Öppet brev till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson

Till: 
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson 

För kännedom till:  
EU-minister Hans Dahlgren 
Justitieombudsmannens Opcat-enhet 
Kriminalvården 
Migrationsverket 
Polismyndigheten 
Brottsoffermyndigheten 

Angående frihetsberövade brottsoffers tillgång till rättvisa  

Civil Rights Defenders har som en del av EU-forskningsprojektet Access to Justice for Victims of Violent Crime Suffered in Detention undersökt den svenska implementeringen av brottsofferdirektiven 2004/80/EG och 2012/29/EU, med fokus på intagnas rättigheter i samband med att de utsatts för brott i häkte eller förvar. Syftet är att få bättre förståelse för hur frihetsberövade personer i praktiken får tillgång till och åtnjuter sina rättigheter enligt nämnda direktiv.

Under hösten 2018 kartlade Civil Rights Defenders lagar, riktlinjer och praxis vad gäller de båda direktivens implementering i Sverige, samt genomförde 40 intervjuer med brottsoffer, personal på häkten och förvar, ombud för frihetsberövade personer, civilsamhällesorganisationer samt andra som kommer i kontakt med brottsoffer.

Inom ramen för undersökningen identifierades ett flertal utvecklingsområden, bland annat att ett brottsoffer som befinner sig i en låst institution sällan ses som ett brottsoffer utan att gärningen istället behandlas som en konflikt mellan två interner eller mellan en intern och en personal. Detta medför att brottsoffret sällan får sina rättigheter tillgodosedda.

Det saknas en tydlig reglering vilken skyldighet personal på häkten respektive förvar har att anmäla brott mot intagna som kommer till personalens kännedom, eller att bistå intagna som har utsatts för brott med att upprätta en anmälan till polis eller en extern tillsynsmyndighet såsom JO. Det saknas även reglering kring hur ansvarsfördelningen mellan och inom olika myndigheter ser ut vad gäller att dokumentera skador. Vidare saknas en tydlig fördelning av ansvaret mellan olika myndigheter för att anmäla brott i situationer där flera myndigheter kan vara involverade, såsom vid transport.

Ytterligare en omständighet som utgör ett hinder mot att frihetsberövade brottsoffer kommer i åtnjutande av sina rättigheter enligt brottsofferdirektiven är att det för närvarande inom svensk rätt saknas möjligheter för offentliga försvarare och biträden att få ersättning för att representera sin klient som ett brottsoffer, då detta inte omfattas av vederbörandes uppdrag enligt förordnandet om offentlig försvarare eller offentligt biträde. En frihetsberövad person kan visserligen ansöka om ett målsägandebiträde, men detta kan i praktiken vara svårt att få eftersom intagna sällan får information om vilka rättigheter de har om de blir utsatta för brott.

Den 21 februari 2019 organiserade Civil Rights Defenders ett rundabordssamtal där berörda aktörer – bland annat tjänstemän från Justitiedepartementet, Kriminalvården, Migrationsverket, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Brottsoffermyndigheten, riksdagsledamöter, advokater samt företrädare för civilsamhället – deltog. Under rundabordssamtalet diskuterades nämnda utvecklingsområden, vilket utmynnade i ett antal rekommendationer. Den svenska rapporten liksom rekommendationerna har sänts till Fair Trials, en civilsamhällesorganisation tillika ett globalt nätverk som samordnar arbetet gentemot EU-kommissionen. Fair Trials iakttagelser från samtliga projektländer diskuterades vid en konferens den 26 och 27 september 2019, vid vilken representanter från samtliga medlemsländer närvarade. Slutrapporten presenterades för Europaparlamentet den 12 november 2019. Samtliga rekommendationer som framgår av Fair Trials slutrapport är av direkt relevans för svenska förhållanden. I bifogad bilaga utvecklas de för Sverige särskilt angelägna rekommendationerna ytterligare.

Med utgångspunkt i de åtgärder som föreslagits av berörda aktörer vädjar vi till Justitie- och migrationsministern att:

• Tillse att berörda myndigheter får ett tydligt uppdrag att genomföra de identifierade förändringar som kan göra skillnad, vilka framgår av bilagan.  
• Tillsätta en utredning gällande hur ansvaret vad gäller dokumentation och information ska fördelas mellan och inom myndigheterna.
• Tillsätta en utredning gällande förutsättningarna för att polisen ska kunna utreda brott mot frihetsberövade personer i de fall där målsäganden inte vill medverka, och om det är möjligt att använda en modell likt den som används vid våld i nära relationer. 
• Tillsätta en översyn av bestämmelserna om offentliga försvarare och offentliga ombud i syfte att möjliggöra för det redan utsedda ombudet att även kunna bistå sin klient ifall denne utsätts för ett brott när denne är frihetsberövad. 

Den ständiga representationen bör därutöver tillsammans med berörda tjänstemän och politiker föra fram krav på de rekommendationer som vänder sig direkt till EU.

De åtgärder som redogjorts för ovan är nödvändiga för att personer som utsatts för brott i häkten och förvar ska komma i åtnjutande av sina rättigheter enligt EU:s brottsofferdirektiv. Därför vädjar vi till ministern, som ytterst ansvarig för kriminalpolitiska, migrationsrättsliga och brottsofferrelaterade frågor, att tillse att nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa frihetsberövade brottsoffers tillgång till rättvisa. På så sätt visar ministern att regeringen står upp för att Sverige respekterar såväl EU-rättsliga överenskommelser som intagnas mänskliga rättigheter.

Vi önskar svar från ministern om vad som kommer att göras för att åtgärda de brister som vi har identifierat vad gäller tillgång till rättvisa för brottsoffer i häkten respektive förvar.

Med vänliga hälsningar, 

Anders L. Petterson 
Executive Director  

Läs mer

Rekommendationer: Brottsoffers tillgång till rättvisa i samband med våldsbrott i häkte eller förvar

Nationell rapport: Brottsoffers tillgång till rättvisa i samband med våldsbrott i häkte eller förvar