Yttrandefrihetsaktivist döms till åtta månader
Bangkoks brottsmålsdomstol fann den 30 maj nyhetsredaktören Chiranuch Premchaiporn skyldig till brott enligt Lèse majesté lagen och 2007 års datalag. Hon fick åtta månaders villkorlig dom och böter på 20,000 bath (motsvarande omkring 4000 svenska kronor). Civil Rights Defenders välkomnar att hon undgått fängelsestraff men ser den fällande domen som ett skrämmande budskap riktat till journalister och människorättsförsvarare över hela Thailand.
Civil Rights Defenders har intervjuat den thailändska människorättsförsvararen Chiranuch Premchaiporn – vars arbete syftat till att uppmuntra kritiskt tänkande och att utbilda allmänheten.
För Chiranuch Premchaiporn är det av yttersta vikt att människor engagerar sig i och bidrar till den offentliga debatten. Hon ser begränsningar i yttrandefrihet och människors brist på tillgång till alternativa kritiska röster som två av de mest angelägna problemen i Thailand idag.
– I ett samhälle där man har tillgång till mycket och varierad information kommer människan i högre grad kunna styra sin egen framtid och vara delaktig i frågor av allmänintresset , säger Chiranuch.
– Jag vill att människor ska ha möjlighet att utveckla sina egna uttryckssätt. Det är så människor formar sina egna idéer, sitt eget liv, fortsätter hon.
Chiranuch växte upp i Bangkok tillsammans med sina föräldrar och åtta syskon. Hennes familj älskade att läsa ”massvis av böcker” vilket är den främsta orsaken till att hon sedan kom att studera journalistik och bli en författare:
– Om du gillar att läsa böcker kommer du gilla att skriva.
Tillsammans med några vänner och kollegor startade Chiranuch den fristående nyhetsplattformen Prachatai år 2004. Trött på att media mest rapporterade om kändisskvaller och nyheter sett från myndigheternas perspektiv, ville de med Prachatai belysa det perspektiv som saknades:
– Vanliga människors röster.
Deras motivation var att ”tillhandahålla tillförlitliga nyheter och relevant information till den thailändska allmänheten under en tid då thailändsk nyhetsmedia präglades av allvarliga begränsningar i frihet och oberoende”, som det står skrivet på deras hemsida.
Sedan kuppen 2006 har thailändska myndigheterna ökat sin kontroll och censur av media. Användningen av lèse majesté lagen har trappats upp. Enbart under 2010 har över 400 personer åtalats för att ha skrivit förolämpande kommentarer eller publicerat artiklar kritiska mot den thailändska kungafamiljen. Detta kan jämföras med de fem till tio fall av lèse majesté åtal som kom in före 2005.
Information om denna utveckling når inte fram till allmänheten, och debatten är begränsad till de aktivister som jobbar med att främja yttrandefriheten.
– Hur reformerar man en orättvis lag som lèse majesté, om det är förbjudet att diskutera lagen?, frågar hon, retoriskt. Och hur ska vanliga människor kunna fatta välgrundade beslut om de inte har tillgång till kritisk information?
Chiranuch förklarar att det är omöjligt att ta itu med Thailands många sociala problem utan att ha en ärlig diskussion om dessa problem. Grundläggande för en utveckling är att man har tillgång till kritisk information och en öppen och saklig debatt när man hanterar frågor som berör fattigdom, kvinnors rättigheter och andra frågor.
Chiranuch arbetade 13 år inom socialtjänstsektorn, på en icke-statlig organisation som stödjer människor som lever med hiv/aids. Den erfarenheten lyser igenom i hennes roll som försvarare av yttrandefriheten och alternativa röster; det är de ”vanliga” människorna hon vill stärka.
Denna motivation återfinns också hos Prachatai. Nyhetsportalen är inte bara en plats för debatt, den är också ett försök till att lyfta fram och ta itu med de bakomliggande orsakerna till djupgående sociala problem.
Chiranuchs kamp för ett öppet och upplyst thailändskt samhälle har inte varit lätt. Få människor är starka nog att fortsätta sitt arbete samtidigt som de trakasseras, möter ständiga byråkratiska hinder och upplever hot mot sin egen säkerhet. Sedan några år tillbaks har Chiranuch fått utstå just det.
Hon medger att åtalen mot henne och myndigheternas ständiga ifrågasättande av hennes arbete, påverkar hennes personliga liv och försvårar arbetet på Prachatai. Men när hon blir tillfrågad varför hon ändå fortsätter rycker hon på axlarna och svarar:
– Jag försöker att inte göra mig själv till ett offer. Jag gör det här för att jag tror på det. Min syster brukade be mig att sluta, efter det att jag hade gripits. Jag var tvungen att berätta för henne att ’nej, det kan jag inte göra’. Eftersom jag, för det första, fortfarande gillar att arbeta med det jag gör och, för det andra, inte har gjort något fel.
