslut kan ha negativa konsekvenser för Turkiet.

Den 14 maj kommer Turkiet att hålla en av de viktigaste valen i nutida historia. Vad är dina förväntningar angående möjliga resultat?

Jag är hoppfull. Det är lovande att se att sex oppositionspartier från olika politiska spektrum har förberett ett gemensamt policydokument som prioriterar återgången till parlamentarism, skydd av medborgerliga rättigheter och friheter, och säkerställandet av oberoendet för domstolarna i enlighet med universella rättsnormer. Jag anser att det också är mycket viktigt att Kemal Kılıcdaroglu, presidentkandidaten för oppositionen, som också stöds av pro-kurdiska HDP och socialister, säger att han, när han blir vald, kommer att ta itu med och försöka rätta till alla former av orättvisor som begåtts av statliga organ. Jag tror att folket i Turkiet kommer att välja det alternativ som arbetar för demokrati och rättsstatsprincipen. Den senaste jordbävningen, som visar de dödliga konsekvenserna av de skadade statliga institutionerna under den nuvarande presidentstyret, har ytterligare stärkt kraven på förändring.

När du ser tillbaka på din resa som civilsamhällesaktivist och filantrop, vilka är de viktigaste lärdomarna du har gjort på vägen?

Jag är alltmer övertygad om att oberoendet för rättsväsendet är avgörande för att upprätthålla rättsstatens principer och skydda medborgerliga rättigheter och friheter. Tyvärr är internationell rätt och dess institutioner fortfarande inte tillräckligt effektiva för att förhindra att kritiska röster förtrycks och att människorättsförsvarare och politiska aktivister förföljs i länder med auktoritärt styre.

Vilket budskap vill du dela med dig av till dem som försvarar människors medborgerliga och politiska rättigheter i Turkiet och i världen?

Jag tror att det, utöver arbetet som görs inom våra egna länder, är viktigt att skapa en gemensam internationell miljö med en ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter. Människorättsförsvarares modiga handlingar utmanar den påtvingade enigheten som trycks på befolkningarna av auktoritära regimer. De spelar en avgörande roll för att starta förändringen och inge hopp om att en förändring kommer att komma. För att skapa en starkare medvetenhet om mänskliga rättigheter internationellt behövs det ett närmare samarbete mellan nationella och internationella civilsamhällesorganisationer. Människorättsförsvarare och organisationer skulle kunna organisera sig globalt och därmed kanske få ett starkare inflytande inom Förenta nationerna, Europarådet, EU samt på enskilda regeringar.

Krav på frigivning

Civil Rights Defenders uppmanar den turkiska regeringen att respektera mänskliga rättigheter och omedelbart släppa Osman Kavala fri. Vi uppmanar det internationella samfundet och civilsamhällesorganisationer att sätta ytterligare press på den turkiska regeringen för att säkra Kavalas frigivning.