Utökad användning av tvångsmedel i säkerhetsärenden och fler utvisningar utan brott

Status: Den 27 maj 2024 beslutade Tidöpartierna att ge en utredare i uppdrag att se över lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, med det uttalade syftet att säkerställa ett effektivt skydd mot utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sverige. Utredaren ska ta ställning till om förvar- och tvångsmedelsanvändningen bör utökas, samt se över förutsättningar för utvisning även i de fall då utlänningen endast indirekt utgör ett kvalificerat hot mot Sveriges säkerhet. Utredaren ska också ta ställning till hur utlänningar som deltar i eller har samröre med kriminella nätverk ska kunna utvisas utan att de dömts för brott. Utredningen ska redovisas den 21 november 2025.

Kommentar: Utredningen ska analysera förutsättningarna för att skärpa regleringen i lagen om särskild utlänningskontroll (LSU). LSU används idag avseende utlänningar som bedöms kunna utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet. Lagen gör det därför möjligt att fatta särskilda beslut om bland annat utvisning, förvarstagande, tvångsmedel och övervakning. Särskilt ingripande åtgärder för att motverka allvarlig brottslighet, som terrorism, kan vara ändamålsenliga. Men på grund av de allvarliga rättighetsbegränsningar som lagen medför är det grundläggande att tillämpningsområdet förblir begränsat. Att utreda förutsättningarna för att även utlänningar som indirekt utgör ett kvalificerat hot mot Sveriges säkerhet riskerar att luckra upp dessa rättssäkerhetsgarantier och leda till allvarliga kränkningar av enskildas rättigheter.

Att fatta beslut om att utvisa en enskild som deltar i eller har samröre med kriminella nätverk utan att de dömts för brott riskerar också att leda till inskränkningar av enskildas rätt till privat- och familjeliv samt barnets bästa. Europadomstolen har tidigare funnit att utvisningar på grund av brott kan innebära en kränkning av Europakonventionen art. 8.¹ Att utvisa individer för att de har samröre med kriminella nätverk utan att de dömts för brott riskerar därför i flera fall att strida mot Sveriges internationella förpliktelser.

Vidare riskerar formuleringen “på något sätt har samröre med kriminella nätverk” leda till att ett stort antal skulle riskeras omfattas av regleringen. I praktiken riskerar det att leda till oproportionerliga konsekvenser för enskilda samt att lagstiftningen blir oförutsägbar, vilket strider mot legalitetsprincipen, alltså regeringsformens krav på lagstiftningens kvalitet.

¹ Maslov v. Austria [GC] (no. 1638/03) p. 100, Noorzae v. Denmark (no. 44810/20) p. 39.

Senast uppdaterad: 2024-06-17