Civil Rights Defenders ifrågasätter friande dom om polisskjutning
Varbergs tingsrätt meddelade den 3 oktober att den polisman som sköt en ung man till döds på öppen gata i Varberg i juli 2013 frias på alla punkter. Detta trots ett gott bevisläge där hela händelseförloppet finns dokumenterat på film. Domen följer ett tydligt mönster där åklagare och domstolar regelmässigt friar poliser mot bakgrund av att de bedöms ha agerat i nödvärn i samband med dödsskjutningar.
Domstolen bedömer att polisen agerat i nödvärn och att våldsanvändningen därför var försvarbar utan att närmare problematisera att polismannen sköt mot en man som redan låg skadad på marken, enbart beväpnad med en kniv, samt att det fanns såväl andra poliser och en polishund på plats. Varbergs tingsrätt konstaterar att polismannen i läget ”haft all anledning att frukta en attack” från den skadade mannen. Vidare berör inte heller tingsrätten det faktum att den åtalade var polisman och att nödvärnsrätten därför bör tolkas snävare på grund av polisers speciella utbildning, vana att hantera vapen och pressade situationer. Centrala människorättsnormer som tydligt stadgar att polisen endast får använda skjutvapen i extrema undantagsfall och när fara för liv föreligger, lyser också med sin frånvaro i domstolens resonemang.
– Vi ser med oro att antalet dödskjutningar ökar samtidigt som polisen ständigt frias med stöd av brottsbalkens nödvärnsregler. Det behövs ett tydligare och mer modernt regelverk som uppfyller de krav som ställs i internationell rätt, säger Robert Hårdh, chef för Civil Rights Defenders.
Civil Rights Defenders är Sveriges internationella människorättsorganisation och har under flera år påvisat brister i polisens regelverk, arbetsmetoder och användning av hålspetsammunition, så kallade dumdum-kulor. Organisationen, som hade en observatör på plats under rättegången i Varberg, förutsätter nu att åklagaren kommer att överklaga domen till hovrätten för att säkerställa en verklig genomlysning av var polisens gräns för nödvärn går. Det behöver också klargöras vilken grad av bevisning som krävs för att en polis ska kunna hållas ansvarig för vapenanvändning med dödlig utgång.
