Utökad användning av häktning mot barn
Status: Tidöpartierna tillsatte under 2023 en utredning med uppdraget att överväga en rad åtgärder i syfte att stärka de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att förhindra, utreda och lagföra brott som begås av unga personer. Utredaren skulle bland annat analysera behovet av att kunna anhålla och häkta brottsmisstänkta barn som inte har fyllt 18 år i fler fall än idag, och föreslå hur hemliga tvångsmedel kan användas oftare mot barn som inte har fyllt 15 år och som begår brott. Uppdraget redovisades den 18 december 2024. Den 23 januari 2026 beslutade regeringen att gå vidare med utredningens förslag. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2026.
Utredningens förslag innebär inte några ändringar i kraven för att barn ska kunna anhållas eller häktas, men däremot föreslås en ny, längre, tidsfrist för hur länge ett barn får hållas häktad. Tidigare gällde att ett barn får hållas häktad under en sammanhängande tid om högst tre månader. Denna tid får överskridas om det finns synnerliga skäl. Enligt förslaget ska tidsfristen förlängas till fem månader.
Utredningen presenterade också ett antal förslag som underlättar tvångsmedelsanvändning mot barn som är misstänka för brott. Bland annat tas kravet på särskilda skäl bort för att få använda vissa tvångsmedel mot barn, som exempelvis kroppsvisitation och husrannsakan. Samma regler kommer alltså att gälla för barn som för vuxna.
Kommentar: Att låsa in barn ska bara ske i undantagsfall och som en sista åtgärd. Lagstiftningen måste därför ställa mycket höga krav på när och hur detta får ske. Det gäller särskilt häktning, där stater också måste se till att det finns andra, mindre ingripande alternativ. Både FN:s barnrättskommitté och Europarådet betonar att särskilda insatser ska göras för att så långt som möjligt undvika att barn häktas överhuvudtaget.
Flera internationella människorättsorgan, bland annat FN:s barnrättskommitté, rekommenderar starkt att det ska finnas en tydlig maxgräns för hur länge ett barn får vara häktad.1 I Sverige finns ingen sådan fast tidsgräns. Den nuvarande tremånadersgränsen (som föreslås höjas till fem månader) kan förlängas om det finns ”synnerliga skäl”. FN:s barnrättskommitté har uttryckt stor oro över att barn i många länder sitter frihetsberövade i månader, och ibland till och med i år, innan rättegång. Enligt kommittén är detta en allvarlig kränkning av barns rättigheter.
Om ett barn ändå frihetsberövas måste det ske på platser som är anpassade för barn och deras rättigheter, och med personal som har rätt utbildning. Sverige har bland annat fått kritik från FN för att häktade barn hålls isolerade. Vid FN:s senaste granskning av Sverige 2023 uppmanade barnrättskommittén Sverige att säkerställa att barn bara frihetsberövas som en sista utväg och under så kort tid som möjligt.2 Trots detta föreslår den aktuella utredningen att tiden ett barn kan vara häktat ska förlängas och att myndigheter ska få större möjligheter att använda integritetskränkande tvångsmedel mot barn.
Precis som vid alla förslag som rör barn måste principen om barnets bästa vara utgångspunkten. Forskning visar att barn som häktas ofta mår psykiskt dåligt av att frihetsberövas och isoleras från sin vardag, till exempel skolan, familjen och andra trygga sammanhang. Detta kan få allvarliga och långvariga konsekvenser för barnens hälsa, utveckling och framtid.
För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.
1 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Allmän kommentar nr 24 (2019) om barnets rättigheter i det straffrättsliga systemet
2 FN:s kommitté för barnets rättigheter, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport
Senast uppdaterad: 2026-03-18
