Ingen plats för yttrandefriheten – Nurcan Baysal

Foto: Privat

Situationen i Turkiet är värre än någonsin enligt erfarna människorättsförsvarare. Antalet frihetsberövade journalister växer samtidigt som censurlagarna blir allt striktare – en kombination som lämnar otroligt lite utrymme för yttrandefriheten att rota sig.

Nurcan Baysal är en kurdisk journalist och människorättsförsvarare från Turkiet som under många år rapporterat om krigsförbrytelser och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet. För detta har hon hotats, smutskastats och gripits – anklagad för att sprida terroristpropaganda. Nurcan har varit med och grundat flera organisationer och är en viktig röst för fred i regionen.

Ett högt pris

I januari 2018 stormade polisen Nurcans hem, ett hem de visste att hennes två små barn fanns i. Hon greps efter att ha twittrat kritiskt om den turkiska offensiven i den kurdiska staden Afrin, Syrien, och anklagades för att sprida terroristpropaganda.  

Nurcan dömdes senare till tio månades fängelse för andra påstådda brott i tidigare artiklar som hon skrivit. Hon släpptes dock snart fri, under förutsättningen att hon inte ”förnedrar de turkiska säkerhetsstyrkorna” igen inom de kommande fem åren. 

Det här är hennes berättelse.

”Hot mot mig och min familj, förnedring, frihetsberövande, trakasserier, domstolsärenden, förtal, kriminalisering, arbetslöshet och ensamhet. Det är bara några exempel.  

Jag är en människorättsförsvarare som kämpar i frontlinjen. Men det är svårt. Jag har förlorat så mycket under de senaste fem åren. Vänner, några familjemedlemmar, mitt jobb (det är så svårt för mig att hitta ett jobb i Turkiet eftersom mitt namn har kriminaliserats). Mina två barn har påverkats psykiskt eftersom de bevittnade polisvåld när jag greps. Många gånger delades bilderna av mitt hus på sociala medier. 

Ibland tror jag att jag kanske inte är en bra mamma och inte tänker på mina barns säkerhet.  Jag känner alltid skuld. Skuld och ansvar går hand i hand. Det finns ingen tid för ”privat” sorg, ingen tid att tänka på vad jag förlorade under detta krig, jag kör på för att jag inte vill stanna och tänka. Men berättelserna från kriget har fastnat i mig, de döda kropparna jag såg, de som förlorade nära och kära. Hoten hotar aldrig. Jag försöker fortfarande få tillbaka krafterna, för att vara ärlig är jag så trött och ibland tror jag att jag kanske borde sluta.

Att vara en människorättsförsvarare i Turkiet är svårt. Att vara en kurdisk försvarare av de mänskliga rättigheterna är svårare. Men att vara en kvinnlig människorättsförsvarare är det värsta. Inte bara attackerar människor oss för vårt arbete för de mänskliga rättigheterna, utan de attackerar oss därför att vi är kvinnor; de attackerar hur vi ser ut och hur vi lever. Ja, jag kämpar på alla fronter. 

Ibland känner jag mig så ensam. Men jag säger till mina vänner – om vi som står för de mänskliga rättigheterna inte kämpar, så kommer ju ondskan att vinna. ”

Läs mer

Du kan läsa mer i vår lägesrapport som handlar om personerna som betalat ett högt pris och hur läget för yttrandefriheten ser ut i deras länder här.

Läs mer om kampanjen här.

Taggar