DN Debatt: Pröva frågan om koranbränningar i domstol

Anders L Pettersson och John Stauffer, Civil Rights Defenders.

Följande debattartikel publicerades först i Dagens Nyheter den 21 Juli.

Koranbränning bör ses som en symbolisk avhumanisering av muslimer som minoritetsgrupp i Sverige. Om inte dagens lagstiftning räcker måste lagen om hets mot folkgrupp förtydligas, skriver Anders L Pettersson och John Stauffer på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders.

Regeringen har nyligen sagt sig vilja ändra i ordningslagen för att öka möjligheterna att stoppa koranbränning. Det är fel väg att gå.

En sådan lagändring skulle inte bara hota demonstrations- och yttrandefriheten. Den skulle också undvika det egentliga problemet, nämligen att koranbränningar många gånger kan utgöra hets mot folkgrupp. I stället bör Sverige tillämpa den starka hatbrottslagstiftning som redan finns, och pröva frågan om koranbränningar i domstol.

Hur kommer det sig då att koranbränningar aldrig prövats som hets mot folkgrupp i en domstol i Sverige? Det vanligaste motargumentet är att brännandet av Koranen bara utgör nyttjande av yttrandefrihet. Men detta argument saknar såväl juridiskt som historiskt stöd.

Yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet och en nödvändig förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Men den är inte absolut, och är bara en av flera mänskliga rättigheter Sverige har åtagit sig att skydda.

Lika grundläggande för ett demokratiskt samhälle är rätten att inte diskrimineras samt skyddet mot rasdiskriminering. Därför har Sverige en hatbrottslagstiftning i linje med de internationella konventioner vi har ratificerat som FN:s rasdiskrimineringskonvention och FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Men såväl polisen som Åklagarmyndigheten tillämpar lagstiftningen alltför snävt. Lagstiftningen behöver tillämpas bredare och sätta händelser av hatpropaganda i en större kontext.

Sverige är ett land där muslimer utgör en ofta utsatt minoritetsgrupp, och i dag växer islamofobin i Sverige. Såväl Diskrimineringsombudsmannen som Brottsförebyggande rådet larmar om att antalet hatbrott och islamofobiska diskrimineringsärenden ökar kraftigt. Samtidigt ifrågasätts antirasistiska debattörer och anklagas på vaga grunder för att vara islamister.

Sett mot denna bakgrund kan koranbränning i Sverige omöjligt ses som en yttring som vilken annan, utan bör snarare ses som en symbolisk avhumanisering av en minoritetsgrupp. Det är därmed främst en handling riktad mot människor, inte religion, och kan därför utgöra hets mot folkgrupp. Att frågan om koranbränningar inte har prövats som en form av hets mot folkgrupp står i strid med lagens syfte och historiska bakgrund.

Kriminalisering av hets mot folkgrupp trädde i kraft 1949. Årtalet är ingen slump. Beslutet är ett resultat av Förintelsen och i synnerhet ett resultat av förståelsen om hur spridande av hatpropaganda och dess faktiska, mer allvarliga, konsekvenser hänger samman.

Syftet med kriminaliseringen var alltså att på ett tidigt stadium kunna förhindra propaganda som bidrar till ett samhällsklimat som i ett senare skede skapar grogrund för och tillåter våldshandlingar mot minoritetsgrupper. Det är sammanhanget som ger mening till ett yttrande, och det är också så vår svenska lagstiftning om hets mot folkgrupp är skriven och tänkt att användas.

Koranbränningar är inte fel för att de leder till ordningsstörningar eller internationella fördömanden, utan för att de utgör hatbrott.

Såväl förarbeten, praxis från Högsta domstolen som de internationella konventioner Sverige skrivit under gör tydligt att alla relevanta omständigheter ska analyseras vid bedömning om ett uttalande eller handling utgör hets mot folkgrupp eller inte. Platsen, tidpunkten, hur uttalandet framförs, förekomsten av diskriminering mot minoritetsgrupper och även det ekonomiska, sociala och politiska klimatet som råder vid tidpunkten för uttalandet är alla faktorer som ska påverka denna bedömning.

Därmed finns det god grund för att behandla koranbränningar som en hatbrottsfråga i stället för en ordningsfråga vilket hittills har varit fallet. Polisen har försökt stoppa dem genom att neka demonstrationstillstånd med hänvisning till ordningslagen, beslut som i efterhand har upphävts av kammarrätterna. Politiker å sin sida har hänvisat till att koranbränning hotar rikets säkerhet, och föreslår nu ändringar i ordningslagen.

Det är fel väg att gå då en sådan lagändring tummar på demonstrations- och yttrandefriheten, samt kringgår det verkliga problemet. Koranbränningar är inte fel för att de leder till ordningsstörningar eller internationella fördömanden, utan för att de utgör hatbrott.

Vi riktar därför två krav till de som stiftar och tillämpar svensk lag:

  • Pröva om frågan om koranbränningar utgör hets mot folkgrupp i domstol.
  • Förtydliga lagen om hets mot folkgrupp så att lagtexten återspeglar vilka omständigheter som ligger till grund för bedömningen, däribland i vilket sammanhang som yttrandet eller handlingen uppkommit, i enlighet med förarbeten, praxis och våra internationella förpliktelser.

Anders L Pettersson, exekutiv chef på Civil Rights Defenders

John Stauffer, chefsjurist och biträdande exekutiv chef på Civil Rights Defenders

Läs mer:

Taggar ,