Mänskliga rättigheter

Vad är mänskliga rättigheter?

De mänskliga rättigheterna är grundläggande regler som gäller överallt och för alla. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan staten och individen. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten. Vissa rättigheter får under vissa omständigheter begränsas genom lag, medan andra är absoluta och ska alltid gälla.

Det moderna arbetet för mänskliga rättigheter förknippas ofta med tiden efter andra världskriget. År 1948 antog FN den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Rättigheterna i den allmänna förklaringen har sedan utvecklats och förtydligats i olika bindande överenskommelser som Sverige skrivit under.

Den allmänna förklaringen: https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf

Rättigheterna hänger ihop

De mänskliga rättigheterna förstärker varandra och är odelbara, vilket innebär att inga rättigheter är viktigare än andra. Rättigheterna bildar ett system, och en rättighet kan inte plockas bort utan att helheten påverkas. Vissa grupper har särskilda rättigheter, till exempel barn, migranter och personer med funktionsnedsättning, i syfte att de ska ha samma möjligheter och skydd som andra.

Mänskliga rättigheter i Sverige

Mänskliga rättigheter finns bland annat i Sveriges grundlagar och i diskrimineringslagen. I Sveriges grundlag står det också att ingen lag får strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Mänskliga rättigheter internationellt

De mänskliga rättigheterna är en del av den internationella rätten. Mänskliga rättigheter fastställs i en rad internationella överenskommelser som stater åtagit sig att följa. Exempelvis i form av konventioner. Sverige är medlem i både FN, Europarådet och EU.

FN

Några av FN:s konventioner:  

  • Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna 
  • Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 
  • Barnkonventionen 
  • Kvinnokonventionen  
  • Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 
  • Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 

I internationella organisationer som FN och Europarådet finns olika system för att kontrollera att medlemsstaterna lever upp till sina skyldigheter. Till FN:s konventioner hör särskilda kommittéer som granskar hur länderna efterlever konventionerna. Till vissa av dessa kommittéer kan enskilda personer också klaga.

Europarådet

  • Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR).
  • Till Europakonventionen hör Europadomstolen, som har till uppgift att avgöra om en stat har kränkt någons rättigheter enligt Europakonventionen. 

EU

  • EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan) gäller EU:s medlemsstater när de tillämpar EU-rätt.

Begränsningar av fri- och rättigheter

I Sveriges grundlag står det: ”Begränsningar får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.”

Liknande bestämmelser om hur rättigheter får begränsas finns i flera internationella konventioner.

Ansvar

Staten har ett ansvar för att respektera, skydda och uppfylla de mänskliga rättigheterna.

  • Respektera: Staten får inte kränka de mänskliga rättigheterna. Detta innebär en skyldighet att inte agera på ett sätt som bryter mot konventioner, till exempel att hindra någon från att rösta. 
  • Skydda: Staten är skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra aktörer än staten, till exempel personer, företag eller organisationer.
  • Uppfylla: Staten ska se till att varje människa kan förverkliga och utkräva sina rättigheter, till exempel att alla barn får en bra utbildning.

Verktygslåda – var kan man vända sig för att utkräva ansvar?

Justitieombudsmannen (JO) 

JO granskar om myndigheter följer lagar och behandlar människor rättvist. Vid felaktig eller orättvis behandling av myndighet kan man vända sig dit. JO:s utredning kan leda till kritik mot myndigheten eller mot en tjänsteman.

Justitiekanslern (JK) 

Även JK utövar tillsyn av myndigheter, men de frågor som JK arbetar med är begränsade. När JK väljer att titta på en fråga rör det framför allt myndigheters felaktiga beslut som till exempel strider mot Europakonventionen. Till skillnad från JO kan man få skadestånd från JK. 

Diskrimineringsombudsmannen (DO)

Till DO kan man anmäla diskriminering. DO kan driva ärenden i domstol och hjälpa dig att få ersättning. 

Svensk domstol och Europadomstolen  

Om man inte får rätt genom svenska myndigheter kan man vända sig till domstol. Domstolar kan upphäva beslut, döma ut skadestånd eller fastställa att en rättighet har kränkts. 

Om man inte får upprättelse i Sverige, och saken rör rättigheter enligt Europakonventionen, kan man klaga till Europadomstolen. Det kräver att man först har prövat sitt fall i alla svenska instanser. Domstolen kan fastställa att rättigheter kränkts och döma ut skadestånd.

FN:s kommittéer

Till FN-konventionerna hör särskilda kommittéer som övervakar hur länderna som anslutit sig till konventionen lever upp till den. Om staten accepterat enskildas rätt att framföra klagomål till en kommitté kan man vända sig dit och klaga på människorättskränkningar. Liksom med Europadomstolen måste man dock ha “uttömt” de nationella rättsmedel som finns.