Vi måste lägga våra olikheter åt sidan – Maysaa Osama

Över hela världen står kvinnliga människorättsförsvarare upp mot orättvisor och kämpar för mänskliga rättigheter, fred och jämlikhet – trots de risker det innebär. Många utsätts för sexuella trakasserier, våld, smutskastningskampanjer och förtal. Möt en av många modiga människorättsförsvarare från Afrika. 

Maysaa Osama är 21 år och är från Sudan där hon studerar arkitektur. Hon är dessutom en aktiv förespråkare för kvinnors rättigheter. Som ung aktivist driver Maysaa en hård kamp för att skapa inkludering och utmana de befintliga maktstrukturerna. 

Vi har träffat Maysaa och frågat henne hur det är att arbeta som kvinnlig människorättsförsvarare i Sudan. Det här är vad hon berättade. 

Att vara kvinnlig människorättsförsvarare i Sudan 

– Jag har arbetat för kvinnors rättigheter sedan början av 2019. Jag har sedan dess utsatts för en mängd trakasserier – från både män och kvinnor.  

Jag minns en dag då vi protesterade mot de lagar som missgynnar kvinnor som skiljt sig eller vars män har gått bort. Vi krävde lagar som skulle skydda dessa kvinnor och deras barn. Många kom fram till oss och kallade oss för kommunister och menade att vi inte var tillräckligt hårt hållna av våra föräldrar – främst våra pappor.  

Varje gång vi pratade om kvinnors rättigheter – vare sig det var mitt under revolutionen eller perioden efter – fick vi negativa reaktioner. Folk kunde säga “prata inte om detta nu. Vi har viktigare problem, som Omar al Bashir-regimen, att tänka på”. 

Nu befinner vi oss i ett maktskifte och även detta ses som en anledning att inte prata om kvinnors rättigheter. Men för mig handlar det inte om separata rättigheter. Det går inte att skilja kvinnors rättigheter från andra rättigheter. 

Vad vill du säga till andra kvinnliga människorättsförsvarare? 

– Jag skulle vilja uppmuntra kvinnliga människorättsförsvarare att samarbete mer – att lägga sina olikheter åt sidan och arbeta tillsammans. Vi kanske har lite olika agendor, men i slutändan arbetar vi alla mot samma mål. 

Det är viktigt att försöka skapa en agenda som inte bara gynnar en viss grupp av kvinnor. Försök att även inkludera kvinnorna i konfliktzonerna – kvinnor som förskjutits och tvingats fly.  

Jag skulle även vilja se en större inkludering av unga kvinnor – låt dem känna att de äger sin feminism och kvinnorättsaktivism. Genom att lägga olikheterna åt sidan kan vi hitta en gemensam agenda där alla får komma till tals.