När världen riktar sin uppmärksamhet mot den pågående coronapandemin passar burmesiska myndigheter på att ta ett allt hårdare grepp om yttrandefriheten i landet. Hundratals hemsidor har blockerats, journalister har åtalats och den långvariga nedsläckningen av internet fortsätter på många håll i landet. Samtidigt blir situationen i den västra delstaten Arakan allt våldsammare och de få journalister som rapporterar om striderna tvingas i allt högre grad till tystnad.

FN:s Generalsekreterare António Guterres gick nyligen ut och uppmanade till global vapenvila i alla världens hörn. Han betonade att stridande parter måste lägga ner sina vapen och stötta kampen mot COVID-19. Men istället eskalerar våldet mellan den arakeniska gerillan och den burmesiska regeringsarmén.

På var sin sida av den etniska konflikten står den burmesiska militären och den beväpnade rebellgruppen Arakan Army. I takt med att stridigheterna intensifierats och efter att Arakan Army genom gerillakrigföring blivit ett allt tuffare motstånd för militären gick den burmesiska regeringen nyligen ut och stämplade Arakan Army som en terroristorganisation. Det har lett till att all rapportering om gruppen är förenat med stora risker. Bland annat har journalisten Khaing Mrat Kyaw åtalats under den mycket stränga terrorismlagstiftningen efter att ha rapporterat om de pågående stridigheterna.

På pappret har Burma sedan 2015 en demokratisk regering med Aung San Syy Kyi och National League for Democracy (NLD) i spetsen. Men militären styr fortfarande bakom kulisserna och journalister som rapporterar om militärens operationer riskerar fängelse och utdragna rättsliga processer.

– Det ingår i en journalists uppdrag att rapportera från båda sidor och skapa balans i nyheterna. Alla förväntade sig att respekten för pressfriheten skulle stärkas när NLD bildade regering, men det blev verkligen inte sant, skrev journalisten Lawi Weng, som rapporterar för Irrawaddy, på sin Facebooksida.

Också den välkända chefredaktören på tidningen Voice of Myanmar, Nay Mo Lin, riskerar att straffas för att ha publicerat en intervju med rebellgruppens ledare.

– Jag anklagas för att ha brutit mot anti-terrorismlagen, berättade han för de journalister som väntade på honom utanför domstolsbyggnaden i Mandalay i norra Burma. Nu riskerar Nay Mo Lin att dömas till livstid i fängelse.

Burmas president, som har begränsade befogenheter, meddelade senare att åtalen bör läggas ned, och Nay Mo Lin frigavs mot att lovade att aldrig rapportera om Arakan Army igen. Budskapet är tydligt: journalister råkar illa ut om de sprider information som militären inte vill skall komma ut.

Den 23 mars beordrade Burmas kommunikations- och transportministerium lokala mobiloperatörer att blockera 221 hemsidor, inklusive sådana som anklagas för att sprida falska nyheter. Beslutet hänvisades till en paragraf i telekommunikationslagen som tillåter att sådana åtgärder tas i ”akuta situationer”. Myndigheterna använder nu den pågående coronapandemin för att motivera sitt beslut att blockera hemsidorna.

Den drastiska censuren av information, hot om åtal mot oberoende journalister och hårda begränsningar av pressfriheten kommer oundvikligen att göra det allt svårare att rapportera om den verkliga omfattningen av människorättskränkningar som äger rum i landet.

Samtidigt står Burma just nu anklagade för folkmord i FN:s internationella domstol och så sent som i januari beordrades myndigheterna att vidta särskilda åtgärder för att skydda minoritetsgruppen rohingyer från fortsatt våld och förföljelse. Utan oberoende röster och icke-statlig rapportering kommer det att bli svårt för det internationella samfundet att veta om Burma över huvud taget vidtar några åtgärder – någonting som skulle kunna bli förödande inte minst för de människor som under flera år utsatts för våld och förföljelse.

Att använda coronapandemin som ursäkt för att tysta kritiska röster och slå ner på yttrandefriheten och pressfriheten är mycket allvarligt. Vi kräver att Burma genast upphör med förtrycket av oberoende journalister och säkerställer att yttrandefriheten, pressfriheten och rätten till information respekteras i enlighet med internationella konventioner och bestämmelser.