Fängelsestraff på obestämd tid
Status: Tidöpartierna beslutade under 2023 om ett tilläggsdirektiv till en redan existerande utredning som då även fick i uppdrag att överväga om det bör införas en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd och, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på hur en sådan påföljd kan utformas.
Den 1 juli 2024 presenterades utredningen där det föreslås att införa ett nytt straff, så kallat “säkerhetsstraff”. Straffet ska kunna dömas ut om det finns en påtaglig risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet mot annans liv, hälsa, frihet eller frid. Den dömde ska också antingen tidigare ha dömts till fängelse i lägst fyra år för brott mot liv, hälsa, frihet eller frid och därefter återfallit i sådan brottslighet av minst lika allvarligt slag, alternativt vid ett och samma tillfälle ha dömts för upprepad brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid som sammantaget är synnerligen allvarlig. Det ska krävs också att ett tidsbestämt straff eller andra åtgärder inte anses tillräckliga för att tillgodose behovet av samhällsskydd. Utredningen föreslår också att den dömde ska få en minimitid och en maximitid för frihetsberövandet som kan förlängas med tre år i taget.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.
Kommentar: Rätten till frihet och trygghet är bland grundpelarna i ett demokratiskt samhälle, vilket bland annat Europakonventionen om mänskliga rättigheter samt Europadomstolens praxis tydligt stadgar.1 Frihetsberövande är en av de mest långtgående åtgärderna som en stat kan vidta mot en individ, och tillåts därför bara om det omfattas av ett godtagbart skäl. Det räcker därför inte att ett frihetsberövande sker i enlighet med nationell lagstiftning, utan den nationella lagstiftningen i sig måste vara i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.2 Det innebär bland annat att förutsättningarna för frihetsberövande enligt nationell lagstiftning måste vara tydligt definierade och att lagen är förutsebar vad gäller dess tillämpning. Detta för att skydda gentemot godtyckligt frihetsberövande.
Godtycklighet kan till exempel handla om de grunder som frihetsberövandet vilar på, eller när det inte föreligger proportionalitet mellan grunderna för frihetsberövande och frihetsberövandet i sig. Civil Rights Defenders menar att fängelsestraff på obestämd tid är en oproportionerlig inskränkning av individens frihet.
En grundläggande princip i svensk straffrätt är att den dömde ska få ett straff som är proportionerligt i förhållande till det begångna brottet. Ett säkerhetsstraff skulle innebära ett avsteg från denna princip då den dömde skulle hållas frihetsberövad inte bara på grund av det begångna brottet, utan även fortsättningsvis i preventivt syfte. Att dömas för något som inte har inträffat är alltså inte förenligt med principen att den dömde ska få ett straff som är proportionerligt i relation till det begångna brottet.
Dessutom är det väldigt svårt att bedöma sannolikheten att en person ska återfalla i brott och forskning visar att sådana riskbedömningar är förenade med stor osäkerhet och stora felmarginaler. I de enskilda fallen där någon återfallit i brott är det lätt att sympatisera med tanken på säkerhetsstraff, men att kunna hålla människor fängslade på obestämd tid baserat på osäkra riskbedömningar äventyrar rättssäkerheten. Säkerhetsstraff kommer inte att utgöra ett sådant effektivt medel för att minska brottsligheten och för att öka tryggheten i samhället att det motiverar de rättighetsinskränkningar som det skulle innebära. Vi ser också en risk för att det i praktiken kommer att vara svårt för den enskilde att bemöta och försvara sig i relation till en sådan riskbedömning i domstol.
För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.
1 Se till exempel Medvedyev och andra v. Frankrike, 2010, § 76; Ladent v. Polen, § 45.
2 Europadomstolen, Pléso v. Ungern, 2012, § 59.
Senast uppdaterad: 2025-01-13