Inrätta kriminalitetsnämnder för barn

Status: Under 2022 tillsattes en utredning om brottsförebyggande åtgärder för barn och unga på initiativ av den tidigare regeringen. I maj 2024 presenterades utredningen som föreslår en ordning med så kallade ungdomskriminalitetsnämnder. En sådan nämnd ska enligt förslaget bestå av en domare och två ledamöter från Polismyndigheten respektive kommunen och nämnden kunna besluta om brottsförebyggande åtgärder för barn som riskerar att begå brott. Enligt utredningens förslag ska polisen hänvisa barn under 18 år, utan nedre åldersgräns, till nämnden om det finns risk för att barnet “kommer att begå brott av allvarligt slag”. Det finns dock inget krav på att barnet ska ha dömts för eller ens misstänkts för brott.

Kommentar: Att bedömningar ska göras av potentiellt mycket unga barns risk för framtida brottslighet är förenat med uppenbara risker ur rättssäkerhetssynpunkt. Det handlar om att försöka förutse framtida händelser och av förslaget framgår det inte tillräckligt tydligt vad som menas med “allvarlig brottslighet” i detta sammanhang. Enligt utredningen ska risken för framtida brottslighet bedömas utifrån en samlad bedömning av barnets beteende, levnadsförhållanden, eventuell brottslighet och övriga omständigheter. Den vaga definitionen av allvarlig brottslighet och de otydliga bedömningskriterierna innebär stora svårigheter att förutse om, när och hur lagstiftningen kan komma att tillämpas. Vi ser också en risk för stigmatisering genom att barn som redan lever i utsatta situationer pekas ut som potentiella brottsförövare. 

Den föreslagna ordningen är inspirerad av en liknande ordning som finns i Danmark. Det har dock hittills varit svårt att dra några tydliga slutsatser om de danska ungdomskriminalitetsnämndernas brottsförebyggande effekt. De undersökningar som gjorts pekar på ingen brottsförebyggande effekt för barn mellan 15–17 år och endast på viss effekt för barn mellan 10–14 år. Detta underlag är inte tillräckligt för att motivera att ett liknande system ska införas i Sverige.  

Enligt utredningen bör den svenska ordningen med ungdomskriminalitetsnämnder så långt som möjligt avgränsas från det straffrättsliga påföljdssystemet. Vi menar dock att det finns en stor risk för att både berörda barn och vuxna men också den bredare allmänheten uppfattar den föreslagna ordningen som straffrättslig. Inte minst mot bakgrund av att nämnden föreslås heta ungdomskriminalitetsnämnd och att Kriminalvården föreslås bli ansvarig för uppföljning och kontroll.  

Flera av de brottsförebyggande insatser och krav som nämnden föreslås kunna besluta om motsvarar dessutom de insatser och krav som kan åläggas ett barn som dömts för brott, exempelvis genom ungdomsvård och ungdomsövervakning. Det finns därför en uppenbar risk för att barn kommer att uppfatta insatserna och kraven som ett straff. Det finns rättssäkerhetsbrister i ett system som skulle möjliggöra att ett mycket ungt barn, som inte är misstänkt eller dömd för brott, ställs inför en ungdomskriminalitetsnämnd som har mandat att besluta om påföljdsliknande krav och ingripande åtgärder såsom polishämtning och oanmälda hembesök.  

Problematiken kring straffrättsliga inslag försvinner inte genom att man, till skillnad från vad som gäller i Danmark, tar bort kravet på dom eller misstanke. Med anledning av att barn – under 15 år och utan krav på brottsmisstanke – skulle kunna åläggas insatser och krav som i viss utsträckning motsvarar sådana som kan åläggas barn som dömts för brott väcks snarare frågor om dubbelbestraffning och en sänkning av straffmyndighetsåldern. 

En oroande trend, som tydligt illustreras av detta förslag, är användningen av begreppet “unga” när det handlar om barn. Barnkonventionens definition av barn är alla människor under 18 års ålder. Förslaget om ungdomskriminalitetsnämnder tar endast sikte på personer under 18 år, alltså barn. Trots det används begreppet “den unge” genomgående i den förslagna lagtexten. Civil Rights Defenders anser att det är problematiskt att benämna barn som något annat än just barn. Barns rättigheter ska gälla alla barn, oavsett situation, och barnet rättigheter är inget som måste förtjänas eller som försvinner om barnet till exempel begår ett brott. Att barn i detta sammanhang inte benämns som barn, utan som unga, sänder en oroande signal i stil med att barn skulle kunna “diskvalificeras” från att vara barn och därigenom förlora sina barnspecifika rättigheter.  

För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.

Senast uppdaterad: 2024-11-15