Neste och staten har ansvar för förtrycket i Venezuela

Det halvstatliga Neste tar avstånd från korruption och mutor, men sluter ögonen för sin venezolanska samarbetspartner, helstatliga oljebolaget PDVSA, vars president är en hårdför militär som sitter i landets regering och som är ansvarig för omfattande människorättskränkningar, skriver John Stauffer och Erik Jennische vid Civil Rights Defenders i Hufvudstadsbladet idag.

Den dramatiska försämringen av människorättssituationen i Venezuela de senaste åren, och den ekonomiska och politiska krisen har inte undgått någon som följer nyheterna. I finländsk debatt borde detta vara viktigare än man kan tro. Neste, som till hälften ägs av den finska staten, äger tillsammans med det helstatliga venezolanska oljebolaget PDVSA, det svenska oljebolaget Nynas AB. Nynas är en av PDVSA:s viktigaste tillgångar i Europa, och hade 2016 mer än tusen anställda och omsatte 13 miljarder kronor. Neste, och därmed den finska staten, måste nu ta ställning till hur detta samägande rimmar med dess mycket ambitiösa människorättsåtaganden.

Under 2017 uppgick inflationen i Venezuela till mer än 1 500 procent, och bnp har minskat med 30 procent sedan 2013. Den ekonomiska krisen är brutal trots att Venezuela har världens största kända oljereserver och har lett till omfattande brist på mat och mediciner. När Hugo Chavez valdes till president 1998 var oljepriset ungefär 10 dollar per fat. Efter att oljepriset var uppe vid 150 dollar 2008, och kring 110 mellan 2010 och 2014, ligger det nu på drygt 50, fortfarande alltså fem gånger högre än när Chavez kom till makten.

Trots de enorma oljeintäkterna har nyheterna om PDVSA, som står för 95 procent av Venezuelas export, de senaste månaderna handlat om att bolaget är nära konkurs. Orsaken till krisen i landet och i PDVSA är inte oljepriset, utan den massiva korruptionen. I Transparency Internationals index för upplevd korruption för 2016 var Venezuela på plats 166 av 176 länder. År 2001 var Venezuela på plats 69 av 91 i samma index, med flera latinamerikanska länder efter sig.

Neste tar i sin uppförandekod tydligt avstånd från korruption och mutor, och säger att man förväntar sig att “affärspartner uppför sig på samma sätt”. Om det inte ska uppfattas som tomma ord krävs nu tydlig handling i relation till PDVSA och den venezolanska staten.

Roten till den politiska krisen i Venezuela är att den koalition bestående av socialistpartiet och militären som styrt landet sedan Hugo Chavez blev president 1999 – och som länge hade brett folkligt stöd – inte vill acceptera att den nu förlorat stödet, och därmed i demokratisk ordning ska lämna ifrån sig makten. 2015 vann oppositionen en storseger i valet till nationalförsamlingen, men har sedan dess helt marginaliserats av regeringen. Först började högsta domstolen på regeringens uppdrag lägga in sitt veto i varje beslut som fattades, sedan tog den över hela den lagstiftande makten, och reducerade nationalförsamlingen till en diskussionsklubb för oppositionen.

I somras tillsatte regeringen olagligen en församling med uppdraget att skriva om konstitutionen, och som nu också börjat stifta lagar som inte har med konstitutionsskrivandet att göra. Under hösten förklarade regeringen att de tre största oppositionspartierna inte skulle få delta i presidentvalet 2018, som ingen längre tror kommer gå demokratiskt till väga.

Denna snabba utveckling bort från demokratin har också lett till att människorättssituationen har försämrats dramatiskt. 2012 hittade FN:s flyktingorgan UNHCR 505 venezolanska asylansökningar runtom i världen, 2017 var de 80 000. Civil Rights Defenders samarbetspartner Foro Penal, har sedan 2014 registrerat mer än 12 000 godtyckliga gripanden och 1 283 politiska fångar. Andra veckan i januari rapporterade de 214 politiska fångar. Många av de som gripits för en kortare tid eller som suttit i fängelse en längre tid har utsatts för tortyr och tillbringat månader i isoleringsceller. De senaste åren har militärdomstolar använts allt flitigare mot civila, och president Nicolás Maduro förklarade nyligen att militären kommer att ha en allt tydligare roll i förtrycket av dem som protesterar.

Det statliga oljebolaget PDVSA är i centrum för hela denna ekonomiska och politiska kris. Eftersom oljeförsäljningen är regeringens i princip enda källa till utländsk valuta styrs den av personer som står den politiska ledningen mycket nära. Striden om pengarna gjorde att president Maduro i november möblerade om i företagets ledning. Han tillsatte generalmajor Manuel Quevedo som oljeminister i regeringen och president i PDVSA, och utsåg Nynas AB:s ordförande Ysmel Serrano till “executive vice president”, alltså nummer två i bolagshierarkin.

Varken Manuel Quevedo eller Ysmel Serrano har någon tidigare erfarenhet från oljeindustrin. Manuel Quevedo har fått positionen tack vare sin roll i militären. I slutet av december rapporterade Sveriges Radio att han i sitt första tal till oljearbetarna i PDVSA manade dem att mobba ut kritiska kolleger: ”Varje arbetsdag ska ni kalla de oppositionella för smutsiga och svaga, låta dem veta att de inte är önskade på PDVSA.”

Även Ysmel Serrano är obrottsligt lojal mot det politiska styret. I början av december, i samband med kommunalvalen, twittrade han att ”Tack vare @NicolasMaduros ledarskap och politiska vision har vi i dag fullständig demokrati och ett folk lojalt mot Revolutionen”.

Ysmel Serrano har Venezuelas vicepresident Tareck El Aissami att tacka för sin position. Innan El Aissami utsågs i januari 2017 var han guvernör i provinsen Aragua där han 2015 utsåg Serrano till regeringschef. När Civil Rights Defenders besökte Aragua i november 2016, vittnade människorättsförsvarare om El Aissamis ansvar för svåra kränkningar. Han sågs redan då som en av de mest kriminella i Maduros maktsfär. Under 2017 åkte han således upp på såväl USA:s som Kanadas sanktionslistor. Finansdepartementet i Washington DC skriver att han ”spelar en viktig roll i internationell narkotikahandel”.

Neste och den finska staten samäger alltså Nynas AB tillsammans med PDVSA vars president är en hårdför militär som sitter i landets regering och som är ansvarig för omfattande människorättskränkningar. De accepterar också att Nynas ordförande i många år varit en av de närmaste politiska allierade till en person som USA och Kanada förbjudit sina medborgare att handla med, och som USA menar deltar i internationell narkotikahandel.

Neste gör i sina policydokument omfattande åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter i sin verksamhet och värdekedja. Och ställer samma krav på leverantörer och partner som på sig själv. Företaget är medlem i UN Global Compact och skriver att man arbetar i enlighet med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter. Policyn ligger också i linje med den finska regeringens principbeslut om statens ägarpolitik från 2016 som säger att statligt ägda företag ansvarsfullt och transparent ska “beakta de mänskliga rättigheterna i sin egen verksamhet och i sina underleveranskedjor”.

Om dessa åtaganden ska vara något värda krävs ett omfattande engagemang för att minska PDVSA:s deltagande i den venezolanska regeringens förtryck av sina medborgare eller att man avslutar samarbetet med PDVSA i Nynäs.

John Stauffer, tf generalsekreterare

Erik Jennische, programchef för Latinamerika

Artikeln publicerades i Hufvudstadsbladet, 23 januari 2018.