Serbiens polis tillåter maskerade våldsverkare att misshandla medborgare

Medan makten glider regeringen ur händerna tar Serbiens ledning till allt mer desperata metoder mot landets prodemokratiska demonstranter. I veckan skyddade polisen aktivt maskerade våldsverkare som brutalt attackerade medborgare med järnrör, bengaler, stenar och batonger. I vissa fall använde poliserna själva våld – istället för att skydda sina medmänniskor.
Demokratiprotester blossar upp igen efter sommaren
I somras verkade Serbiens gator vila: många var på semester och protesterna som har skakat landet i månader avtog. Regeringspartiet trodde kanske till och med att stormen var över. Men tystnaden bröts snabbare än väntat. Tisdagen den 12 augusti samlades en folkmassa i norra delen av landet för att protestera utanför det styrande Serbiska progressiva partiets (SNS) kontor i Vrbas. Demonstranterna möttes av maskerade SNS-anhängare beväpnade med käppar, batonger och stenar, som tände bengaler, attackerade med järnrör och krossade glasflaskor vid deras fötter.
Minst 50 personer skadades i kaoset, däribland 16 poliser. Chockerande nog kom polisernas skador främst från att de försvarade SNS-kontoren – det var dessa lokaler, inte demonstranterna, som polisen skyddade. Istället för att värna allmänheten stod de som sköldar runt SNS-anhängarna och lät misshandeln fortsätta.

Liknande våld över hela landet
Liknande scener utspelade sig i Bačka Palanka samma kväll. När demonstranter utövade sin rätt att protestera, dök maskerade SNS-lojalister upp med knytnävar och klubbor. Även här bildade polisen skyddskedjor – inte runt de blödande medborgarna på trottoaren utan runt regeringspartiets egendom. Budskapet var tydligt: regeringen är fast besluten att krossa protesterna, oavsett om det sker officiellt eller med andra medel. Och istället för att vara neutral skyddar polisen aktivt dem som utför våldet.
Aggression förekom även på andra platser. I Novi Sad kastade SNS-anhängare bengaler från partiets kontor mot folkmassan nedanför, medan kravallpolis ryckte in – inte för att stoppa attackerna utan för att skingra demonstranterna.

Serber svarar med trots och vrede
Kvällen därpå, den 13 augusti, gick människor över hela landet ut på gatorna i ilska – ett kollektivt nej till tyranni. I stad efter stad bevakades SNS-kontor av kravallpolis, medan maskerade partianhängare rörde sig fritt, startade bråk, skadade demonstranter och gömde sig bakom poliskedjor när de hotades av medborgare. Där demonstranterna själva sökte skydd hos polisen, möttes de av batonger, tårgas och handbojor.
I Belgrads Vračar-distrikt slog en polis i full kravallutrustning en kvinna hårt i ansiktet. En video av händelsen spreds snabbt på sociala medier – en skakande symbol för en stat som brutaliserar sitt eget folk samtidigt som den skyddar angriparna.
I Novi Sad dök grupper av män klädda i svart, med rånarluvor och skottsäkra västar, upp från riktningen av SNS:s högkvarter och kastade chockgranater, tegelstenar, stolar och glasflaskor mot demonstranterna. En maskerad person bland dem höjde en pistol över folkmassan och avlossade ett skott i luften. Panik spred sig bland demonstranterna.
Några timmar senare framkom det att gärningsmannen inte var en slumpmässig våldsverkare, utan en officer i landets armé, på ett ‘rutinmässigt säkerhetsuppdrag’. Officeren hävdade att skottet hade varit ett ‘varningsskott’ för att skydda en kollega, men gav ingen förklaring till varför armén var utplacerad för att försvara ett partihögkvarter. Videomaterial och vittnesmål bekräftade att polisen inte gjorde något för att skydda medborgarna från dessa beväpnade grupper, utan istället bildade en tät kedja runt dem medan attackerna pågick.

En regering i fritt fall
Scenerna i Serbien denna vecka var likartade över hela landet: polisen som skyddade regeringspartiet, maskerade män som attackerade utan konsekvenser, och rättsväsendet som blundade medan medborgare blödde på gatorna. Det är en regering i fritt fall, som fruktar folket mer än den litar på sitt eget mandat.
Men i den fruktan gror förändringens frö: Serbiens polis kanske inte längre skyddar medborgarna, men den kan inte stoppa det som har börjat. Folkets vilja rör sig framåt – genom tårgas och batonger, genom maktens hån och våldsverkarnas knytnävar.
Många tror att slutet är nära – inte för att gatorna är tysta, utan för att folket inte längre är villigt att vara tyst.
