Nationellt tiggeriförbud

Status: I september 2024 gav Tidöpartierna en utredare i uppdrag att analysera om möjligheterna att begränsa tiggeri bör utökas och att, oavsett ställningstagande i sak, lämna lagförslag som innebär att tiggeri förbjuds på nationell nivå. Uppdraget redovisades den 30 juni 2025 och kom fram till att det inte finns ett behov av att införa ett nationellt tiggeriförbud. Utredningen sa också att ett sånt förbud kan leda till att mänskliga rättigheter inte garanteras. Trots detta gav de förslag på hur ett förbud skulle kunna se ut, eftersom regeringen gett dem det uppdraget.  

Kommentar: Ett nationellt tiggeriförbud innebär en inskränkning av såväl yttrandefriheten som rätten till privatliv. Europadomstolen understryker att ett allmänt förbud mot ett visst beteende (vilket ett nationellt tiggeriförbud anses vara) är en radikal åtgärd som måste kunna rättfärdigas genom att relevanta intressen vägs mot varandra. I fallet Lacatus mot Schweiz,¹ där en kvinna bötfälldes med hänvisning till tiggeriförbud, kom Europadomstolen fram till att kvinnans rättigheter kränkts under Europakonventionens artikel 8.² Kvinnan frihetsberövades i fem dagar då hon inte kunde betala boten. Domstolen menade då att kvinnans rätt till privatliv kränkts och slog fast att rätten att uttrycka sin nöd och försöka tillgodose sina behov genom att tigga måste anses vara en rätt som är inbyggd i människans värdighet.  

Ett förbud mot passiv pengainsamling är i strid med de mänskliga rättigheterna. Varje människa har rätt att förmedla sin nöd, vilket omfattas av yttrandefriheten. Att ett förbud mot tiggeri strider mot yttrandefriheten har fastslagits av domstolar i bland annat Storbritannien, USA och Kanada. 

¹ Lacatus vs Switzerland (2021), European Court of Human Rights

² Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

Senast uppdaterad: 2025-09-03