Fler utvisningar på grund av brott
Status: Under mandatperioden tillsatte Tidöregeringen en utredning med uppdrag att ta fram ett strängare regelverk för utvisning på grund av brott. Utredningen låg till grund för de lagändringar som trädde i kraft den 1 september 2026.
De nya reglerna syftar till att fler personer som begår brott och saknar svenskt medborgarskap ska kunna utvisas. En central förändring är att utvisning numera kan komma i fråga redan när påföljden för brottet är strängare än böter. Tidigare krävdes som regel både att brottsligheten var tillräckligt allvarlig och att det fanns en risk för återfall i brott för att utvisning skulle kunna ske. Vid den nya prövningen ska större vikt läggas vid brottets allvar, brottets karaktär och risken för återfall. Samtidigt ska hänsyn till personens anknytning till Sverige endast beaktas i den utsträckning som följer av Sveriges internationella åtaganden.
Reformen innebär också att det tidigare särskilda skyddet mot utvisning för personer som kommit till Sverige före 15 års ålder har avskaffats.
De nya reglerna innebär även längre återreseförbud för personer som utvisas på grund av brott. I vissa fall kan återreseförbud meddelas utan tidsbegränsning. Straffen för den som bryter mot ett återreseförbud har samtidigt skärpts.
En annan förändring är att åklagare har fått en skyldighet att yrka på utvisning när ett brott är utvisningsgrundande. Därutöver ska allmän domstol inte längre beakta eventuella verkställighetshinder vid prövningen av frågan om utvisning. Sådana frågor ska i stället hanteras senare i processen inom migrationsrätten. Detta innebär att fler personer kan dömas till utvisning även i situationer där det vid tidpunkten för domen inte är möjligt att verkställa utvisningen.
Sedan den 1 juni 2026 gäller dessutom en ny ordning för utvisningar som inte kan verkställas, bland annat för personer som utvisats på grund av brott. Numera ska verkställigheten som huvudregel skjutas upp (inhiberas) i stället för att personen beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Personerna kan samtidigt åläggas anmälningsskyldighet och områdesbegränsning, hänvisas till Migrationsverkets boenden samt få begränsade möjligheter att arbeta och ta del av välfärdssystemet.
Kommentar: Utvisning på grund av brott är en mycket ingripande åtgärd som kan innebära långtgående inskränkningar i en persons rätt till privat- och familjeliv. Europadomstolen har i flera fall funnit att utvisningar på grund av brott stått i strid med artikel 8 i Europakonventionen.1 Det är därför centralt att en persons anknytning till Sverige ges stor vikt vid bedömningen av om utvisning ska ske.
Genom de nya reglerna ges brottslighetens allvar, brottets karaktär och risken för återfall större betydelse, samtidigt som hänsynen till den enskildes anknytning till Sverige begränsas. Detta kan leda till att fler personer utvisas trots långvarig bosättning, familjeband och stark social anknytning till Sverige. Särskilt problematiskt är att det tidigare skyddet för personer som kom till Sverige före 15 års ålder har avskaffats, vilket kan leda till fler utvisningar av personer som tillbringat större delen av sina liv i Sverige. Reformen kan därmed få negativa konsekvenser för rätten till privat- och familjeliv.
De skärpta reglerna om återreseförbud väcker också frågor om proportionalitet. Ett återreseförbud kan få mycket långtgående konsekvenser för den enskilde genom att försvåra familjekontakter, arbete och möjligheten att återvända till Sverige eller övriga Schengenområdet under lång tid. Särskilt återreseförbud utan tidsbegränsning innebär mycket ingripande konsekvenser. För personer som i framtiden kan komma att behöva internationellt skydd kan ett långvarigt eller permanent återreseförbud dessutom försvåra möjligheten att söka asyl och i praktiken begränsa tillgången till skydd inom Schengenområdet. Sådana åtgärder bör därför användas med stor återhållsamhet.
För brottsutvisade som inte kan avlägsnas från Sverige under lång tid innebär de nya reglerna om inhibition att de kan bli kvar i landet utan uppehållstillstånd men samtidigt omfattas av långtgående begränsningar i vardagslivet. Det kan exempelvis röra sig om situationer där en utvisning inte kan verkställas eftersom personen riskerar tortyr, dödsstraff eller annan behandling som strider mot Sveriges internationella åtaganden. När verkställighetshindret består under flera år riskerar den samlade rättighetsförlusten, bland annat vad gäller arbete, boende och rörelsefrihet, att bli oproportionerlig och leda till långvariga limbosituationer.
För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.
1 Maslov v. Austria [GC] (no. 1638/03) p. 100, Noorzae v. Denmark (no. 44810/20) p. 39.
Senast uppdaterad: 2026-10-12
