Förlängd preskriptionstid och strängare återreseförbud
Status: Under 2023 meddelade Tidöpartierna ett tilläggsdirektiv till en pågående utredning om stärkt återvändandeverksamhet, som initialt tillsattes av förra regeringen. Den 17 december 2024 presenterade Tidöpartierna ett förslag om att preskriptionstiden för ett avlägsnandebeslut ska börja löpa först när utlänningen lämnat landet, istället för när beslutet har vunnit laga kraft, och att preskriptionstiden ska förlängas från 4 till 5 år. Om ett avlägsnandeförbud förenats med ett återreseförbud ska avlägsnandebeslutet preskriberas först när tiden för återreseförbudet löpt ut. Återreseförbud ska också kunna bestämmas till längre tid än vad som tidigare gällt. Lagändringarna trädde i kraft den 1 april 2025.
Kommentar: Reglerna om preskription infördes för att skydda asylsökande från att under väldigt lång tid behöva leva under hot om utvisning på grund av ett beslut som inte har kunnat verkställas.1 I många fall kan personer med utvisningsbeslut nämligen inte återvända på grund av att landet som de ska utvisas till inte tar emot dem – oavsett vad personen själv gör för att försöka följa utvisningsbeslutet. En stor grupp av sådana människor är statslösa personer som saknar medborgarskap. Att preskriptionstiden inträder först efter att utlänningen lämnat landet innebär att man allvarligt försvårar för denna grupp att legalisera sin vistelse.
I och med de nya reglerna kommer de som fått ett avlägsnandebeslut endast kunna legalisera sin vistelse i Sverige genom en prövning av så kallade verkställighetshinder. Det riskerar att leda till flera rättssäkerhetsbrister, bland annat eftersom beviskravet är mycket högt ställt och besluten bara i vissa fall går att överklaga. De nya reglerna riskerar därför att leda till att människor som egentligen har rätt till skydd i Sverige utvisas samt bidra till att fler under lång tid tvingas leva i papperslöshet. Särskilt barn och statslösa riskerar att lida svåra humanitära konvenser på grund av förslaget.
Europadomstolen har i ett fall menat att det strider mot rätten till privatliv att en statslös person hade vistats i Ungern i 15 år utan att kunna legalisera sin vistelse.2 Även EU-domstolen har förtydligat att medlemsstater inte bör fatta beslut som inte går att verkställa eftersom sådana beslut skulle strida mot barnets bästa.3
För en fördjupad kommentar, se vårt remissvar.
1 Prop. 1975/76:18, s. 121.
2 Sudita Keita mot Ungern, https://hudoc.echr.coe.int/eng?i=002-12816.
3 TQ v. Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (C-441/19)
Senast uppdaterad: 2025-03-24
