Tjetjenien på väg att bli ett nytt Nordkorea

Memorial

Natten till den 17 januari fångades två maskerade män på övervakningskamera när de satte eld på Memorials kontor i Nazran. Foto: HRC Memorial.

Den sista kritiska rösten håller på att tvingas ut från Tjetjenien. Om människorättsorganisationen Memorial försvinner kan Ramzan Kadyrov fritt mörklägga tortyr och utomrättsliga avrättningar. Västvärldens politiker måste agera kraftfullt om vi inte vill ha ett nytt Nordkorea.

Den ryska människorättsorganisationen Memorial har attackerats på flera fronter den senaste tiden. Målet är tydligt – att driva ut organisationen ur Tjetjenien.

Den 9 januari i år stoppades Oyub Titiev, chef för Memorial i Tjetjeniens huvudstad Groznyj, av polisen på väg till jobbet. Efter sju timmar i ovisshet fick hans kollegor veta att 60-åringen är gripen och anklagas för olagligt droginnehav, vilket kan ge upp till tio års fängelse. För oss på Civil Rights Defenders som samarbetat med Oyub i ett decennium ter sig anklagelserna absurda. Två andra regimkritiker i Tjetjenien har sedan tidigare dömts för narkotikainnehav, med andra ord ett vanligt tillvägagångssätt för att få bort kritiker.

Natten mot den 17 januari bröt sig två maskerade män in i Memorials kontor i Ingusjien, Tjetjeniens grannrepublik i väster. De hällde ut bensin på golvet och satte kontoret i brand. Tre av sex rum blev helt utbrända och elden skadade och förstörde viktiga dokument och utrustning.

På kvällen den 22 januari var det dags igen när Memorials bil i Dagestan, Tjetjeniens östra granne, brändes. Memorial fick ett sms med otvetydigt innehåll: ”Nästa gång bränner vi bilen tillsammans med er. Håll käften”.

Sannolikheten att händelserna inte är kopplade till varandra är försvinnande liten. Den enda rimliga tolkningen är att den tjetjenska ledningen vill få bort den viktigaste och tyngsta av de få kritiska röster som finns kvar i Tjetjenien. Lyckas de, så kommer tystnaden att bli näst intill total. Även om det finns några få andra ryska organisationer som sprider information om tortyr, försvinnanden och andra grova brott som fortfarande begås i tysthet, så är Memorial den enda som har en permanent närvaro i Tjetjenien. Memorial har också överlägset bäst bevakning av människorättsbrotten som begås.

Fruktansvärda människorättsbrott har begåtts i Tjetjenien i över två decennier, ända sedan det första Tjetjenienkriget började 1994. Europadomstolen har fällt Ryssland drygt trehundra gånger för tortyr, utomrättsliga avrättningar och andra grova brott begångna i Tjetjenien. En stor del av dessa fall har drivits inom ramarna för Civil Rights Defenders samarbeten med bland annat Memorial. Många av domarna rör händelser i början av det andra Tjetjenienkriget, som till exempel upprensningsaktionen i Novyje Aldy i februari 2000 där minst 60 civila dödades av ryska trupper.

Efter det har domarna blivit färre, dels för att konflikten gick in i en mindre intensiv fas men också i allt högre grad för att allt färre tjetjener vågar söka rättvisa. Konflikten ”tjetjeniserades” i och med att Achmad Kadyrov tillsattes som Tjetjeniens ledare. Tack vare lokalkännedom kunde Moskvatrogna tjetjenska styrkor bedriva förtrycket mer effektivt än den regelrätta ryska armén och färre vågade vittna.

Ramzan Kadyrov, den tidigare ledarens son, har byggt upp ett skräckvälde i republiken där man inte nöjer sig med att tysta kritiker utan även kräver lojalitetsbetygelser av medborgarna. Barn skriver hyllningsdikter till Kadyrov och Rysslands president Vladimir Putin. Anonyma källor vittnar om att föräldrar inte vågar prata öppet med sina barn. Lokala människorättsförsvarare har i de allra flesta fall lämnat republiken, fängslats eller tvingats att arbeta för regimen.

Men förtrycket stannar inte i Tjetjenien – en person som skulle vittna om tortyr som Kadyrov själv genomfört mördades i Wien 2009 och Civil Rights Defenders har samlat andra vittnesmål om förföljelser i utlandet. Kadyrov har hotat ryska oppositionspolitiker med döden och flera mord på regimkritiker i Ryssland, som journalisten Anna Politkovskaja och politikern Boris Nemtsov har kopplingar till den tjetjenska regimen.

Memorial har följt och dokumenterat utveckling ända sedan början av första Tjetjenienkriget. Trots rädslan i dagens Tjetjenien vågade över 50 familjer berätta att deras släktingar kidnappats under 2017. Den typen av rapportering kommer sannolikt försvinna om Memorial tvingas ut ur Tjetjenien. Memorials chef Aleksandr Tjerkasov säger att situationen i dag snart är lika dålig som i början av det andra Tjetjenienkriget.

Som en av Rysslands äldsta människorättsorganisationer, bildad innan Sovjetunionens upplösning, har Memorial en ovanligt stark ställning. Om de lämnar Tjetjenien är sannolikheten stor att ingen annan utomstående släpps in heller.

Memorials vara eller inte vara i Tjetjenien är med andra ord avgörande för att vi i framtiden överhuvudtaget får veta något om vad som sker i Tjetjenien. EU-ledare har uttryckt oro över situationen på Twitter och i skriftliga uttalanden men det räcker inte. Det krävs ett kraftfullt agerande och att de vänder sig direkt till Putin och kräver att Memorial fredas. Om inte Stefan Löfven, Federica Mogherini, Angela Merkel, Emanuel Macron, Donald Tusk och andra EU-ledare agerar i dag, så kan det vara för sent i morgon. Då får vi bara höra de tjetjenska barnens hyllningsdikter till Kadyrov och andra goda nyheter från Tjetjenien.

Taggar ,