Aung San Suu Kyi försvarar Burmas folkmordsanklagade militär

Just nu är Burmas ledare Aung San Suu Kyi på plats i FN:s Internationella domstol i Haag för att försvara Burma mot anklagelserna om folkmord på den muslimska minoriteten rohingyer. När Aung San Suu Kyi – som en gång betraktades som en demokratiikon och motståndare till landets militära styre – kliver in i domstolen för att försvara militären vänds det sista bladet i hennes historia som demokratikämpe.

Lång historia av diskriminering mot rohingyer

Militärens förföljelse av den muslimska minoritetsgruppen rohingyer i Burma har klassats av en oberoende kommission tillsatt av FN:s människorättsorgan OHCHR som folkfördrivning och, i väntan på en rättsprocess, möjligt folkmord. I en rapport från 2018 meddelade kommissionen att de ville att ledande personer i den burmesiska militären ska utredas och ställas inför rätta i en internationell domstol för att svara på anklagelser om folkmord.

Rohingyer har under lång tid varit utsatta för diskriminering och förföljelse. Det som nu ligger till grund för anklagelserna om folkmord är två mycket våldsamma utrensningsaktioner som militären ska ha genomfört under 2016 och 2017. Med start i augusti 2017 fördrevs över 700 000 personer under omfattande våld, inklusive massakrer, byar som brändes ned och systematiskt sexuellt våld.

År 2019 uttryckte den oberoende kommissionen att Burma brutit mot Folkmordskonventionen från 1948. Enligt definitionen i rapporten från 2018 är ”folkmord när någon begår avsiktliga brottsliga handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en etnisk, religiös eller nationell grupp”.

”Modig ledare”

I november 2019 lämnade Gambia, på uppdrag av Islamiska konferensorganisationen (IOC), in en anmälan till FN:s Internationella domstol. Den 10–12 december infinner sig Aung San Suu Kyi i rätten för att försvara Burma mot folkmordsanklagelserna.

Efter decennier av inbördeskrig och en strategi från militären som bygger på att söndra och härska är rasismen utbredd i Burma. Efter att Aung San Suu Kyi meddelat sina planer på att resa till Haag för att försvara militären följde demonstrationer och andra uttryck för folkligt stöd.

– Efter att i årtionden utmanat militären och krävt respekt för mänskliga rättigheter och demokrati har Aung San Suu Kyi nu bytt sida och har valt att aktivt försvara militären. Detta är ett tydligt bevis på att Burmas etniska minoriteter inte kan lita på att hon kommer att arbeta för vare sig demokrati eller minoritetsrättigheter. Således försvinner allt hopp om att hennes parti NLD vill bygga upp ett demokratiskt, federalt Burma. Kanske gör hon det av rädsla för militären, eller kanske försöker hon få stöd från populistiska och främlingsfientliga grupper inför det kommande valet, säger Martin Gemzell, chef för Asienavdelningen på Civil Rights Defenders.

”Försvarar det oförsvarliga”

Samtidigt som många burmeser har uttryckt sitt stöd för Aung San Suu Kyis beslut att företräda militären i FN:s Internationella domstol har etniska diasporaorganisationer runt om i världen ställt sig bakom Gambias försök att ställa militären inför rätta och ge upprättelse till offren. Ett flertal etniska minoritetsgrupper i Burma, samt många internationella människorättsorganisationer, stämmer in i kritiken mot Aung San Suu Kyi och hennes agerande.

– Även om det inte var Aung San Suu Kyi som orsakade våldet mot rohingyerna så försvarar hon de som gjorde det. Hon agerar som den mest effektiva skölden militären kan få. Hon och hennes anhängare står på fel sida historien och på fel sida mänskligheten. Samtidigt är det den burmesiska militären, den som länge varit hennes stora motståndare, som drar vinstlotten, säger Civil Rights Defenders burmesiska partnerorganisation Progressive Voice i ett uttalande.

År 1991 tilldelades Aung San Suu Kyi Nobels fredspris för sin fredliga kamp för demokrati, mänskliga rättigheter och förlikning mellan olika etniska grupper. För detta arbete dömdes hon även till husarrest. Nu, när Aung San Suu Kyi tar stegen in i rättegångssalen för att försvara de som en gång gjorde henne till politisk fånge, vänds det sista bladet i hennes historia som demokratikämpe.

– Istället för att försvara folket valde hon först att vara tyst och nu att öppet försvara det oförsvarliga, säger Khin Ohmar som leder organisationen Progressive Voice.