Skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd

Status: I november 2023 tillsatte Tidöpartierna den så kallade Vandelsutredningen, i syfte att utreda utökade möjligheter att neka och återkalla uppehållstillstånd på grund av brister i levnadssättet. Uppdraget redovisades den 1 april 2025.  

Utredningen föreslår att ett grundläggande krav på vandel återinförs i utlänningslagen. Kravet innebär på att utlänningen ska leva på ett hederligt och skötsamt sätt, vilket bland annat inkluderar att följa svenska lagar, domstolsavgöranden och myndighetsbeslut.  

I dag kan uppehållstillstånd vägras eller återkallas på grund av brottslighet eller brott i kombination med misskötsamhet. Förslaget innebär en utvidgning: brottslighet ska inte längre vara en nödvändighet, utan även andra former av bristande vandel ska i sig själva kunna ligga till grund för att neka eller återkalla uppehållstillstånd. Det kan röra sig om ovilja att betala skulder, missbruk av välfärdssystemet, eller samröre med kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer. En annan förändring är att även mindre allvarlig brottslighet ska kunna beaktas i större utsträckning än i dag. 

Eftersom EU-rätten sätter vissa gränser, kommer vandelskravet bara att gälla för uppehållstillstånd som inte omfattas av EU-regler, såsom uppehållstillstånd på grund av arbete. För uppehållstillstånd som vilar på EU-rättslig grund – vilket t.ex. gäller flyktingar, alternativt skyddsbehövande och vissa fall av familjeåterförening – gäller i stället att ett tillstånd i regel kan nekas eller återkallas med hänsyn till allmänna ordning eller säkerhet.  

Samma utredning föreslår också fler möjligheter att vägra eller återkalla uppehållstillstånd även på andra grunder. Uppehållstillstånd ska till exempel kunna vägras eller återkallas om utlänningen – eller någon annan – medvetet lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter. 

Kommentar: Civil Rights Defenders delar inte utredningens bedömning att vandelsbegreppet getts en tydlig definition. Tvärtom framstår regleringen som mycket vag och otydlig. Den breda och öppna exemplifieringen av aspekter som ska beaktas i vandelsprövningen omfattar bedömningar som är subjektiva och öppna för tolkning. Detta innebär stora svårigheter för handläggare på Migrationsverket som ska tillämpa bestämmelserna, särskilt innan det finns vägledande rättspraxis. Det minskar förutsebarheten och ökar risken för oproportionerliga beslut, samtidigt som det öppnar för att beslut fattas utifrån stereotyper, fördomar eller felaktiga antaganden om människors livsstil, kulturella bakgrund eller socioekonomiska status. 

Enligt Europakonventionen ska åtgärder som påverkar en individs rätt till privat- och familjeliv stå i rimlig proportion till syftet.¹ I utredningens förslag inkluderas flera icke-straffbara beteenden som grund för utvisning. Att använda så ingripande åtgärder som utvisning – utan att individen begått något brott – strider mot rättsstatens grundprinciper, särskilt oskuldspresumtionen. Det är tveksamt om åtgärderna är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. 

Enligt Civil Rights Defenders är det fortfarande otydligt i vilken grad yttranden ska kunna beaktas i vandelsprövningen. Det som förmedlades under regeringens pressträff i denna fråga stämmer nämligen inte med det som står i själva utredningen. Om det är så att även icke-kriminaliserade yttranden – eller i vart fall “konsekvenserna” av sådana yttranden – ska kunna räknas som bristande vandel är det väldigt oroande ur ett yttrandefrihetsperspektiv. I praktiken skulle detta kunna innebära att personer utan svenskt medborgarskap får en lägre grad av yttrandefrihet än andra, vilket strider mot principen om likabehandling och riskerar att skapa ett rättsosäkert tvåklassystem. 

Att lagstiftningen är tydlig är en grundläggande förutsättning i en rättsstat. Laglighetskravet innebär att en individ i förväg ska kunna förstå vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. När denna tydlighet saknas, finns en risk för självcensur. Människor kommer att undvika att uttrycka även legitim samhällskritik av rädsla för att det ska påverka deras rätt att stanna i Sverige. En sådan utveckling är oförenlig med grundläggande demokratiska rättigheter och undergräver förtroendet för det svenska rättssystemet. 

För en fördjupad kommentar, se vårt remissvar och vår debattartikel.  

¹ Boultif v. Switzerland, Application no. 54273/00, 2 August 2001, para. 51–56.

Senast uppdaterad: 2025-06-30