SVT Opinion: ”Oroande ökning av dödsskjutningar från polis”
”Polisen behöver inte fler vapen utan bättre beredskap och säkrare rutiner. Poliser måste ges såväl resurser som utbildning för att agera på ett sätt som gör att de inte tvingas till dödligt våld”, skriver Robert Hårdh och John Stauffer från Civil Rights Defenders.
Ytterligare en person har skjutits ihjäl av polis, rapporterar flera nyhetsmedier. Under natten till tisdagen larmade boende i Alafors norr om Göteborg om att skottlossning pågick i området och polis kallades till platsen.
Media rapporterar att två män agerade hotfullt och kom emot polisen med tillhyggen. För att stoppa männen öppnade polisen verkanseld och sköt. En av männen skadades svårt och avled sedan på platsen.
Vi vet ännu mycket lite om omständigheterna i det här fallet och kommer att följa utredningen noga. Men vi kan konstatera att det är den tredje personen i år som fått sätta livet till efter att polisen öppnat eld i samband med polisinsatser.
Under 2013 sköts fyra personer ihjäl under polisingripanden. Detta är en markant och oroande ökning efter att tidigare i genomsnitt en person om året dog i samband med polisinsatser.
Civil Rights Defenders har under flera år pekat på allvarliga brister och problem som bidrar till att personer dör i samband med polisingripanden. Det regelverk som reglerar användningen av skjutvapen är föråldrat och otydligt och uppfyller inte Europakonventionens krav på att våldsanvändning ska vara absolut nödvändig.
Det faktum att polisen använder skjutvapen i nödvärn och med stöd av regler som är avsedda att reglera privatpersoners rätt till självförsvar är också problematiskt. Mot bakgrund av polisens våldsmonopol, skyddsplikt och särskilda utbildning för att hantera vapen måste det ställas högre krav på polisen i fråga om våldsanvändning än för andra.
Ett annat problem är att den ammunition som polisen använder sig av, så kallade dumdumkulor, expanderar vid träff och orsakar svåra invärtes skador med ökad risk för dödlig utgång.
Ammunitionen är sedan 1899 förbjuden i krig eftersom den orsakar oförsvarligt lidande, ett lidande som rimligen borde vara oförsvarligt även i fredstid. Ändå har polisen argumenterat för behovet av ammunitionen.
Sedan 2012 har polisen också rätt att bära skjutklara vapen, vilket kritiserats internt för de faror detta kan medföra för poliser och allmänhet. Syftet med förändringen är att polisen ska kunna agera snabbare men vad effekterna blivit är ännu oklart.
Det är också uppenbart att det finns brister i polisens arbetsmetoder och hur polisen hanterar situationer med beväpnade personer. Personer som lider av psykisk sjukdom är klart överrepresenterade i dödsstatistiken och polisen saknar uppenbarligen rutiner och utbildning för att hantera de speciella förutsättningar som råder vid ingripanden mot psykiskt sjuka.
Svensk polis har under de senaste åren utrustats med bland annat distraktionsgranater, pepparspray och expanderbara batonger. En del av argumentationen för ytterligare vapen har varit att minska polisens användning av dödligt våld. Så har det uppenbarligen inte blivit i praktiken.
Det krävs nu andra åtgärder för att vända utvecklingen. Polisen behöver inte fler vapen utan bättre beredskap och säkrare rutiner. Poliser måste ges såväl resurser som utbildning för att agera tidigare och på ett sätt som gör att de inte hamnar i nödvärnssituationer och tvingas till dödligt våld.
Nu kan inte regeringen längre ignorera den tydliga och oroande trenden med fler och fler dödsskjutningar. Justitieminister Beatrice Ask måste ta sitt ansvar och i ett första skede utreda orsakerna till att antalet dödsskjutningar ökar och därefter vidta de åtgärder som krävs för att vända utvecklingen.
Robert Hårdh, chef Civil Rights Defenders
John Stauffer, chefsjurist Civil Rights Defenders
Civil Rights Defenders uttalade sig med anledning av dödskjutningen den 3 juni även i andra medier. Läs här:
