Generell kommentar på migrationspolitiken
I Tidögranskningen noterade Civil Rights Defenders att Tidöavtalet sammanblandar kriminalitet med migration. Under det år som gått ser vi i debatten och retoriken att detta om möjligt blivit än tydligare och ännu mer normaliserat1. Detta är en förenklad förklaring, som används för att motivera inskränkningar av asylsökandes, migranters och icke-medborgares mänskliga rättigheter i Sverige. Av de förslag som nedan analyseras är det tydligt att Tidöpartierna inte bara avser att minska invandringen till Sverige, utan även göra det svårare för de grupper som inte har svenskt medborgarskap att leva i Sverige. Tidöpartierna har också som uttalat mål att öka återvandringen.
Civil Rights Defenders noterar också att det sker en fördjupad skiktning av olika kategorier av människor inom migrationspolitiken. Bland annat rör det om skillnaderna mellan personer med flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande, mellan de med tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, men också vilka som anses vara ”riktiga” flyktingar. Samtidigt kommer flera av förslagen ovan att leda till en större otrygghet även för de som har fått uppehållstillstånd, då det finns risk att dessa kommer att återkallas eller utmönstras. Att försätta människor i ett konstant tillstånd av osäkerhet och otrygghet kommer inte att öka incitamenten att bli en del av samhället, utan tvärtom.
I sammanhanget ska det erinras om att Tidöpartierna drastiskt sänkte antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot, från 5 000 per år till 900 per år. Kvotflyktingsystemet bidrar till en mer rättvis ansvarsfördelning mellan länder, då de flesta som flyr hamnar i grannländerna runt konfliktområdena. De som väljs ut som kvotflyktingar av UNHCR är bland de mest sårbara grupperna, exempelvis barn. Tidöpartierna vill nu att urvalet också ska utgå från kriterier som ger en välgrundad prognos för god integration i det svenska samhället och i förhållande till svenska värderingar. Det är ett sätt att göra skillnad mellan flyktingar och villkora skyddsvärdheten utifrån parametrar som inte hör hemma inom asylrätten.
Både minskningen av kvotflyktingar och striktare krav på familjeåterförening innebär att de lagliga vägarna till Sverige blir mindre. Konsekvensen blir att fler kommer att tvingas till farliga flyktvägar, med stor risk för liv och hälsa. Bristen på lagliga och trygga vägar till Europa är ett resultat av en gränspolitik med långtgående konsekvenser. Priset betalas av de som dör längs vägen.
Tidöpartierna har påstått att 100 000 personer befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd och att dessa lever i ett så kallat ”skuggsamhälle”.2 Siffrorna har inte närmare redovisats av regeringen, och det framgår inte varför personer hamnar i ett så kallat skuggsamhälle. Det kan antas att ett inte oansenligt antal av de som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd gör det med anledning av en rättsosäker asylprocess. Många befinner sig också här utan tillstånd för att de är statslösa och inte kan utvisas till något annat land.
Sammantaget ser Civil Rights Defenders en risk att den riktningen som migrationspolitiken rör sig i leder till att Sveriges inte längre respektera internationella åtaganden på migrationsområdet, men också att det kommer att vara kontraproduktivt sett till ambitionen att underlätta för människor att bli en del av samhället.
1 Se exempelvis Statsministerns tal till nationen
2 https://www.expressen.se/nyheter/de-som-inte-har-ratt-att–vistas-i-sverige-ska-ut/
