Viktigt att komma ihåg att Burma inte är en demokrati

Den åttonde november, går Burma till val. När vi ser foton av ringlade köer framför röstlokaler är det emellertid viktigt att inte missta detta för ett demokratiskt val. Militären styr fortfarande i kulisserna och den civila regering som väljs kommer fortsatt ha begränsad reell makt.

Det svårt att inte ryckas med av entusiasm när bilder som ger intryck av ett demokratisk val sprids världen över. Ett Burma täckt av kampanjaffischer och ringlande köer av röstande framför vallokaler. Men valet sker parallellt med en eskalerande Covid-19-kris som förhindrar kampanjarbete. Ett uppblossande inbördeskrig härjar i landets västra delar och befolkningen har på många håll exkluderats helt från att delta i valet. De senaste åren har sett en lång rad inskränkningar av redan begränsade medborgerliga och politiska rättigheter som förhindrar en fri och öppen debatt inför valet.

Utbredd censur och fråntagen rösträtt

Den sittande regeringen är landets första civila regering sedan militärkuppen 1962. Men partiet som skulle säkra Burmas övergång till demokrati har i många avseenden lämnat respekten för grundläggande demokratiska principer bakom sig. Partiets ledare, och tidigare mottagare av Nobels Fredspris, Aung San Suu Kyi har på kort tid utvecklats till en auktoritär partiledare med krav på total kontroll över partiet. Hon har lagt munkavle på partiföreträdare att yttra sig om partiets politik och under hennes ledning har människorättsförsvarare attackeras i ett ökande antal förtalsåtal baserat på anmälningar som gjorts av företrädare för regeringspartiet.

Inför valet har valkommissionen, som kontrolleras av det styrande partiet, tvingat flera partier att censurera TV-sända tal och kandidater har diskvalificerats från att ställa upp. Därtill har ett stort antal websidor blockerats med argumentet att de sprider falsk information om Covid-19 – detta efter att regeringen under pågående valrörelse stått helt handfallen inför den eskalerande pandemin.

Det står dessutom klart att åtminstone 2,6 miljoner burmeser har exkluderats från att rösta valet, antingen för att de är Rohingyer som gjorts statslösa, eller invånare i krigsdrabbade delstater, med motiveringen att valet inte går att genomföra på ett säkert vis. Det senare händelsevis också i områden där NLD har låga utsikter att nå framgång i valet.

Från demokratiikon till maktspelare

Aung San Suu Kyi inledde sin karriär som demokratiaktivist 1988. Trots hård repression från militären och sammanlagt 16 år i husarrest lyckades hon under lång tid sätta den politiska agendan genom ett mycket effektivt verktyg: sin förmåga att orädd ta bladet från munnen och kritisera militären för dess brister, vilket gav henne en omåttlig popularitet bland många grupper. Hennes bevingade ord om att inte låta sig förlamas av rädsla och hennes principfasta försvar av mänskliga rättigheter var en källa till inspiration för demokratiaktivister över hela världen. Nu är det emellertid en helt annan karaktär som ställer upp till nyval – idag är hon ytterst försiktig att uttala sig på ett sätt som utmanar militären. Militären har också tydligt visat att det finns skäl att vara försiktig – en av Aung San Suu Kyis närmaste rådgivare, Ko Ni, som arbetade på en plan för en demokratisering av grundlagen mördades kallblodigt på öppen gata 2017.

Från att tidigare ha stått sida vid sida mot militären är besvikelsen med NLD och dess ledare Aung San Suu Kyi nu utbredd bland de etniska minoritetsgrupperna. Hon har inte bara tigit inför militärens fortsatta övergrepp mot minoriteterna utan till och med aktivt försvarat dem. Ett lågvattenmärke passerades i december 2019 när Aung San Suu Kyi inför den Internationella FN domstolen i Haag förnekade fördrivningen av över 700 000 rohingyer. Demokratiikonen hade förvandlats till en principlös maktspelare som försökte vinna kortsiktiga politiska poänger hos nationalistiska grupper genom att upprepa militärens egen retorik och spela rollen som deras försvarare.

Allt tyder på att militären lyckas med en plan som går ut på att låta NLD smutsa ned händerna och minska sin popularitet genom att befatta sig med dagspolitik, men utan verktyg att driva igenom några genomgripande förbättringar. Samtidigt förvandlar militären sig själv till en mer rumsren spelare i majoritetsbefolkningens ögon genom att spela på utbredda rasistiska strömningar och nationalism.

Även om det kommer att ta tid att försvaga NLD:s popularitet har mycket gått militärens väg. Genom ”demokratiska reformer” har militären lyckats öppna landet för handel och internationella samarbeten efter årtionden av isolering. Som belöning för löften om en övergång till demokrati avskaffades ekonomiska sanktioner och Burma släpptes in i värmen. Detta ändrades något efter den omfattande kampanjen av etnisk resning som drabbade den etniska minoriteten rohingyer hösten 2017, men konsekvenserna för militären har varit mycket begränsade. Samtidigt har Aung San Suu Kyis fall från piedestalen varit hårt när hon stått som måltavla för en stor del av den internationella kritiken och har förlorat internationellt stöd som tidigare stärkt hennes kort.

Ett redan avgjort val

På det stora hela är utgången av valet redan given. Generaler styr i kulisserna och den av militären skrivna grundlagen försäkrar att det förblir så, oberoende av valresultatet. Det mesta tyder på att den sittande regeringen kommer att behålla en stor majoritet i parlamentet. Men konstitutionen ger militären alla tunga ministerposter, och i praktiken kontrollerar militären hela statsförvaltningen. En fjärdedel av platserna i parlamentet är reserverade för militären som i praktiken har vetorätt för varje förändring av grundlagen.  Konstitutionen ger militären möjlighet att upplösa parlamentet när som helst om den anser att nationens säkerhet är hotad.

Det är alltså inte i första hand maktförhållandena i de parlamentariska församlingarna som är det intressanta med valet, de är redan riggade föra att bevara militärens kontroll. Valets huvudfråga blir istället om NLD har förlorat i popularitet och i vilken utsträckning militärens eller de etniska minoriteternas partier lyckas hävda sig i valet.

Starkare och mer enade etniska minoriteter skulle kunna förbättra förutsättningarna för en framtida allians mellan demokratiska krafter som skulle kunna sätt press på militären. Samtidigt vore röstandet efter etniska skiljelinjer ett kvitto på att sprickan har vidgats mellan NLD och minoriteterna. Större stöd för de militärstödda partierna vore däremot ett kvitto på att militären lyckats med sin strategi att ytterligare försvaga demokratirörelsen.

Det som står klart är att den sittande regeringen nästan tystnat helt kring krav på demokratiska reformer. När rapporter om valets segrare sprids är det viktigt att omvärlden minns att de parlamentariker som väljs i praktiken mycket begränsade möjligheter att styra landet i demokratisk riktning. Verklig förändringen kan bara ske genom alla de organisationer, nätverk och människorättsförsvarare som varje dag väljer att utmana makten trots riskerna det medför. Vill vi ha svar på hur ett demokratiskt Burma skulle kunna se ut är det dem vi bör vända oss till.