De senaste decennierna har en trend av demokratisk nedmontering, också kallat autokratisering, svept över världen. Vi har i en ny rapport granskat den utveckling som skett under ett år med Tidöavtalet ur ett demokrati- och rättighetsperspektiv. För det är viktigt att vi frågar oss om vi nu kan se tecken på den här trenden även i Sverige?

Efter att Tidöavtalet presenterades i oktober 2022 av den då nytillträdda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna publicerade vi en rättighetsbaserad granskning av avtalet. Vi skrev: ”Vi vet inte än vad som blir lag och ny politik eller hur det kommer att se ut konkret. Men avtalets åtgärder anger en oroande riktning och sänder signaler som i sig är allvarliga”. Ett år senare är det dags att pröva det påståendet.

Som människorättsorganisation med fokus på försvaret av medborgerliga och politiska rättigheter har vi de senaste åren med oro sett hur lagstiftningsåtgärder och beslut som fattats eller föreslagits inskränker eller strider mot grundläggande fri- och rättigheter. Vi ser även hur grupper i samhället allt oftare pekas ut som hot som måste bekämpas.

Det senaste året har präglats av kris och oro, i Sverige och i vår omvärld. Vi står inför svåra utmaningar som kan kräva extraordinära insatser där fri- och rättigheter behöver vägas mot varandra. Men i tider av kris är det av största vikt att värna demokratiska rättigheter och principer – inte stifta lagar som underminerar dem. Varje gång vi inskränker grundläggande fri- och rättigheter ökar acceptansen för att så ska ske igen. Risken finns att det stiftas lagar som i framtiden kommer att kunna användas mot andra grupper och med andra mål. Detta måste tas på största allvar. 

Det är helheten som oroar

Under Tidöavtalets första år har det presenterats ett stort antal förslag, inte minst inom kriminal- och migrationspolitiken, som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter. Det granskas i denna rapport. Det har även lagts fram flertal förslag och beslut som var och en för sig inte nödvändigtvis hotar demokratin men som sammantaget och på sikt riskerar att försvaga demokratin. Till exempel ökad politisk styrning av myndigheter samt begränsningar av föreningsfriheten och det fria ordet.

Några exempel: 

• Beslut, förslag och utspel som på olika sätt inskränker rättigheter eller urgröper viktiga principer i rättsstaten. Visitationszoner underminerar likhet inför lagen och ökar risken för diskriminering. Anonyma vittnen riskerar rätten till en rättvis rättegång. Att vräka hela familjer om ett barn begått brott innebär kollektiv bestraffning. I vår rapport finns många av dessa åtgärder utförligt granskade.
• Förslag på reformer och utspel med syfte att öka politisk styrning och minskad självständighet för myndigheter. Exempelvis förkortningar av mandatperioder för styrelser vid statliga lärosäten och användning av utnämningsmakten för att genomföra det paradigmskifte som aviserats. Nu senast att opolitiska tjänstepersoner som genomdriver Tidöavtalet kan få högre lön.
• Förslag på beslut och utspel som begränsar föreningsfriheten och det fria ordet. Exempelvis hot om indragen finansiering till civilsamhällesorganisationer med kritiska åsikter och kraftig begränsning av stöd till civilsamhället (i såväl bistånd, folkbildning samt ideella organisationer).
• Förslag och utspel som är direkta angrepp mot oberoende medier och kan avskräcka från kritisk granskning av makten. Exempelvis förslag som riskerar utökade möjligheter för politisk styrning och påföljder gentemot journalister inom public service, parallellt med svepande och ogrundade anklagelser om partiskhet.
• Förslag och utspel som riskerar minskad tillit i samhället och ökad misstro mellan medborgare. Angiverilagen är ett tydligt exempel, men även flera förslag och utspel som misstänkliggör och skuldbelägger människor med migrationsbakgrund och sätter likhetstecken mellan kriminalitet och migration.

Merparten av förslagen ska också ”snabbutredas”. Det äventyrar rättssäkerheten då den demokratiska delaktigheten och möjligheten till ett ordentligt remissförfarande och konsekvensanalys minskar. De åtgärder som blir verklighet måste vara förutsägbara, proportionerliga, tidsbegränsade och icke-diskriminerande. 

Samtidigt har vi hört en politisk retorik som ger oroväckande signaler, där kritiska röster i civilsamhället politiseras och hotas, samtidigt som utsatta grupper pekas ut som syndabockar av politiska ledare. Detta är en utveckling som riskerar att försvaga Sveriges demokrati och som kan vara första stegen i den process som kallas autokratisering, vilket är motsatsen till demokratisering. Etablerade demokratier är inte immuna. Det är denna helhet som oroar.

Det är dags att lyfta blicken. Även om vissa reformer upplevs motiverade så kan summan av dem minska det demokratiska utrymmet och riskera leda oss mot ökad autokratisering. Ansvaret för att motverka denna utveckling ligger hos alla våra makthavare och riksdagspartier. 

Vår demokrati står ännu stark, inte minst i jämförelse med andra länder i världen. Men vi får aldrig ta den för given. Demokratin är bara så stark som de som väljer att stå upp för den.

Om rapporten

Med utgångspunkt i de fri- och rättigheter som Sverige har förbundit sig att följa har vi granskat ett urval av de förslag och utspel som lagts fram det senaste året och som finns med i Tidöavtalet. Flera liknande förslag har lagts fram av tidigare regeringar, men fokus och avgränsning i denna rapport är dock främst på året efter publicering av Tidöavtalet. Rättsstatens principer liksom rättssäkerhet är viktiga perspektiv i granskningen. De områden som primärt berörs är kriminalpolitik och migrationspolitik. Rapporten innehåller även övergripande analyser av potentiella konsekvenser för Sveriges demokrati.

För dig som vill vara med och stå upp för Sveriges demokrati

Vi ser fler och fler politiska förslag som kränker mänskliga rättigheter. Det signalerar ett oroväckande skifte i vår demokrati. När demokratin riskerar att nedmonteras, en rättighet i taget, behöver vi bli fler som försvarar den. Gå med i Backa Demokratin idag.