Utökad användning av tvångsmedel i säkerhetsärenden och fler utvisningar utan brott

Status: I maj 2024 tillsattes den så kallade LSU‑utredningen, med uppdrag att se över lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (LSU). LSU används i kvalificerade säkerhetsärenden, det vill säga i ärenden som rör utlänningar som bedöms kunna utgöra ett allvarligt hot mot rikets säkerhet eller som kan antas begå terroristbrottslighet.

LSU‑utredningen presenterade sina förslag i december 2025. Inom LSU föreslås bland annat skärpta regler för förvar. Kraven för att ta vuxna i förvar sänks, samtidigt som den nuvarande tidsgränsen på högst tre års förvar tas bort. Det innebär att det inte längre finns någon fastställd bortre tidsgräns för hur länge en vuxen person kan hållas i förvar med stöd av LSU. För barn föreslås förvarstiden förlängas från dagens maximala sex dagar till upp till 365 dagar, med möjlighet till placering på säkerhetsavdelningar.

Utredningen föreslår också en tydligare möjlighet att utvisa personer som bedöms utgöra så kallade indirekta säkerhetshot, det vill säga personer som inte själva kan knytas till säkerhetshotande handlingar. Dessutom föreslås att en ny ärendekategori i utlänningslagen, så kallade polisiära utlänningsärenden, som skulle ge Polismyndigheten möjlighet att initiera och påverka utlänningsärenden som rör personer som anses tillhöra eller verka för kriminella nätverk, utan att personen behöver vara dömd för brott.

Skärpningar föreslås även i andra delar av LSU, till exempel i fråga om uppsikt, tvångsmedel, frysning av tillgångar och straff vid överträdelser av återreseförbud.

Regeringen planerar att gå vidare med förslaget och har meddelat att en proposition kommer läggas fram till riksdagen den 5 maj 2026. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2027.

Kommentar: LSU kännetecknas redan i dag av stora begränsningar i den enskildes insyn och möjlighet att försvara sig, och flera viktiga rättssäkerhetsgarantier saknas eller fungerar bara i begränsad omfattning. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att reglerna hålls tydliga och att varje ny inskränkning av rättigheter inte görs utan en noggrann prövning av om åtgärden verkligen behövs och står i rimlig proportion till det hot den ska motverka.

Att sänka trösklarna för att ta vuxna i förvar och samtidigt ta bort den bortre tidsgränsen innebär i praktiken att personer kan bli frihetsberövade under mycket lång tid. Bristen på rättssäkerhetsgarantier ökar riskerna för godtyckliga beslut och gör det svårare för den enskilde att utmana besluten.

Förslagen om skärpta förvarsregler för barn – både betydligt längre förvarstider och möjligheten att placera barn på säkerhetsavdelningar – strider mot grundprincipen att frihetsberövande av barn bara får användas i undantagsfall och i så fall under så kort tid som möjligt. Forskning och internationell praxis visar att även korta förvarstider kan vara mycket skadliga för barns hälsa och utveckling och därmed strida mot bland annat barnkonventionens krav. De nu föreslagna förändringarna saknar en tillräcklig analys av vilka konsekvenser de får för barn och hur barnets bästa ska säkerställas i praktiken.

Förslaget att låta LSU omfatta så kallade indirekta säkerhetshot innebär att kopplingen mellan personen och det påstådda hotet blir svagare eller helt otydlig. Det riskerar att göra tillämpningsområdet mycket brett – så brett att även personer med endast avlägsna kopplingar till en miljö eller händelse skulle kunna omfattas, till exempel någon som uttryckt en åsikt eller deltagit i ett offentligt sammanhang som i sig inte är olagligt. Förslaget gör det också svårt för den enskilde att förstå varför just hen omfattas av lagen, och det blir svårt att bedöma när lagen ska användas. Detta strider mot legalitetsprincipen, som kräver att regler ska vara tydliga och förutsebara. Det ökar också risken för beslut som inte är nödvändiga eller proportionerliga. En åtgärd som utvisning måste enligt vår bedömning alltid bygga på att säkerhetshotet kan kopplas direkt till den person som berörs.

Införandet av polisiära utlänningsärenden i utlänningslagen är också oroväckande. Kriterierna för vem som anses tillhöra eller verka för kriminella nätverk är vaga och kan skilja sig åt över tid, vilket skapar en risk för oenhetliga och godtyckliga bedömningar. Dessutom finns en risk att Polismyndighetens rekommendation ges stor tyngd i ärenden som kan få mycket allvarliga konsekvenser för den enskilde, trots att personen inte behöver vara dömd för något brott. Detta riskerar i praktiken att skapa en parallellprocess vid sidan av den ordinarie rättsprocessen, där grundläggande rättssäkerhetsgarantier saknas.

Även övriga skärpningar som föreslås i LSU – bland annat för uppsikt, tvångsmedel, frysning av tillgångar och straff vid överträdelser av återreseförbud – saknar tydliga behovs‑ och proportionalitetsanalyser och innebär risk för oproportionerliga intrång i enskildas rättigheter, samtidigt som de förstärker redan existerande rättssäkerhetsproblem.

Senast uppdaterad: 2026-03-18