Med anledning av promemorian ”Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige” Ds 2019:4

Nätverket för en svensk Människorättsinstitution

2019-04-11

Till samtliga remissinstanser

Med anledning av promemorian ”Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige” Ds 2019:4

DNR: Ku2018/02102/DISK

Bakgrund

Nätverket för en svensk Människorättsinstitution är ett nätverk av organisationer i civilsamhället som är engagerade i frågor om mänskliga rättigheter. Våra organisationer ser det som mycket angeläget att en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige etableras.

Nätverket har under lång tid deltagit i dialoger med såväl regeringen som riksdagen om utformningen av den nya institutionen. Som framgår av departementsskrivelsen, bilaga tre, har nätverket även haft dialog med utredaren under utredningens arbete. De inspel, synpunkter och faktakunskaper vi har bidragit med har fått genomslag i de konkreta förslagen. Syftet med detta underlag är att markera vår gemensamma uppfattning på några angelägna punkter med anledning av att promemorian sänds ut på remiss.

Våra synpunkter

Nätverket välkomnar att statsministern i regeringsförklaringen den 21 januari 2019 slog fast att ”En oberoende institution för mänskliga rättigheter inrättas.” Det är en angelägen reform som kommer att stärka det svenska arbetet med mänskliga rättigheter på nationell nivå. Den oberoende människorättsintitutionen innebär samtidigt att Sverige äntligen visar att man hörsammar och agerar utifrån de upprepade och skarpa uppmaningarna som under många år har kommit från såväl nationella MR-organisationer som olika delar av FN-systemet. Det är samtidigt rekommendationer från exempelvis FNs råd för mänskliga rättigheter som redan har accepterats av svenska regeringar av olika kulört.

En för nätverket självklar utgångspunkt är att den nya nationella institutionen för mänskliga rättigheter inrättas enligt utredarens samlade förslag och med det tidsperspektiv för start av verksamheten den 1 januari 2021 som föreslås i departementspromemorian.

Nätverket har under hela processen med en människorättsinstitution i Sverige betonat att det är mycket angeläget att garantera institutionens oberoende genom att den placeras under riksdagen. Oberoendet är samtidigt en förutsättning för att den svenska institutionen ska få den A-status i ackreditering som ges internationellt och som förutsätter att man lever upp till Parisprinciperna.

Vi har redan i en tidigare dialog med riksdagens Konstitutionsutskott uppfattat att utskottet inte har ansett det är lämpligt att institutionen placeras under riksdagen. Det återkommer sedan i ett tillkännagivande i KUs betänkande 2017/18: KU6. Nätverket konstaterar att utredaren har ett förslag som innebär en lösning som myndighet under regeringen. Nätverket menar dock att det oberoende som är krav utifrån Parisprinciperna fortfarande kan garanteras bäst med placering under riksdagen.

Vad gäller enskilda förslag i promemorian önskar nätverket att dela nedan grundläggande gemensamma synpunkter med er inför remisskrivandet:

5.2.2. Institutionen ska inrättas som en ny myndighet

Nätverket vill framhålla att Sverige behöver en nationell Människorättsinstitution som har möjlighet att skydda, främja och övervaka de mänskliga rättigheterna. Det innebär en institution som har ett säkerställt oberoende, men också rätt förutsättningar avseende t.ex. mandat och resurser. Det kräver att en samlad organisation gemensamt kan bygga upp en offensiv och effektiv verksamhet för att främja, skydda och övervaka mänskliga rättigheter.

Utredaren hade enligt direktivet särskilt att ta ställning till om en människorättsinstitution kunde inrymmas under en befintlig myndighet. Utredaren anför följande ”har emellertid kommit fram till att en sådan placering varken skulle vara lämplig eller förenlig med Parisprinciperna. En sådan lösning kan inte garantera institutionens oberoende, och kan skada förtroendet såväl för institutionen som för den befintliga myndigheten.

Möjligheten att en lösning skulle vara att fördela ut Människorättsinstitutionen på flera befintliga myndigheter som sammantaget skulle bilda en institution har påtalats av flertalet Nätverket och utredaren är samstämmiga i att det inte är en framkomlig väg och skulle innebära en för stor splittring i uppdraget som i praktiken innebär att Sverige inte har en fungerande institution för mänskliga rättigheter.

Nätverket förordar att regeringen i det fortsatta beredningsarbetet följer utredarens förslag och inrättar den nationella institutionen för mänskliga rättigheter som en ny oberoende myndighet.

6.3.2 Rådet för de mänskliga rättigheterna

Utredaren föreslår att institutionens styrelse ges uppdrag att inrätta ”Rådet för de mänskliga rättigheterna.” Nätverket har under hela vårt engagemang i frågan framfört att det är avgörande för trovärdigheten, förankringen och för att tillföra värdefulla kompetensen i Människorättsinstitution ens arbete att civilsamhället involveras i institutionens arbete.

I förslaget om sammansättning av Rådet för de mänskliga rättigheterna tar utredningen fasta på detta och påminner att det krävs av såväl Parisprinciperna som FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 33.3 att civila samhället involveras.

Nätverket vill understryka vikten av att civilsamhället involveras i institutionens arbete och att ett råd bör inrättas i enlighet med utredningens förslag.

9. Frågor för framtiden

Departementsskrivelsen tar upp fyra mycket angelägna frågor för framtida utredningar eller för hantering i uppföljning av institutionen. Nätverket vill med kraft betona att det är frågeområden som måste tas på stort allvar och leda till en utveckling av arbetet med mänskliga rättigheter. Om detta inte görs kommer arbetet att bli väsentligt svagare än vad som krävs.

Särskilt viktigt är frågan om grundlagsreglering. Sverige behöver ett grundlagsskydd för institutionen och dess arbete med mänskliga rättigheter. Ett grundlagsskydd tar relativt lång tid att inrätta, och nätverket anser därför att institutionen bör starta med förankring i lag, men att ett arbete påbörjas snarast för att grundlagsskydda institutionen. Med ett grundlagsskydd

blir institutionen svårare att lägga ned vid förändrat politiskt läge. Nätverket ser en repressiv utveckling i Sverige, Europa och globalt, där mänskliga rättigheter kränks och det kommer bli än mer viktigt att ha en oberoende nationell institution som granskar alla aktörer i Sverige, även riksdag och regering, samt statliga myndigheter, ombudsmän och privata aktörer.

Beträffande de tre övriga punkterna om överflyttning av Diskrimineringsombudsmannens främjandeuppdrag, Amicus Curiae som verktyg i rättsväsendets arbete att säkra mänskliga rättigheter och en redovisningsskyldighet av MR-arbetet till riksdagen kan nätverket inte nog betona vikten av att de delarna tillförs Människorättsinstitutionen efter ett nödvändigt utredningsarbete.

Nätverket förordar att regeringen skyndsamt inleder en process för att grundlagsbefästa Människorättsinstitution en parallellt med att man inrättar Människorättsinstitutionen genom lag.

10.2 Finansiering

Det är av yttersta vikt att en inrättad institution har en egen budget att arbeta med som säkerställer att det finns tillräckligt med resurser för att bedriva arbetet. Detta har varit ett återkommande budskap från nätverket i skrivelser och vid träffar med regeringen, utredaren och riksdagens Konstitutionsutskott. Det är samtidigt, som utredningen tydligt redovisar, en bärande del i de Parisprinciper som enligt regeringens direktiv ska vara utgångspunkt för en svensk Människorättsinstitution.

Att främja, skydda och övervaka mänskliga rättigheter och att samtidigt vara den oberoende mekanism som är ett åtagande för Sverige genom FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är uppgifter som i högsta grad motiverar ekonomiska prioriteringar.

Nätverket ser utredarens beräkningar av institutionens storlek i form av antal anställda som en rimlig bedömning av behovet. Vi ser samtidigt förslaget till finansieringslösning där institutionen får anslag från ett antal angivna utgiftsområden i budgeten som rimligt, utan att ta ställning i detalj. Klart är dock att man inte kan dra in andra MR-satsningar till aktörer och ge resurserna till institutionen istället. Det ordinarie arbetet behöver fortskrida som tidigare.

Nätverket förordar att regeringen avsätter tillräckligt med resurser för att möjliggöra en fungerande och verkningsfull Människorättsinstitution.

Övriga synpunkter

4.4 Institutionens årsrapport

Nätverket ser mycket positivt på att utredningen föreslår att institutionen får skyldighet att senast den 1 april varje år lämna en rapport till regeringen om sin verksamhet och sina iakttagelser av utvecklingen på de mänskliga rättigheternas område. I motivtexten anförs att rapporten kan få spridning och att ”Ansvarigt riksdagsutskott, i det här fallet konstitutions- utskottet, kan givetvis även välja att arbeta med rapporten på olika sätt.”

Nätverket välkomnar en sådan ordning där rättighetsfrågor får återkommande uppmärksamhet i riksdagen. Vi har inte heller något att invända mot att ett ansvarigt utskott, i det här fallet Konstitutionsutskottet, anges som mottagare. Det är samtidigt mycket angeläget att rapporteringen från Människorättsinstitutionen används brett, i samtliga relevanta politikområden. Därför måste också samtliga riksdagsutskott i sin ordinarie verksamhet ta tillvara Människorättsinstitution ens rapporter så att brister i rättigheter som institutionen uppmärksammar används som ett viktigt underlag i de politiska beslutsprocesserna i alla

riksdagsutskott.

10.3.2 Konsekvenser för kommuner och landsting

Vi vill avslutningsvis lyfta fram det utredaren tar upp under ”Konsekvenser för kommuner och landsting”. Precis som anförs är ”genomförandet av de mänskliga rättigheterna är till stor del beroende av kommuners och landstings verksamhet.”

Nätverket delar den uppfattningen men samtidigt är många av de brister som finns idag när det gäller mänskliga rättigheter i Sverige kopplade till den lokala och regionala nivån. Ofta varierar exempelvis den offentliga servicen som vård, omsorg och skola orimligt mycket mellan olika deltar av landet. Detta trots att rättigheter ska komma alla till del, på lika villkor och enligt de förpliktelser som Sverige har enligt internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det kommunala självstyret får inte vara ett hinder för rättigheter, men blir det i praktiken alltför ofta.

Nätverket vill därför framhålla utredarens bedömning att ”Institutionen kan på samma sätt som för de statliga myndigheterna bidra till att förbättra kommunernas och landstingens arbete med mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis vill vi också informera om att våra organisationer självklart står till ert förfogande om ni behöver bolla tankar med några som har deltagit aktivt i processen för att Sverige äntligen ska få en oberoende institution för mänskliga rättigheter.

Med vänliga hälsningar

Nätverket för en svensk Människorättsinstitution

Amnesty International Sverige
Civil Rights Defenders
DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Fonden för mänskliga rättigheter
Funktionsrätt Sverige
Lika Unika
Raoul Wallenberginstitutet
RFSU – Riksförbundet för sexuell upplysning Riksförbundet FUB
Romska Delegationen
Roma International
Roma Institutet
Svenska FN-förbundet
Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen Teskedsordern