Kubas år av protester – vad har hänt?

Idag är det ett år sedan de största offentliga demonstrationerna på flera decennier utbröt i Kuba. Demonstrationer i den här skalan var otänkbara för bara ett år sedan. Vad hände, och finns det hopp för demokrati för det kubanska folket? 

Protesternas början  

Den 27 november 2020 samlades mer än 200 artister och konstnärer utanför kulturministeriet för att protestera mot det ökade förtrycket och för deras rätt till yttrandefrihet. Demonstrationen började i solidaritet med San Isidro Movement (MSI), en rörelse som består av oberoende konstnärer. MSI representerar en ung generation som är trötta på situationen på ön och som hittar nya sätt att protestera och kämpa för demokrati.  

Dagen innan protesterna blev MSI utvisade från deras högkvarter och häktade av polisen efter att ha hungerstrejkat med kravet att rapparen Denis Solis, dömd till åtta månader i fängelse för förakt, skulle släppas fri.   

Demonstrationen varade från fredagsmorgonen den 27 november till tidig lördag, 28 november, efter att demonstranterna nått preliminära överenskommelser med den kubanska regeringen.  

De största protesterna på decennier 

I februari följande år släpptes låten ”Patria y Vida” (hemland och livet). Låten har blivit en symbol för protesterarna och representerar missnöjet och hoppet för hela landet. Det har blivit förbjudet att spela låten i Kuba, och flera personer har blivit arresterade efter att ha använt låtens slogans. Bland dem finns rapparen Maykel Castillo ”Osorbo” som medverkar på låten och fortfarande sitter fängslad.   

Den 11 juli (11J) gick tusentals ut på Kubas gator i en massdemonstration, ropandes ”frihet” och ”Patria y Vida”. Protesterna var svaret på den svåra ekonomiska kris som förvärrades av covid-19. 

Svar från myndigheter   

Under dagarna som följde efter 11 juli greps ungefär 1200 personer runt om i landet, varav fler än 500 fortfarande är häktade enligt Cubalex registrering. Bland dem finns fortfarande barn och minderåriga. Mödrar till fyra minderåriga som fortfarande har frihetsberövats sedan 11J-protesterna inledde en hungerstrejk den 22 november med krav på att deras barn skulle släppas fria.  

Myndigheterna har också svarat med att begränsa internet- och telefonkommunikation. Netblocks bekräftade att sociala medier och meddelandetjänster var delvis nedstängda från den 12-18 juli.  

#15N Protester avbrutna 

Medborgarinitiativet Archipelago planerade för nya protester den 20 november. Regeringen svarade genom att organisera militärövningar samma dag. Archipelago flyttade då protesterna till den 15 november, och ansökte om att få genomföra demonstrationen i flera olika delar av landet. Något liknande hade inte hänt på mer än 50 år.  

Allt eftersom dagen för protesterna närmade sig ökade förtrycket. Den 15 november vaknade aktivister runt om i hela landet upp med poliser utanför deras dörrar som hindrade dem från att gå ut. Regeringen hade också mobiliserat medborgare i så kallade ”Rapid response brigades”, som samlades på gatorna, beväpnade med klubbor och pinnar för att slåss mot potentiella demonstranter.  

Hopp för framtiden 

Ett år har gått sen protesterna startade, och människorna blir allt mer organiserade i sin kamp för förändring. Trots det stora förtrycket av demonstranter och kritiker har bilderna av de massiva protesterna gett hopp till kubanerna. Men de behöver fortfarande stöd från omvärlden. Det internationella samfundet måste stå bakom det kubanska folkets kamp för demokrati.