Återkallelse av medborgarskap

Status: I januari 2025 presenterades en utredning med förslag på ändringar av svensk grundlag. Förslagen innebär bland annat en större möjlighet att kunna återkalla medborgarskap. Utredningen föreslår att det ska bli möjligt att införa lagstiftning om återkallelse av svenska medborgarskap för personer som har dubbla medborgarskap och som har fått sitt svenska medborgarskap genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller otillbörliga förfaranden, samt för dem som har begått brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet eller brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion.

Den 4 december 2025 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med ett förslag som i stort följer utredningens linje. Den största förändringen är att regeringen ersätter de tidigare angivna brottskategorierna med den bredare formuleringen ”brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen”. Enligt regeringen innebär detta att även “allvarlig systemhotande brottslighet som begås inom ramen för kriminella nätverk” ska kunna leda till återkallelse av medborgarskap. Den 20 maj 2026 kommer riksdagen att rösta om regeringens proposition. Grundlagsändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

I maj 2025, alltså under pågående beredning av grundlagsändringen, tillsatte regeringen en ny utredning för att analysera hur medborgarskapslagen kan ändras om grundlagsändringen genomförs. Denna utredning presenterades den 18 mars. Eftersom grundlagsutredningen och regeringens proposition använder olika modeller för vilka brott som ska kunna leda till återkallelse, lägger den nya utredningen fram två alternativa förslag till brottskatalog.

I det alternativ som utgår från regeringens formulering – ”brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen” – omfattas inte bara brott som hotar rikets säkerhet, såsom högförräderi, spioneri och terroristbrott. Utredningen föreslår också att vissa andra typer av allvarlig brottslighet ska kunna ingå, till exempel vissa våldsbrott och penningtvättsbrott, förutsatt att de begås inom ramen för ett kriminellt nätverk och bedöms utgöra brottslighet som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Utredaren betonar själv att denna kategori blir mycket omfattande och svår att tydligt avgränsa, och ifrågasätter om en sådan reglering kan anses förenlig med Sveriges internationella åtaganden. På grund av hur utredningsdirektivet är utformat har utredaren dock varit skyldig att ändå ta fram ett förslag enligt denna modell.

Kommentar: Skyddet för medborgarskapet är en grundläggande del av individens fri- och rättighetsskydd. Att införa en möjlighet till återkallelse av medborgarskap innebär en tydlig inskränkning av detta skydd och skulle medföra en genomgripande förändring av den svenska medborgarskapsrätten. Frågan har prövats i flera tidigare statliga utredningar, vilka samstämmigt bedömt att nackdelarna med ett återkallelseinstitut vida överstiger de potentiella vinsterna.

Konsekvenserna för den enskilde är mycket långtgående – inte bara för personen själv, utan även för dennes familj. Medborgarskapet är avgörande för att tillförsäkras grundläggande rättigheter, och en möjlighet till återkallelse skulle i praktiken skapa två typer av medborgarskap: ett oåterkalleligt och ett som kan återtas. Särskilt problematiskt är att personer med dubbla medborgarskap kan drabbas av en form av dubbel bestraffning: utöver straffrättslig påföljd riskerar de att förlora sitt medborgarskap. Samma gärning kan därmed leda till olika konsekvenser beroende på individens bakgrund, vilket väcker allvarliga frågor om proportionalitet och likhet inför lagen.

Det finns dessutom betydande praktiska och rättsliga komplikationer. Personer vars medborgarskap återkallas och som samtidigt förlorar sina uppehållstillstånd kan i vissa fall inte utvisas, exempelvis vid risk för tortyr eller dödsstraff i hemlandet. Då uppstår en situation där människor saknar laglig rätt att stanna i Sverige, men inte kan avlägsnas – med bristande förutsebarhet och stor osäkerhet som följd. Till detta kommer att flera stater inte tillåter, eller kraftigt försvårar, att man avsäger sig sitt medborgarskap, samtidigt som många länder automatiskt tilldelar medborgarskap genom härstamning. Resultatet kan bli att en person formellt har dubbelt medborgarskap utan reell anknytning eller något ”egentligt” medborgarskap i praktiken. Återkallelse på grund av oriktiga eller ofullständiga uppgifter riskerar dessutom att träffa barn utan egen förskyllan, till exempel när deras rättsliga ställning beror på föräldrars uppgifter eller agerande.

Internationella konventioner medger återkallelse av medborgarskap endast undantagsvis. Sveriges åtaganden tillåter det när medborgarskapet erhållits genom bedrägligt förfarande, osanna uppgifter eller genom undanhållande av relevanta sakförhållanden. Om brottslighet ska kunna ligga till grund för återkallelse måste det röra sig om mycket allvarliga gärningar som skadar statens vitala intressen, såsom förräderi eller arbete för en utländsk underrättelsetjänst.

Kretsen av brott måste därför vara tydligt avgränsad. Regeringens modell – ”brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen” – saknar tydliga konturer och sägs även kunna omfatta ”allvarlig systemhotande brottslighet som begås inom ramen för kriminella nätverk”. Kriterierna för vem som anses tillhöra eller verka för kriminella nätverk är dock vaga och kan skilja sig åt över tid, vilket skapar en betydande risk för oenhetliga och godtyckliga bedömningar. Även utredaren understryker att regleringen är mycket omfattande, svår att avgränsa och potentiellt svårförenlig med Sveriges internationella åtaganden.

Även i övrigt saknas tydlig vägledning om vilka brott som ska kunna leda till återkallelse. Otydligheten ökar risken för godtycke och kan leda till oproportionerliga ingrepp i förhållande till de mycket långtgående konsekvenserna för den enskilde.

För en fördjupad kommentar, se vårt remissvar över grundlagsändringen. 

Senast uppdaterad: 2026-05-12