Öppet brev till Justitieminister Morgan Johansson och Socialminister Lena Hallengren  

För kännedom till: 

Socialstyrelsen, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse, Inspektionen för vård och omsorg, Justitieombudsmannen, Kriminalvården, Migrationsverket och Brottsoffermyndigheten

Angående frihetsberövade brottsoffers tillgång till rättvisa

Civil Rights Defenders har undersökt implementeringen av brottsofferdirektiven 2004/80/EG och 2012/29/EU i Sveriges häkten, förvar och tvångsvård.1 Syftet har varit att få en bättre förståelse för hur frihetsberövade personer i praktiken får tillgång till sina brottsofferrättigheter om de utsätts för misstänkt brott under tiden de är frihetsberövade. Enligt EU:s strategi för brottsoffers rättigheter är frihetsberövade brottsoffer en särskilt utsatt grupp, vars tillgång till rättslig prövning ofta är begränsad. Förutom att brottsoffren inte fritt kan söka information om sina rättigheter eller besöka och kommunicera med myndigheter och stödorganisationer, riskerar de dessutom att vara inlåsta tillsammans med förövaren. 2  

Civil Rights Defenders har kartlagt lagar, föreskrifter, riktlinjer och praxis i förhållande till brottsofferrättigheter vid nämnda institutioner. Vi har också genomfört djupintervjuer med såväl intagna som personal.  

Inom ramen för undersökningarna identifierades ett flertal utvecklingsområden som är gemensamma för samtliga institutioner, däribland:  

Den som utsätts för misstänkt våld, hot eller övergrepp på en låst institution ses sällan som ett brottsoffer. Istället behandlas gärningen ofta som en konflikt mellan två intagna eller mellan en intagen och en personal. Detta medför att brottsoffret sällan får sina rättigheter tillgodosedda, och inte heller hänvisas vidare till instanser som är relevanta för stöd, information och anmälan av brott. Det är också långt från självklart att personal ges utbildning i brottsoffers rättigheter och behov, eller i hur brottsoffer kan identifieras. Det saknas därtill en tydlig reglering av ansvarsfördelningen mellan och inom olika myndigheter vad gäller att dokumentera skador. Vidare saknas en tydlig fördelning av ansvaret mellan olika myndigheter för att anmäla brott i situationer där flera myndigheter kan vara involverade, såsom vid transport och handräckning. Trots återkommande rapporter om våld och övergrepp på landets låsta institutioner saknas nationell statistik över frihetsberövades brottsutsatthet.  

Ytterligare omständigheter som särskilt rör förhållandena för intagna i svensk tvångsvård är att det inte finns någon lagstiftning som direkt och specifikt reglerar tvångsvårdade brottsoffers rättigheter. De bestämmelser som ålägger hälso- och sjukvården ett ansvar i förhållande till brottsoffer är dessutom så pass snäva att frihetsberövade brottsoffer inte omfattas, vilket inte ligger i linje med EU:s brottsofferdirektiv. Det saknas också ett klargörande kring SiS ansvar utifrån EU:s brottsofferdirektiv, samtidigt som det konstateras att det brister i samverkan mellan SiS och socialtjänst i dessa frågor. Kartläggningen visar därtill att de regelverk som handlar om säkerhet och trygghet i tvångsvården, och som indirekt kan komma att beröra brottsutsatthet, inte är tillräckliga för att brottsoffer i tvångsvården ska garanteras sina rättigheter.  

Civil Rights Defenders har arrangerat två rundabordssamtal för att kunna diskutera innehållet i respektive rapport med bland annat myndigheter, regioner och civilsamhällesorganisationer. Syftet var att deltagarnas olika ansvarsområden, perspektiv och erfarenheter skulle bidra till att identifiera förbättringsåtgärder som är både genomförbara och som har förutsättningar att få effekt i praktiken.  

Mot bakgrund av kartläggningarnas slutsatser och vad som framkommit under samtalen uppmanar Civil Rights Defenders justitie- och socialministern att:  

  • Tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå nödvändiga författningsändringar för att brottsofferdirektiven ska tillämpas fullt ut på landets låsta institutioner. Det måste klargöras att samtliga låsta institutioner omfattas av EU:s direktiv om minimirättigheter för brottsoffer, och deras ansvar i förhållande till brottsoffer måste fastställas i lag. Fokus bör läggas på rätten till stöd, skydd och information samt utbildning för personal. Även fördelningen av ansvaret att dokumentera skador bör klargöras.  
  • Tillse att Brottsförebyggande rådet framgent kan ta fram underlag över brottsutsatthet på landets låsta institutioner.  
  • Tillse att berörda myndigheter får tydliga uppdrag att genomföra identifierade förändringar som är nödvändiga för att brottsofferdirektiven ska tillämpas fullt ut på landets låsta institutioner, vilka framgår av respektive rapport.3  

Civil Rights Defenders uppmanar därtill justitieministern att:  

  • Tillsätta en utredning för att undersöka förutsättningar och tillvägagångssätt att implementera en metod för att identifiera om den som anmäler ett brott har en funktionsnedsättning och behöver anpassningar av rättsprocessen.  

Vi uppmanar samtidigt Socialministern att:  

  • Tillse att Socialstyrelsen ges explicit bemyndigande att ta fram föreskrifter relaterade till brottsofferrättigheter på låsta institutioner. Socialstyrelsen kan på så sätt ta fram föreskrifter med krav på att tvångsvårdsinstitutioner ska ha riktlinjer för hur verksamheterna ska hantera våld, hot och övergrepp mot enskilda under vårdtiden – med fokus på brottsofferrättigheterna stöd, skydd och information samt utbildning.
  • Tillse att barn, unga och klienter som tvångsplacerats på SiS-hem ges rätt till en extern stödjande aktör med adekvat utbildning för uppdraget. Detta på samma sätt som finns för personer som tvångsvårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård, vilka har rätt till en stödperson.  

De åtgärder som redogjorts för ovan är nödvändiga för att personer som utsatts för brott när de är frihetsberövade ska komma i åtnjutande av sina rättigheter. Civil Rights Defenders uppmanar regeringen att vidta adekvata åtgärder och på så sätt visa att Sverige respekterar såväl EU-rättsliga överenskommelser som intagnas mänskliga rättigheter.  

Vi ser fram emot svar från berörda ministrar om vad ni avser göra för att åtgärda de brister vi identifierat vad gäller tillgång till rättvisa för frihetsberövade brottsoffer enligt EU:s brottsofferdirektiv.  

Med vänliga hälsningar, 

Anders L. Petterson 
Executive Directo


Fotnot
1 Med tvångsvård avses i det här sammanhanget psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård samt ungdoms- och missbruksvård på SiS-hem.  
2 Europeiska kommissionen, EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020–2025)
3 Se avsnitt 14 i kartläggningen gällande tvångsvård samt respektive rekommendationsavsnitt i kartläggningen gällande häkte och förvar.  

Läs mer här:

Rekommendationer: Brottsoffers tillgång till rättvisa i samband med våldsbrott i häkte eller förvar

Nationell rapport: Brottsoffers tillgång till rättvisa i samband med våldsbrott i häkte eller förvar

Kartläggning: Frihetsberövade brottsoffers tillgång till rättvisa

Taggar , , ,