Skärpta regler för kvalificerade säkerhetsärenden

Status: Under mandatperioden har det på Tidöpartiernas initiativ genomförts omfattande ändringar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (LSU). LSU används i kvalificerade säkerhetsärenden, det vill säga ärenden som rör utlänningar som bedöms kunna utgöra ett allvarligt hot mot rikets säkerhet eller som kan antas komma att begå terroristbrott. Lagändringarna gäller från den 1 mars 2027. 

En central del av ändringarna är skärpta regler om förvar. Kraven för att ta vuxna i förvar har sänkts samtidigt som den tidigare tidsgränsen på högst tre års förvar har avskaffats. Därmed finns ingen fastställd bortre tidsgräns för hur länge en vuxen person kan hållas i förvar med stöd av LSU. För barn har den maximala förvarstiden förlängts från sex dagar till upp till 365 dagar, med möjlighet till placering på säkerhetsavdelningar. 

Lagändringarna innebär även utökade möjligheter att utvisa personer som bedöms utgöra så kallade indirekta säkerhetshot, det vill säga personer som inte själva kan knytas till säkerhetshotande handlingar men som på annat sätt anses utgöra en säkerhetsrisk. Därutöver skärps reglerna om uppsikt, tvångsmedel, frysning av tillgångar och överträdelser av återreseförbud. 

Under utredningsarbetet diskuterades även införandet av en ny kategori, så kallade polisiära utlänningsärenden, som skulle ge Polismyndigheten större möjligheter att initiera utlänningsärenden kopplade till personer med anknytning till kriminella nätverk. Regeringen valde dock att inte gå vidare med denna del av utredningens förslag. 

Kommentar: LSU kännetecknas redan tidigare av betydande begränsningar i den enskildes insyn och möjlighet att försvara sig. Flera viktiga rättssäkerhetsgarantier är svagare än i ordinära förfaranden, eftersom ärendena ofta bygger på säkerhetsbedömningar och sekretessbelagd information. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att reglerna är tydliga och att varje ny inskränkning av rättigheter inte görs utan en noggrann prövning av om åtgärden verkligen behövs och står i rimlig proportion till det hot den ska motverka. 

Att sänka trösklarna för att ta vuxna i förvar och samtidigt avskaffa den bortre tidsgränsen innebär att personer i praktiken kan frihetsberövas under mycket lång tid utan att det finns någon fastställd övre gräns. Detta riskerar att förstärka redan existerande rättssäkerhetsproblem och göra det svårare för den enskilde att effektivt ifrågasätta eller få sin situation omprövad. 

Särskilt allvarliga är de nya reglerna om förvar av barn. Att förlänga den maximala förvarstiden från sex dagar till upp till 365 dagar, samtidigt som barn kan placeras på säkerhetsavdelningar, går emot den grundläggande principen att frihetsberövande av barn endast får användas som en sista utväg och under så kort tid som möjligt. Forskning och internationell praxis visar att även kortare frihetsberövanden kan få allvarliga konsekvenser för barns hälsa och utveckling. 

Att utvidga LSU till att även omfatta personer som bedöms utgöra så kallade indirekta säkerhetshot väcker dessutom betydande rättssäkerhetsfrågor. När kopplingen mellan den enskilde och det påstådda säkerhetshotet inte behöver vara direkt riskerar tillämpningsområdet att bli mycket brett och svåravgränsat. Det kan leda till att även personer med mer avlägsna kopplingar till en viss miljö eller händelse omfattas av lagen, till exempel någon som deltagit i ett offentligt sammanhang eller uttryckt sympatier för en viss grupp, utan att själv ha deltagit i någon säkerhetshotande verksamhet. För den enskilde kan det bli svårt att förstå varför lagen tillämpas i det enskilda fallet och att försvara sig mot påståendena. 

En sådan ordning aktualiserar frågor om legalitetsprincipen, som kräver att regler ska vara tillräckligt tydliga och förutsebara. Ju mer indirekt kopplingen mellan personen och det påstådda hotet är, desto större är risken för svårförutsebara bedömningar och oproportionerliga ingripanden. Utvisning är en mycket ingripande åtgärd och bör därför bygga på tydliga och väl underbyggda bedömningar av den enskildes eget agerande. 

Även övriga skärpningar i LSU, bland annat avseende uppsikt, tvångsmedel, frysning av tillgångar och återreseförbud, innebär mer långtgående befogenheter för staten. Sammantaget riskerar förändringarna att leda till oproportionerliga ingrepp i enskildas fri- och rättigheter samtidigt som redan befintliga rättssäkerhetsutmaningar inom LSU-systemet förstärks. 

För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.  

Senast uppdaterad: 2026-10-12