En ansvarsfull migrationspolitik – vart ska Omar ta vägen? 

Omar är 41 år gammal och har befunnit sig i Sverige sedan 2012. Efter att Migrationsverket begått misstag i hans asylprocess befinner han sig i ett juridiskt vakuum. Han är statslös palestinier med beslut om att lämna Sverige, men ingen vill ta emot honom. 

Om Migrationsverket hade gjort rätt från början hade Omars liv med största sannolikhet sett annorlunda ut idag. Civil Rights Defenders är nu med och driver hans fall i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Fallet kan få betydande konsekvenser för statslösa asylsökande världen över, som ofta hamnar i samma limbo: oförmögna att återvända, men inte tillåtna att stanna. 

Livet på paus 

Omar föddes som statslös palestinier i Irak 1984. Vid 22 års ålder flyttade Omar och hans familj till Syrien, där de levde i fem år, i huvudsak i flyktinglägret Yarmouk i utkanten av Damaskus. När inbördeskriget bröt ut i Syrien flydde han till Sverige 2012 och sökte asyl. 

Migrationsverket bedömde att säkerhetsläget för statslösa palestinier i Irak inte var sådant att de automatiskt behövde internationellt skydd. Därför avslogs Omars asylansökan och han fick beslut om utvisning till Irak. Hans överklagande av beslutet avslogs. 

När Omars utvisning preskriberades 2019 sökte han asyl i Sverige igen. Denna gång bedömde Migrationsverket att han hade starkare anknytning till Syrien än till Irak, eftersom han inte haft någon kontakt med Irak på cirka 14 år. Därför prövades hans skyddsbehov mot Syrien.  

Eftersom striderna kring Damaskus hade avtagit vid den tiden ansåg Migrationsverket att det inte fanns hinder mot att skicka Omar tillbaka till Syrien. Den 17 augusti 2021 avslogs hans ansökan och han fick beslut om återresa till Damaskus.  

Juridiskt limbo 

Omar får inte vara kvar i Sverige – men har kan heller inte resa tillbaka. Flera gånger har Omar tvingats påbörja ett återvändande, men det har inte gått att genomföra eftersom länderna inte velat ta emot honom. Han är inte ensam i sin situation, få länder accepterar statslösa personer. Oönskade överallt sätts livet på paus. De kan inte få arbete, fast bostad, studera eller resa för att träffa nära och kära.

Kampen i Europadomstolen

Civil Rights Defenders är nu med och driver Omars fall i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstolen har tagit upp Omars fall, vilket är stort i sig. Sverige har hittills fällts 62 gånger.

Europadomstolen ska nu ta ställning till om det vore ett brott mot mänskliga rättigheter att utvisa Omar till Syrien eller Irak. Det handlar om två viktiga rättigheter i Europakonventionen: rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller grym behandling. Domstolens uppgift är att bedöma om ett land bryter mot konventionen. Om så är fallet kan den besluta att staten ska betala skadestånd till den som klagat. Europadomstolen är inte en överinstans för svenska domar, så den kan inte ändra beslut som svenska myndigheter eller domstolar har fattat. Men om Sverige fälls i ett mål är domen bindande, vilket betyder att svenska myndigheter och domstolar måste följa domstolens tolkning framöver. Det kan också innebära att svensk lag behöver ändras. 

Domstolens beslut är svårt att förutse, särskilt eftersom säkerhetsläget i Syrien har förändrats sedan Assadregimens fall i december 2024. 

Ständig väntan  

Civil Rights Defenders hoppas att domstolen fattar ett beslut som erkänner Omars rättigheter. Vi menar att om Migrationsverket hade bedömt Omar som bosatt i Damaskus vid den första prövningen, när inbördeskriget rasade, hade han sannolikt fått asyl. Då hade tillräckligt med tid passerat för att han skulle ha blivit svensk medborgare – något som hade förändrat hans liv i grunden.  

Istället lever Omar ett öde, likt många andra statslösa asylsökande, mellan stolarna och i ständig väntan på att kunna börja sitt liv. 

En ansvarsfull migrationspolitik  

På sistone har det pratats mycket om en ansvarsfull migrationspolitik. Återvändande har varit högt på den politiska agendan i flera år och regeringen utreder flera förslag för att kunna bedriva ett effektivare återvändandearbete, alltså att kunna genomföra fler av- och utvisningar.   

Men det finns en annan verklighet, där myndigheter gör fel som får stora konsekvenser för människors liv. Omars fall är bara ett av många exempel från verkligheten. Med en alltmer repressiv lagstiftning, påskyndade processer och begränsad rätt till offentligt biträde i asylprocessen är det de mest utsatta människornas rättigheter som riskeras. 

För att asylrätten ska fungera i praktiken måste Sverige, och övriga länder som undertecknat flyktingkonventionen, pröva asylansökningar på ett rättssäkert sätt. 

En annan verklighet 

Sju av tio svenskar ser asylrätten som en viktig mänsklig rättighet. Ändå präglas debatten av misstänkliggörande och en tuff retorik. Det är något vi tillsammans kan ändra på. Därför har Civil Rights defenders lanserat kampanjen En annan verklighet. Med personliga berättelser från människor som tvingats fly vill vi påminna om att asylrätten är mer än fina ord på papper.  
 
Var med och visa att vi är många, inte bara i ord utan även i handling. Skriv under för att stå upp för rätten till asyl.  

Om Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna 

Den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), är en internationell domstol med säte i Strasbourg i Frankrike. Den inrättades 1959 och blev en permanent institution 1998. Domstolen är en del av Europarådet, inte EU, och har till uppgift att pröva klagomål om brott mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Alla 46 medlemsstater i Europarådet omfattas av konventionen, och domstolen har en domare från varje land. För att ett ärende ska tas upp måste den enskilde först ha uttömt alla nationella rättsmedel. Domstolens beslut är bindande och kan leda till skadestånd eller krav på lagändringar. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. 

Omar heter egentligen något annat, på grund av säkerhetsskäl har vi valt att inte använda hans riktiga namn.