Nationellt tiggeriförbud

Status: I september 2024 gav Tidöpartierna en utredare i uppdrag att analysera om möjligheterna att begränsa tiggeri bör utökas och att, oavsett ställningstagande i sak, lämna lagförslag som innebär att tiggeri förbjuds på nationell nivå. Uppdraget ska redovisas senast den 26 juni 2025.

Kommentar: Ett nationellt tiggeriförbud innebär en inskränkning av såväl yttrandefriheten som rätten till privatliv. Europadomstolen understryker att ett allmänt förbud mot ett visst beteende (vilket ett nationellt tiggeriförbud anses vara) är en radikal åtgärd som måste kunna rättfärdigas genom att relevanta intressen vägs mot varandra. I fallet Lacatus mot Schweiz,¹ där en kvinna bötfälldes med hänvisning till tiggeriförbud, kom Europadomstolen fram till att kvinnans rättigheter kränkts under Europakonventionens artikel 8.² Kvinnan frihetsberövades i fem dagar då hon inte kunde betala boten. Domstolen menade då att kvinnans rätt till privatliv kränkts och slog fast att rätten att uttrycka sin nöd och försöka tillgodose sina behov genom att tigga måste anses vara en rätt som är inbyggd i människans värdighet.

Ett förbud mot passiv pengainsamling är i strid med de mänskliga rättigheterna. Varje människa har rätt att förmedla sin nöd, vilket omfattas av yttrandefriheten. Att ett förbud mot tiggeri strider mot yttrandefriheten har fastslagits av domstolar i bland annat Storbritannien, USA och Kanada. 

Behovet av utredningen förklaras med att många som tigger lever under svåra förhållanden och att flera grupperingar har styrts av kriminella aktörer som utnyttjar utsatta EU-medborgare. Liksom Europadomstolen uttalade i Lacatus-domen så framstår det dock som osannolikt att ett problem med exploatering skulle lösas genom att man straffar de som utnyttjas.  

¹ Lacatus vs Switzerland (2021), European Court of Human Rights

² Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

Senast uppdaterad: 2024-09-30