Kampen fortsätter – Bernadette Ntumba

Över hela världen står kvinnliga människorättsförsvarare upp mot orättvisor och kämpar för mänskliga rättigheter, fred och jämlikhet – trots de risker det innebär. Många utsätts för sexuella trakasserier, våld, smutskastningskampanjer och förtal. Möt en av många modiga människorättsförsvarare från Afrika. 

Bernadette Ntumba är från Demokratiska republiken Kongo men tvingas bo i exil i Uganda på grund av den allvarliga hotbilden mot hennes säkerhet. Hon tror att världen kan bli en bättre plats – men det kräver att kvinnliga människorättsförsvarare står enade och kräver förändring. 

Vi har träffat Bernadette och frågat henne hur det är att arbeta som kvinnlig människorättsförsvarare i exil. Det här är vad hon berättade. 

Att vara kvinnlig människorättsförsvarare i exil 

– Jag heter Bernadette Ntumba. Jag är från Kongo men lever just nu i exil i Uganda. Och jag är en kvinnlig människorättsförsvarare.  

Jag har fått många hot riktade mot mig. Ett exempel är den gången jag fick hembesök av okända personer. Beväpnade och bärandes militäruniformer bröt de sig in i mitt hus. Detta var 2017 och mitt i natten. De började plundra huset och slutade inte förrän människor utanför började ropa. När förövarna hörde detta sprang de sin väg.  

I Kongo fick jag dessutom besök av en krigsherre vid flertalet tillfällen. Detta var anledningen till att jag slutligen lämnade landet och, med hjälp av organisationen REDAC, flydde till Uganda. När jag vid ett tillfälle var tvungen att återvända till Kongo utsattes jag och mina barn för våldtäktsförsök.  

Ändå gav jag allt och intalade mig själv att jag inte kan ge upp. Jag får inte vara tyst. Jag måste fortsätta! Men med tanke på vad som hänt kunde jag inte stanna i Kongo. Det var med en enorm sorg jag lämnade landet eftersom det kändes som att jag övergav tusentals kvinnor. 

Vad vill du säga till andra kvinnliga människorättsförsvarare? 

– Det budskap jag vill ge till andra kvinnliga människorättsförsvarare är att kampen fortsätter och vi får inte ge upp. Där jag kommer ifrån är diskrimineringen mot kvinnor omfattande. Som kvinnor måste vi därför stå enade och kämpa emot alla de metoder som används för att diskriminera oss. Vi fortsätta höja våra röster och stå tillsammans – det är så vi kan bidra till förändring. 

Tillsammans kan vi uppmana andra – kvinnor som började kampen långt före oss och kvinnor som är med oss nu – att kämpa vidare för allas lika rättigheter.