Making Justice Work: Civilsamhället enas i den globala kampen mot straffrihet

Straffrihet är det största hindret för rättvisa och upprättelse för offer och överlevande av människorättsbrott och grova internationella brott. Ofta hålls endast ett fåtal förövare ansvariga.

När straffrihet är utbredd får det djupgående konsekvenser för samhällen, särskilt för dem med auktoritära regeringar, som upplever konflikter och ekonomiskt förtryck. Straffrihet göder ojämlikhet, drabbar de mest utsatta oproportionerligt och undergräver förtroendet för politiska institutioner. Efter våldsamma konflikter minskar den möjligheterna till meningsfull förändring och fred.

Straffrihet har också en negativ påverkan på offers deltagande i rättsprocesser, eftersom den tillåter förövare att dominera narrativet, vilket underminerar offrens rätt att bli erkända och hörda. Därför är det avgörande att stärka offer och överlevandes förmåga att bekämpa straffrihet genom både formella och informella processer för övergångsrättvisa.

Att bekämpa straffrihet kan kännas som en omöjlig uppgift, men överlevande och civilsamhällets beslutsamhet att få rättvisa att fungera har visat att det går att vända utvecklingen genom att samarbeta.

Framsteg i kampen mot straffrihet

Under de senaste decennierna har betydande insatser gjorts för att bemöta ökningen av straffrihet i samband med brott mot mänskliga rättigheter, humanitär rätt och internationell straffrätt. Internationella och hybrida tribunaler, specialdomstolar på nationell nivå och vanliga nationella domstolar har använts för att åtala och straffa förövare.

På 70- och 80-talet styrde Augusto Pinochet över ett skräckvälde i Chile där 40 000 personer torterades och 3 000 mördades eller försvann. Gripandet av honom i London 1998 blev ett avgörande ögonblick för internationell rättvisa. På samma sätt signalerade rättegången mot Ratko Mladić vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien att förövare av grymheter inte skulle undgå rättvisa.

Utredningar, rättegångar och fällande domar mot tidigare och nuvarande statschefer har förstärkt uppfattningen att ledare inte står över lagen när det gäller de grovaste internationella brotten – till exempel fällande domar mot Efraín Ríos Montt i Guatemala och Hissène Habré i Tchad. Vissa av dessa åtal blev möjliga efter att amnestilagar upphävdes, som i Argentina, där cirka 1 000 militärer och poliser har åtalats och dömts för människorättsbrott under militärdiktaturen.

Utöver statschefer har internationella rättsinstanser kunnat erbjuda viss ansvarsskyldighet och upprättelse i andra fall. Förutom att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) grundades 2002, har återkomsten av universell jurisdiktion och tillämpningen av extraterritoriell jurisdiktion skapat ny drivkraft för att ta upp internationella brott i nationella domstolar – även för att hålla ekonomiska aktörer ansvariga för att ha möjliggjort brott. TRIAL Internationals senaste årsrapport om universell jurisdiktion visar att antalet sådana åtal fortsätter att öka.

Framsteg har också gjorts inom övergångsrättvisa, som Colombias Specialdomstol för fred, som har försökt tillämpa ett offercentrerat tillvägagångssätt för att förverkliga rätten till rättvisa och erkännande av individuellt ansvar.

Överlevandes och civilsamhällets roll

Överlevande har spelat en avgörande roll i dessa framsteg och kämpat outtröttligt för att ställa förövare inför rätta – ibland i flera decennier. Ett exempel är fallet med 36 Maya Achi-kvinnor i Guatemala som väckte åtal mot tidigare paramilitärer för sexuellt våld under den väpnade konflikten i landet. Fallet avvisades först 2011, och offren vittnade om rasism under rättsprocessen. Men tack vare deras uthållighet dömde en ny domare fem förövare 2022 för brott mot mänskligheten och bekräftade att sexuellt våld hade använts som krigsvapen.

Syriska offer och deras familjer har också varit avgörande i arbetet för rättvisa för tusentals människor som försvunnit under konflikten. År 2021 skapade offer och deras familjer Truth and Justice Charter, som uttryckte deras gemensamma vision för hur offerrättigheter, rättvisa och sanning skulle kunna främjas i Syrien. 2023 ledde deras påverkansarbete till en banbrytande FN-resolution om att inrätta en ny internationell institution för att fastställa vad som hände över 100 000 försvunna i Syrien.

Fadwa Mahmoud, grundande medlem av Truth and Justice Charter och Families for Freedom Syria, förklarar:

”Rättvisa är att hålla tyranner ansvariga, i mitt land och överallt i världen, som ett exempel för framtida generationer. Rättvisa för människor som demonstrerade för att kräva frihet är att ha rätt att stanna i sitt hemland, om de vill. Rättvisa är att lyssna – att världen lyssnar på överlevande och familjer till frihetsberövade och försvunna personer och respekterar deras åsikter trots deras olikheter.”

Civilsamhället har också gått i spetsen i kampen för internationell rättvisa – från att spåra förövare och lämna in klagomål till domstolar världen över, till att stödja offers och överlevandes insatser. Utan civilsamhällets påverkansarbete och mobilisering hade ICC inte funnits. För närvarande utreder ICC brott i 17 länder, från krigsbrott i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina till krigsbrott och brott mot mänskligheten i situationen i Palestina.

Djupt rotade utmaningar i kampen mot straffrihet

Trots framstegen kvarstår många utmaningar. Straffrihet har möjliggjorts genom att nationella och internationella mekanismer för ansvarsskyldighet har försvagats, att rättsaktörer och människorättsförsvarare har blivit måltavlor eller kriminaliserats, samt genom svag politisk vilja och otillräcklig lagstiftning. Det har gjorts för få insatser för att möjliggöra meningsfullt deltagande från överlevande, och för att förstå och hantera de grundläggande orsakerna till straffrihet – vilket är nödvändigt för att utmana de politiska, sociala och ekonomiska strukturer som förtrycker dem som är avgörande för att förändring ska ske.

Dessa utmaningar har under de senaste åren förvärrats av ett globalt sammanhang där det civila utrymmet för offer och människorättsförsvarare krymper, samtidigt som riskerna de utsätts för ökar.

Regeringsskiftet i Sri Lanka ledde till ett bakslag i utredningen av övergrepp som begicks under konflikten i landet. Trots att den systematiska förföljelsen, dödandet av tusentals och massfördrivningen av över 700 000 rohingyer i Myanmar är välkända för Internationella domstolen och har fördömts av den oberoende internationella undersökningskommissionen har inga åtgärder vidtagits för att utreda eller åtala förövarna.

Bristen på politisk vilja har också visat sig i exempelvis motståndet från stora militära makter som Kina, USA och Ryssland att ratificera Romstadgan. Dessutom är dubbelmoralen hos vissa västländer tydlig när det gäller att ställa sina egna medborgare inför rätta – som när USA försökte stoppa ICC:s utredning av möjliga krigsbrott begångna av amerikanska styrkor i Afghanistan.

Bristen på ansvarsskyldighet upprätthåller en kultur av straffrihet och våld, som i Sudan, där landet har drabbats av otaliga väpnade konflikter i över 20 år – den nuvarande mellan två stridande parter som tidigare begått övergrepp utan att ha ställts till svars.

Sara Mekki, dotter till den framstående människorättsförsvararen Dr. Amin Mekki Medani som torterades i Sudan 2014 under regeringens tillslag mot oliktänkande, förklarar:

”Straffrihet är som cancer – en sjukdom som gör att förövare kan begå fler brott och människorättsövergrepp utan konsekvenser, vilket gör offren ännu mer utsatta. Det enda sättet att garantera rättvisa är om det internationella samfundet arbetar hårt för att få ett slut på straffriheten, särskilt nu när internationell rätt inte respekteras och utmanas dagligen.”

Civilsamhället står upp mot straffrihet

För att bemöta den växande straffriheten har nio civilsamhällesorganisationer och två associerade partner gått samman för att leda initiativet Global Initiative Against Impunity for International Crimes and Serious Human Rights Violations: Making Justice Work.

Varje organisation kommer, i samarbete med sina omfattande nätverk av regionala och nationella partner världen över, bidra med expertis i att främja rättvisa och ansvarsskyldighet för allvarliga människorättsbrott – inklusive tortyr, påtvingade försvinnanden och andra grova internationella brott såsom folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott.

Det strategiska partnerskapet består av följande konsortiemedlemmar: Civil Rights Defenders, Coalition for the International Criminal Court, European Center for Constitutional and Human Rights, Impunity Watch, International Federation for Human Rights, Parliamentarians for Global Action, REDRESS, TRIAL International och Women’s Initiatives for Gender Justice. De stöds av två associerade partner: Auschwitz Institute for the Prevention of Genocide and Mass Atrocities och International Commission of Jurists.

Det fyraåriga initiativet, som medfinansieras av Europeiska unionen, kommer under 2024 att ha särskilt fokus på 27 länder i Afrika, Amerika, Asien, Europa och Mellanöstern, men kommer även att arbeta för att förbättra rättsstatens principer, ansvarsskyldighet och förebyggande av grymheter i andra länder inom dessa regioner.

Att konfrontera straffrihet är ingen enkel uppgift. Förövare ger inte upp makten lättvindigt, och försök att ställa dem till svars möts ofta av motstånd. Men civilsamhället kan driva verklig förändring genom samordnade, strategiska och överlevandecentrerade insatser.

För att uppnå det har initiativet utvecklat ett omfattande tillvägagångssätt som syftar till att uppnå långtgående rättvisa och ansvarsskyldighet för offer och överlevande genom att fokusera på två huvudspår:

1. Stärka offrens och civilsamhällets inflytande och deltagande i att forma inkluderande rätts- och ansvarssprocesser, eftersom deras utestängning underminerar möjligheterna att uppnå meningsfull rättvisa och hållbar förändring.

2. Förbättra effektiviteten i ansvarssystemen för att bekämpa straffrihet genom påverkansarbete, medvetandegörande, och dialog mellan rättsaktörer, ansvarsbärare, överlevande och civilsamhällesorganisationer.

Alla insatser kommer ha ett överlevandecentrerat tillvägagångssätt och främja en traumamedveten och jämställdhetsinriktad strategi där offer deltar som aktörer och förespråkare. Detta tillvägagångssätt bygger på en bred förståelse av straffrihet, dess grundorsaker och de systemiska drivkrafter som möjliggör den.

Överlevandes deltagande i rättsprocesser ger dem inte bara en möjlighet att läka och återta makten över sina egna liv: det är också avgörande för att bekämpa den alarmerande ökningen av straffrihet. Att sätta överlevande i centrum för rättvisa- och ansvarssinsatser säkerställer att mekanismerna är meningsfulla och kan uppnå långsiktig, hållbar förändring. Konsortiet kommer också att främja samordning och kunskapsutbyte med andra initiativ och nyckelaktörer i den globala kampen mot straffrihet.

Hotet från straffrihet är för stort för att hanteras ensamt – genom samarbete strävar Global Initiative Against Impunity konsortiet efter att få rättvisa för dem som behöver den mest.

Om du vill engagera dig eller veta mer om initiativet, kontakta: makingjusticework@fidh.org