Åtgärder för minskade tilldragningsfaktorer genom begränsade förmåner för icke-medborgare
Status: Tidöpartierna beslutade under 2023 om ett tilläggsdirektiv till en pågående utredning om en målstyrd integrationspolitik, som initialt tillsattes av förra regeringen. Den 1 februari 2024 delredovisades utredningen där nya mål för integrationspolitiken föreslås. Bland annat anges att andelen utrikes födda som arbetar och försörjer sig själva ska öka och att språkkunskaperna hos utrikesfödda ska öka.
Utredaren ska också se över om regelverket för etableringsersättningen, etableringstillägget och bostadsersättningen innehåller tillräckligt starka incitament för att den nyanlände ska börja arbeta eller utöka sin arbetstid samt lämna förslag på hur etableringstillägget och bostadsersättningen kan avskaffas. Etableringstillägg kan lämnas till den som får etableringsersättning och har hemmavarande barn, medan den som är ensamstående utan hemmavarande barn kan få bostadsersättning. Uppdraget ska slutredovisas 31 maj 2024.
Vidare tillsattes en kommitté i oktober 2023 som har fått i uppdrag att granska kvalificeringen till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare bosatta i Sverige. Uttalat i direktivet är att målet är att föreslå en ny modell för kvalificering som minskar risken för att dessa förmåner fungerar som tilldragningsfaktorer för migranter samt för att öka incitamenten för nyanlända att snabbt integreras, hitta arbete och bli självförsörjande för att motverka utanförskap och långvarigt bidragsberoende. Kommittén ska även lämna förslag på hur rätten till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen kan avskaffas eller begränsas för nyanlända som erhåller etableringsersättning, i enlighet med EU-rätt eller andra internationella åtaganden. Uppdraget ska redovisas senast 30 september 2024.
Kommentar: Sverige har åtagit sig att upprätthålla en viss nivå på individens boende och levnadsstandard, exempelvis genom art. 25 UDHR och art. 11 ICESCR som fastslår rätten till en tillfredställande levnadsstandard. Detta inkluderar tillgång till bostad, mat, kläder och andra grundläggande behov. Avskaffandet av bostadsersättning, etableringsersättning och andra ekonomiska bistånd har negativa konsekvenser för individer som redan befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. Dessa ersättningar utgör ofta en viktig del av ekonomin för många som kämpar för att upprätthålla en acceptabel levnadsstandard. Utan dessa bidrag kan boendekostnaderna bli en alltför tung ekonomisk börda, och tillgängligheten till grundläggande behov som mat och kläder kan påverkas. För de som redan lever i socioekonomiskt utsatta situationer kan detta leda till en försämrad levnadssituation och kan även försvåra möjligheterna till social inkludering och delaktighet i samhället.
Barnkonventionen stadgar också att social trygghet är en grundläggande rättighet för alla barn i ett land. Redan enligt rådande nivå av regelverk och praxis i bidragssystemen når hundratusentals barn inte upp till rätten till en skälig levnadsnivå. Att föräldrar ska behöva kvalificera sig till en lägstanivå för att klara sina mest grundläggande levnadsomkostnader som mat, boende och kläder kommer att innebära att många barn förnekas sin rätt till en materiellt anständig tillvaro. Detta kommer i sin tur att påverka hälsa, skolprestationer och framtidstro. När barnbidrag inrättades var det centralt att det skulle vara ett generellt bidrag till alla barn, utan att göra skillnad på föräldrarnas situation. Detta har varit väldigt viktigt för att undvika stigmatisering och utanförskap. Samma resonemang bör även prägla etableringstillägget. Att utmönstra etableringstillägget innebär en risk för diskriminering av barn beroende på deras status som nyanländ.
Vidare kan förslagen kring kvalificeringen till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare i Sverige brista i aspekter som likabehandling då detta initiativ skapa och förstärka ojämlikheter baserade på ursprung och nationalitet. Att införa en modell som specifikt riktar sig mot nyanlända och icke-medborgare kan skapa en känsla av uteslutning och påverka dessa grupper negativt. Genom att fokusera på specifika grupper och koppla deras rättigheter till kriterier som är kopplade till ursprung eller migrationsstatus, riskerar man att skapa en narrativ som förstärker stereotyper och främjar negativa attityder gentemot dessa grupper. Sådana åtgärder kan bidra till att befästa och normalisera en hierarki baserad på ursprung, vilket går emot principen om alla människors lika värde och riskerar istället att skapa och förstärka rasistiska strukturer i samhället.
