Asyllagstiftningen ska anpassas efter den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten

Status: Tidöpartierna tillsatte under 2023 en utredning som syftar till att så långt som rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter till miniminivån enligt EU-rätten. Utredningen ska också ta ställning till hur möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa utlänningar samt under vilka förutsättningar som permanenta uppehållstillstånd kan ändras. Den del som berör anpassning av det svenska regelverket till EU:s rättsliga miniminivå, ska redovisas senast den 31 mars 2025, och övriga delar ska redovisas senast den 2 oktober 2025.

I maj 2024 röstades EU:s nya asyl- och migrationspakt igenom av EU-parlamentet. Pakten består av 10 nya regler som kommer att börja tillämpas 2026.  

Kommentar: Syftet med EU:s skydd av mänskliga rättigheter är att säkerställa att medlemsländerna respekterar och främjar de grundläggande rättigheterna som fastställs i EU-stadgan, Europakonventionen och andra relevanta internationella instrument. Att tolka mänskliga rättigheter som enbart en miniminivå kan skapa en risk för att medlemsländerna endast strävar efter att undvika att bryta mot lagstiftningen, i stället för att aktivt främja och skydda mänskliga rättigheter. Om lagstiftningen läggs på en miniminivå ökar också risken för att tillämpningen leder till felaktiga inskränkningar i enskilda fall, med allvarliga konsekvenser för individen.

EU:s miniminivå har också i flera avseenden sänkts genom antagandet av EU:s nya asyl- och migrationspakt. Pakten har nämligen fastställt en ny, avsevärt lägre, standard gällande regler för asyl och migration. Civil Rights Defenders ser en risk för att pakten kommer leda till en ökad användning av förvar för både vuxna och barn, snabba asylprocesser som inskränker rätten till en individuell asylprövning samt rättsosäkra asylförfaranden som begränsar rätten till rättvis rättegång. För en djupare analys, läs vår granskning av EU:s asyl- och migrationspakt. 

När det gäller förslaget att utmönstra permanenta uppehållstillstånd kommer det att innebära en ökad osäkerhet för de som tvingas leva med tillfälliga uppehållstillstånd, vilket i sin tur försvårar för dem att bli en del av det svenska samhället. Vidare kommer det också att innebära ökade kostnader i form av ökat antal prövningar. När det gäller frågan om att utreda möjligheten att ändra redan beviljade permanenta uppehållstillstånd bör det framhållas att inom förvaltningsrätten gäller som utgångspunkt att ett beslut som till sin karaktär är gynnande för en enskild, inte senare får ändras av myndigheten till den enskildes nackdel. Syftet med detta är att enskilda ska kunna inrätta sig efter olika beslut och känna trygghet i att de inte plötsligt ändras. Den enskilde bör alltså kunna förvänta sig att myndigheten inte tar tillbaka vad den har beviljat genom ett beslut. 

Senast uppdaterad: 2024-12-04