Frihetsberövade brottsoffers rättigheter i svensk tvångsvård

Under hösten har Civil Rights Defenders kartlagt lagar, föreskrifter, riktlinjer och praxis vad gäller brottsofferdirektivens implementering i Sverige. Vi har också genomfört intervjuer med intagna som uppger att de utsatts för olika typer av våld under vårdtiden samt med personal inom tvångsvården. Sammantaget visar Civil Rights Defenders kartläggning allvarliga brister – både i teori och praktik.   

– Vi tror att det är en grupp som har ett stort stödbehov men som tyvärr inte förmedlas till oss.

Brottsofferjouren

Kartläggningen 

En stat som beslutar om att frihetsberöva människor är ansvarig för dessa personers säkerhet och har en skyldighet att skydda deras fysiska och psykiska hälsa. Sverige omfattas också av EU:s brottsofferdirektiv.  

Civil Rights Defenders har kartlagt hur brottsofferdirektiven har genomförts i förhållande till svensk tvångsvård, och undersökt om enskilda som utsatts för brott under tiden för tvångsvården får tillgång till sina rättigheter i praktiken.  

Brottsofferdirektiven syftar till att ge brottsoffer bästa möjliga förutsättningar att kunna anmäla ett brott och medverka i rättsprocessen. De kräver bland annat att Sverige garanterar brottsoffer: 

• Rätt till information  
• Rätt till stöd  
• Rätt till skydd  
• Möjlighet till rättvis och lämplig kompensation  
• Personal ska utbildas i brottsoffers rättigheter och behov  

Civil Rights Defenders har identifierat flera brister 

Vår kartläggning av rättsläget och det praktiska genomförandet visar att brottsofferdirektivens rättighetskatalog inte fullt ut implementerats eller fått genomslag i praktiken när det gäller brottsoffer i tvångsvården. Vi ser bland annat: 

• Att Sverige saknar lagstiftning som ålägger SiS och hälso- och sjukvården ett direkt ansvar att ge frihetsberövade brottsoffer stöd, information och skydd. 

• Att Sveriges regelverk som ska garantera säkerhet och trygghet under vårdtiden är inte heller tillräckliga för att försäkra tillgång till brottsofferrättigheter.  

• Att många av Sveriges tvångsvårdsinstitutioner saknar skriftliga rutiner för när en enskild utsätts för hot, våld eller övergrepp i tvångsvården. Vi har dock identifierat ett antal bra exempel, som bör spridas. 

• Att få brottsoffer inom tvångsvården tycks hänvisas vidare till ideella brottsofferorganisationer, som kan erbjuda stöd och information. 

• Att både personal och enskilda vittnar om brister i tillhandahållande av brottsofferrättigheter i praktiken.  

Vad händer nu? 

Civil Rights Defenders bjuder nu in berörda aktörer till ett rundabordssamtal där vi utifrån rapportens slutsatser diskuterar möjliga lösningar på de brister vi uppmärksammat. Tanken är att deltagarnas olika ansvarsområden, perspektiv och erfarenheter ska bidra till att identifiera åtgärder som är både genomförbara och som har förutsättningar att få effekt i praktiken. 

För att läsa en sammanfattning av rapporten utifrån SiS och socialtjänstens ansvar klicka här.

Se hela filmen – Brottsoffers rättigheter