Människorättsförsvarare i fokus – Brian Nkoyooyo

Smälta in, istället för att stå ut, är den allmänna säkerhetsrekommendationen till homo-, bisexuella och transpersoner (hbt) i Uganda. ”Det handlar om överlevnad”, säger Brian Nkoyooyo, chef för gräsrotsorganisationen Icebreakers som jobbar med hbt-ungdomar. Som välkänd hbt-aktivist i ett av de mest homofobiska länderna är han alltid på sin vakt: ”Jag lever varje dag som om det vore den sista”.

Vid 16 års ålder hatade Brian Nkoyooyo sig själv så mycket att han besökte en präst som bokstavligen försökte slå demonen ur hans kropp. Fram till dess hade han varit omgiven av människor som talade illa om homosexuella, som sa att hbt-personer var djur eller att de saknade hjärtan. Brian kände sig annorlunda i jämförelse med sina skolkamrater och han kände ingen som var som han.

Att försöka ”bota” homosexualitet med exorcism är inte vanligt i Uganda. Vad som är vanligt är dock att familjer förskjuter homosexuella familjemedlemmar och kastar ut dem ur hemmet.

– Om din familj älskar dig för mycket för att förskjuta dig tar de med dig till kyrkan och ber för dig, för att du ska ändras, säger Brian.

Trots böner och slag ”botades” inte Brian. En dag när han precis börjat lära sig att använda datorer, besökte han ett Internetcafé. Av en slump hade personen före honom vid datorn besökt en hemsida för homosexuella. Brian började läsa och insåg att han inte var ensam, att han inte var sjuk. Han kunde börja acceptera sig själv och sedan dess har han hängivit sig åt att hjälpa ungdomar som är i samma situation som han var i.

Brian växte upp i ett område där könsbaserat våld är vardag och där homosexualitet betraktas som en sjukdom. Han mobbades i skolan för att han var späd, vilket istället för att knäcka honom gav honom en inre drivkraft att verka för mänskliga rättigheter:

– Allt detta påverkade mig på ett eller annat sätt. Jag vill inte att framtida generationer ska växa upp i ett sådant samhälle. Jag vill att de ska ha det bättre.

Stärker hbt-ungdomar i en fientlig miljö

Idag leder Brian Icebreakers Uganda. Gräsrotsorganisationen grundades 2004 och fungerar som ett nav för mindre nätverk på landsbygden och i städerna. Kontoret i Kampala är svårupptäckt för de som inte känner till det men är en viktig samlingspunkt där människor kan träffas och utbyta erfarenheter. De håller öppet hela veckan och erbjuder besökare tillgång till ett bibliotek och Internet.

Organisationen spelar en viktig roll som utbildare inom hälsa, i samband med riskfyllt sexuellt beteende, med särskilt fokus på hiv/aids. De informerar också om rätten till sjukvård, vilken ofta nekas hbt-personer.

Icebreakers försöker hjälpa människor att acceptera och känna sig bekväma med sin sexuella- eller könsidentitet, men varnar också för riskerna med att komma ut.

– Vi lever i ett fientligt samhälle så de måste bli medvetna om riskerna. Vi råder människor att försöka smälta in i samhället genom att engagera sig i aktiveter för allmänheten så som välgörenhetsarrangemang och möten, så att de betraktas som en bidragande del av samhället, som medborgare, påpekar Brian.

En person som överväger att bli offentlig med sin sexuella läggning eller könsidentitet måste också betänka att beslutet kan innebära att han/hon/hen förlorar sitt jobb, sin lägenhet eller ännu värre.

– Vi uppmanar alltid våra medlemmar att försäkra sig om att människor får se deras rätta jag. Sexuell läggning är bara en del av detta. De måste visa omgivningen att de är intelligenta, hårt arbetande, kärleksfulla och laglydiga medborgare. Om omgivningen får se detta tror vi att allmänheten kommer att bry sig mindre om den lilla detaljen att de är homosexuella.

Brian beskriver sin egen upplevelse med att komma ut som en lång resa. Han kom ut i lokal-tv 2007. Efteråt blev han så trakasserad av studenterna och lärarna på universitet där han studerade konst och grafisk design att han hoppade av utbildningen. Trots att det var hans sista år. Han behandlades som en spetälsk och de flesta av hans vänner svek honom.

– Efter det bestämde jag mig för att vara helt öppen. Den person som visade intresse av att bli min vän fick lära känna hela mig. Men så hade jag också stöd från vänner som uppmuntrade mig att vara mig själv. Detta attraherade också några av mina gamla vänner tillbaka. Med detta fick jag styrkan att vara mig själv och min familj stöttade mig hela vägen eftersom jag hade förberett dem.

Livet för hbt-personer i Uganda är tufft. Hur svårt beror dock på klasstillhörighet. De som lever i ett slumområde är mer utsatta än de som lever i ett överklassområde.

– Detta beror på att majoriteten av dem som lever i slumområden är arbetslösa och har låg utbildning vilket medför att de har mer tid att bry sig om andras affärer. På grund av de svåra förhållandena och den konstanta bristen på nödvändigheter blir människorna frustrerade och tenderar att bli fientliga.

Överklassmänniskor, å andra sidan, lever stressiga liv och har inte lika mycket tid att lägga sig i andras liv. Detta betyder dock inte att de är mer toleranta mot hbt-personer:

– Men de är mindre våldsamma och kan föra ett anständigt samtal, de försöker att förstå, säger Brian.

Utsikten att flytta till ett överklassområde är liten för de flesta hbt-personer eftersom de flesta har hoppat av skolan. De är arbetslösa och har förskjutits av sina familjer. De har inte råd att bo i ett överklassområde, och medelklassområden, som vissa bor i, skiljer sig inte särskilt mycket från slumområdena enligt Brian.

Kränkande lagförslag – en julklapp till det ugandiska folket

År 2009 togs en lag mot homosexualitet upp i det ugandiska parlamentet. Syftet var att stärka det befintliga förbjudet mot samkönade relationer. Enligt förslaget skulle en person som ingått en sexuell relation med en person av samma kön kunna straffas med döden. Att inte rapportera kännedom om en homosexuell relation skulle också kunna leda till hårda straff. Lagförslaget stred helt klart mot de mänskliga rättigheterna. Internationell uppmärksamhet och stark kritik bidrog till att stoppa förslaget.

I december 2012 togs dock förslaget åter upp i parlamentet. Det är oklart vilka förändringar som har gjorts sedan det ursprungliga utkastet, eftersom det inte är offentligt, men hbt-samhället fasar för allvarliga konsekvenser. Parlamentets taleskvinna, Rebecca Kadaga, har förmedlat sina förhoppningar om att lagen antas i slutet av året som en julklapp till ugandierna.

Antas lagen kommer hbt-organisationernas arbete att påverkas enormt. Hbt-personer kommer att möta repressalier från omgivningen och gripanden och hot kommer att bli vardag. Troligtvis kommer organisationer tillfälligt tvingas flytta människor och aktivister till skyddade boenden.

Ironiskt nog ledde 2009 års lagförslag till en positiv utveckling för hbt-rörelsen i Uganda. Endast ett fåtal lokala organisationer hade tidigare inkluderat hbt-personers rättigheter i sitt människorättsarbete men när detta lagförslag togs upp formades en koalition mot lagförslaget.

Konst och kultur som verktyg

Den 7 november 2010 uppträdde kulturgruppen Talented Ugandan Kuchus (TUK) med en show för att främja tolerans och mänskliga rättigheter och hylla mångfald. Showen hade knappt pågått en timme innan en civil polis abrupt avbröt den. Fler poliser anlände och publiken, ungefär 500 personer, beordrades att lämna lokalen.

Ingen greps under räden men Brian, som är produktionsansvarig för TUK, har efteråt fått flera samtal med dödshot. Med hjälp av en regional människorättsorganisation, East and Horn of Africa Human Rights Defenders project, kunde han flytta till en temporär bostad. Flera av de andra medlemmarna i TUK traumatiserades av händelsen. Polisen hade tvingat vissa av dem att lämna teatern iklädda sina kostymer och många av dem fasade för att bli gripna.

– Vissa av dem fick det tufft med sina familjer eftersom de blev outade.

Detta var första försöket att få med artister i kampen för hbt-personers rättigheter. Många artister stödjer dem endast i hemlighet eftersom de inte vill riskera att förlora fans och kontrakt. Under showen lanserade TUK också sitt första musikalbum ”Det finns hopp”, som bland annat innehåller den ugandiska hbt-hymnen ”Moving forward”. Några av de medverkande artisterna på skivan uppträdde också sida vid sida med TUK på evenemanget.

I sitt arbete för mänskliga rättigheter använder Brian sig av konst eftersom han anser att målningar provocerar det mänskliga sinnet, vilket leder till kritiskt tänkande och dialog. Med musik kan han nå olika slags människor i olika åldrar eftersom i stort sett alla lyssnar på musik.

– Som aktivist kan jag stå upp och tala ut. Människor kan välja om de vill lyssna eller inte. Jag kan med lätthet tystas. Men med konst, det kan hålla i århundranden och nå en större publik. Jag föredrar att använda konst och musik eftersom jag vet att majoriteten av människor föredrar det framför långa tråkiga tal.

Trots att Brian alltid är rädd, inte bara för egen del utan också för sin familjs och sina homosexuella och heterosexuella vänners skull, fortsätter han sin kamp. Han drivs av en vision för hbt-samhället och för Uganda i stort:

– En dröm där människor lever i harmoni oavsett skillnader: sexuell läggning, ras, könsidentitet med mera. Ett kärleksfullt samhälle.

Biografi: Brian Nkoyooyo

Född: 10 juni 1984 I Kampala, Uganda.

Yrke: Chef för hbt-organisationen Icebreakers Uganda

Utbildning: Studerade konst och grafisk design

Intressen: Musik, konst, grafisk design och dans

Övrigt: Brians musik finns på soundcloud.com, under namnet: Brayo Bryans och hans konst finns på facebook.com: Afrotwink Art & Design (delar av den har ställts ut på Yale University)