Sverige måste respektera mänskliga rättigheter i samband med utlämningar och utvisningar till Turkiet
Civil Rights Defenders ser med oro på de utlämningar och utvisningar från Sverige till Turkiet som sker och risken för att dessa strider mot internationell rätt. Civil Rights Defenders uppmanar den svenska regeringen, Migrationsverket, domstolar och åklagare att i sin hantering av personers ärenden, som kan leda till utlämning eller utvisning till Turkiet, säkerställa att Sverige lever upp till internationella människorättsåtaganden.
Sverige har en skyldighet enligt principen om non-refoulement att inte föra någon person till ett land där personen riskerar tortyr eller inhuman eller förnedrande behandling eller bestraffning. Detta gäller alltså även personer som inte har beviljats skyddsstatus av Sverige. Sverige kritiseras med jämna mellanrum av Europadomstolen och FN för att agera i strid mot principen om non-refoulement. I det kända fallet med egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, som Civil Rights Defenders engagerade sig i under mitten av 00-talet, fick den dåvarande regeringen utstå skarp kritik från både FN och svenska myndigheter för utlämningen av dem till Egypten. Detta trots att regeringen fått diplomatiska försäkringar från Egypten att de två inte skulle utsättas för tortyr eller inhuman behandling. I samband med Tidöavtalet har regeringen uttalat att man vill utöka möjligheten att beakta diplomatiska garantier från länder vid utvisning. Men FN:s kommitté mot tortyr har varit tydlig med att diplomatiska garantier inte är tillräckligt för att respektera principen on non-refoulement.
Turkiet kritiseras regelbundet av FN, Europarådet samt både internationella och nationella människorättsorganisationer för att inte leva upp till internationella normer avseende rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Landets domstolar är inte oberoende och människorättsförsvarare, oppositionella politiker och journalister fängslas på politisk grund, inte sällan med stöd av landets extensiva terrorlagstiftning. EU har riktat kritik mot Turkiet för att terrorlagstiftningen och dess tillämpning strider mot internationell rätt. Personer, som av den turkiska regimen uppfattas som oppositionella, riskerar att utsättas för förföljelse, fängslanden och tortyr eller annan förnedrande eller inhuman behandling i strid med internationell rätt. Utvisningar till Turkiet riskerar därför att stå i strid med Sveriges skyldigheter enligt internationell rätt.
Civil Rights Defenders ser dessutom allvarliga strukturella brister i rättssäkerheten i vissa av de processer i Sverige som kan ligga till grund för utvisningar. I fall där Turkiet begär att Sverige utlämnar personer prövas frågan om utlämning av en oberoende domstol, Högsta domstolen. Är det däremot så att personerna av Säpo bedöms utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet, vilket skett i flera fall som rör personer från Turkiet, kan beslut om utvisning fattas av Migrationsverket och regeringen, utan domstolsprövning. Bevisningen i dessa fall är dessutom hemlig, vilket innebär att varken den misstänkte eller dennes juridiska ombud har möjlighet att granska och bemöta anklagelserna. Inte heller Migrationsverket eller regeringen ges möjlighet att granska Säpos påståenden. Detta strider mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och mot rätten till en rättvis rättegång som skyddas i internationell rätt.
Det är av yttersta vikt att svenska myndigheter, domstolar och den svenska regeringen agerar på ett sätt som står i överenstämmelse med internationella åtaganden och säkerställer respekten för grundläggande mänskliga rättigheter rörande utlämningar och utvisningar till Turkiet. Detta gäller även i förhållande till personer som dömts eller åtalats för terroristbrott i landet, eftersom brister i rättsäkerheten gör att det inte går att garantera att de har fått en rättvis prövning i Turkiet.
