Informationsplikt
Status: I november 2024 presenterades utredningen om stärkt återvändandeverksamhet, som bland annat innehåller ett förslag på en så kallad informationsplikt, också känd som anmälningsplikt. Förslaget innebär att anställda på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden, Pensionsmyndigheten och Skatteverket ska vara skyldiga att lämna uppgifter till Polismyndigheten om de antar att en utlänning som de kommit i kontakt med saknar rätt att vistas i Sverige.
Kommentar: Införandet av en anmälningsplikt mellan Polismyndigheten och andra myndigheter riskerar att hindra personers tillgång till sina grundläggande rättigheter. Även personer som lever i papperslöshet omfattas av dessa rättigheter, så som vård som inte kan anstå och barns rätt till utbildning, vilket följer av bland annat barnkonventionen. Enligt konventionen har alla barn, oavsett juridisk status, en ovillkorlig rätt till utbildning. Rättigheter får inte heller förbli teoretiska, utan måste vara nåbara i praktiken – vilket de endast är om människor vågar och kan nyttja dem. Förverkligandet av rätten till hälsa, utbildning, bostad, skydd och en skälig levnadsstandard förutsätter att människor i praktiken vågar utöva sina rättigheter.
För den som är papperslös kan det vara svårt att veta vilka offentligt anställda som har en skyldighet att anmäla till polisen. Det är också svårt att kommunicera lagstiftning till personer som befinner sig i papperslöshet. Det innebär att även om rätten till utbildning och vård kvarstår i teorin, trots en anmälningsplikt, riskerar den praktiska konsekvensen bli att människor av rädsla avstår från all myndighetskontakt. Det skulle driva människor längre bort från samhället och tilliten till svenska myndigheter skulle minska, vilket vore skadligt för demokratin.
I sammanhanget är det av stor betydelse att analysera förslaget ur ett barnrättsperspektiv, och att säkerställa att eventuella lagändringar inte strider mot barnkonventionen. Flera människorättsinstanser, däribland FN:s barnrättskommitté, uppmanar stater att se till att det i praktiken är vattentäta skott, så kallade ”brandväggar”, mellan migrationsmyndigheter och myndigheter som tillhandahåller välfärdstjänster.1 Att gå i motsatt riktning genom att istället öka informationsdelning mellan dessa myndigheter begränsar eller omintetgör i praktiken rätten till utbildning och rätten till vård. Därtill har FN:s kommitté för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter uppmanat Tyskland, som har liknande lagstiftning, att upphäva sin anmälningsplikt så att personer i papperslöshet kan få sina rättigheter tillgodosedda.2
2 CESCR Concluding observations on the sixth periodic report of Germany, 2018, paras. 26–29.
Senast uppdaterad: 2024-12-03
