Utökad användning av häktning mot barn

Status: Tidöpartierna tillsatte under 2023 en utredning med uppdraget att överväga en rad åtgärder i syfte att stärka de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att förhindra, utreda och lagföra brott som begås av unga personer. Utredaren skulle bland annat analysera behovet av att kunna anhålla och häkta brottsmisstänkta barn som inte har fyllt 18 år i fler fall än idag, samt föreslå hur en ordning bör utformas som innebär att det blir möjligt att använda hemliga tvångsmedel mot barn som inte har fyllt 15 år och som begår brott. Uppdraget redovisades den 18 december 2024.

Utredningens förslag innebär inte några ändringar i kraven för att barn ska kunna anhållas eller häktas, men däremot föreslås en ny, längre, tidsfrist för hur länge ett barn får hållas häktad. Tidigare gällde att ett barn får hållas häktad under en sammanhängande tid om högst tre månader. Denna tid får överskridas om det finns synnerliga skäl. Enligt förslaget ska tidsfristen förlängas till fem månader.

Utredningen presenterade också ett antal förslag som underlättar tvångsmedelsanvändning mot barn. Bland annat tas kravet på särskilda skäl bort för att få använda vissa tvångsmedel mot barn, som exempelvis kroppsvisitation och husrannsakan. Samma regler kommer alltså att gälla för barn som för vuxna.

Kommentar: Frihetsberövande av barn får bara användas som en sista utväg, och måste omgärdas av högt ställda krav i lagstiftning. Detta gäller särskilt häktning, där stater också måste se till att det finns mindre ingripande alternativ till häktning. I både FN:s barnrättskommittés allmänna kommentarer och Europarådets riktlinjer understryks därutöver att särskilda åtgärder måste vidtas för att undvika att häktning av barn förekommer. När barn blir frihetsberövade krävs det också att det sker i institutioner som är anpassade efter barns rättigheter, och med adekvat utbildad personal. Flera människorättsinstanser, däribland FN:s barnrättskommitté, rekommenderar starkt att det ska finnas en bortre tidsgräns för hur länge ett barn kan vara häktat. I Sverige finns ingen sådan bortre tidsgräns, eftersom tremånadersgränsen (som föreslås bli fem månader) kan förlängas om det finns “synnerliga skäl”. Kommittén har med oro noterat att barn i många länder tillbringar månader, till och med år, frihetsberövade före rättegång och konstaterar att detta utgör en grov kränkning av barnets rättigheter.1

Sverige har fått kritik från FN för långa häktningstider, i synnerhet för barn och unga, och för att barn som häktats hålls isolerade. I samband med sin senaste granskning av Sverige, 2023, uttryckte FN:s barnrättskommitté djup oro över de steg som för närvarande tas för att sänka straffmyndighetsåldern, barns ökande inblandning i organiserad brottslighet, avsaknaden av särskilda domstolar eller lämpligt utbildade domare för barn, isoleringen av intagna barn och de nyligen antagna lagändringarna för att införa strängare straff och integritetskränkande åtgärder av brottsbekämpande myndigheter. 2 Kommittén rekommenderade Sverige att säkerställa att frihetsberövande av barn endast används som sista utväg, och under kortast möjliga tid. Trots detta föreslår utredningen att den nu gällande tidsfristen för hur länge ett barn får vara häktad ska förlängas och att det ska bli lättare för myndigheter att använda integritetskränkande tvångsmedel mot barn.

I likhet med alla förslag som rör minderåriga, är det centralt att principen om barnets bästa ska vara vägledande. Forskning visar att barn som blir häktade ofta mår psykosocialt dåligt av att frihetsberövas och att isoleras från sina sammanhang (inklusive skola) och bekanta miljöer. Detta kan ha förödande konsekvenser för barnens välmående och framtid. 

1 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Allmän kommentar nr 24 (2019) om barnets rättigheter i det straffrättsliga systemet

2 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport

Senast uppdaterad: 2024-12-19